Finansfilosofens Funderingar

Psykologi på börsen är lätt på avstånd

2010-01-10T10:12:00.000-08:00

Jag har länge följt min linje att "du har varken gjort en vinst eller förlust innan du säljer din aktie". Följaktligen har jag suttit med atiker som legat mer än -50%. Nu har många av dem repat sig och det känns naturligtvis bra att jag inte fick kalla fötter. Men girigheten sticker upp sitt fula tryne då och då och jag frågar mig om jag hade fått en snabbare uppgång om jag flyttat över pengarna till en annan aktie. Funderar nu på att sälja halva innehavet på en sådan aktie som gått upp mycket på senaste tiden. Ligger nu back endast 11% men börjar vara redo att ta den förlusten. Min lilla kunskap säger mig att den inte har kapacitet att fortsätta uppåt hur länge som helst.

Girigheten har också hindrat mig att ta hem vinsten i rätt ögonblick. Köpte för ungefär ett år sedan en aktie efter ett tips från en bekant. Med tipset följde en uppmaning att sälja aktien genast den nådde 30€. Det gjorde den också, redan efter ett par månader. Det här innebar en ökning på över 60% för mig. Sålde jag? Nej. Jag lyssnade naturligtvis på alla omkring mig som försäkrade mig om att den skulle fortsätta stiga. Vad hände? Aktien nosade på 30-strecket och dök sedan. Två gånger har det här upprepats under året. Nu ligger den ynka 0,50€ från 30€ igen och jag försöker övertyga mig själv om att det är dags att ta hem vinsten, samtidigt som dividendtiderna närmar sig och jag vet att det här är en bra dividendaktie. Gäller att lyssna på magkänslan nu, och den säger: "Fega inte ur nu! Svälj girigheten och njut av vinsten!"

Gäller bara att hitta andra bra aktier att satsa på istället då. Önskar någon kunde berätta för mig vad jag borde satsa på. Någon där ute som sitter och pantar på en kristallkula? Är så lätt att låta andra komma med råd om vad jag ska köpa. Då finns det alltid någon att skylla på när det går åt skogen. Ha ha.

Liknande inlägg:
Lätt att köpa - Svårt att sälja
Vad du är vacker och girig!

Bostaden - en investering?

2010-01-09T02:45:00.001-08:00

Evigheters evigheter sedan jag gjorde ett inlägg. Har egentligen betraktat bloggen som död men låtit den stå kvar eftersom jag följt med intressanta ekonomibloggar via den. Läste nyss ett inlägg av Per Penning om Märkliga mäklare där han skriver om den låga räntan och att folk belånar sig upp över öronen. "Olle" har kommenterat inlägget och funderar över att bostaden kan vara en investering, något som Per Penning ifrågasätter.

Då jag för ett par år sedan började intressera mig för ekonomi stötte jag på uppfattningar om att ens bostad INTE skulle vara en investering. Jag försökte få rätsida på resonemanget, men höll själv stenhårt fast vid att en bostad naturligtvis är en investering, speciellt om den har ett bra läge. Jämfört med t.ex. bilar så behåller fastigheter sitt värde bra och det stiger dessutom oftast. Genom att själv renovera, fixa i trädgården och göra billiga förbättringar kan du själv öka värdet på din fastighet och bygga upp en buffert mot eventuella prisfall. Att bo kostar, oberoende om du bor på hyra eller i egen bostad. Varför inte se till att betala lite pengar åt dig själv, oberoende hur liten del amorteringen är? Efter några år har du ändå sparat ihop mer pengar än du hade gjort på hyran som bara betalas ut i tomma luften. Håller fortfarande med om att det är bättre att äga och amortera på ett lån istället för att hyra, eftersom jag i framtiden hoppeligen får sänkta boendekostnader, men börjar vara mogen att ändra min uppfattning angående synen på bostaden som en investering. Nu talar jag alltså om bostaden du bor i, inte en fastighet du köpt och hyr ut. Varför? Jo, det ska jag tala om för dig.

En investering är något som genererar pengar. För att din bostad ska generera pengar, måste du sälja den. Om du säljer den, måste du ha någon annanstans att bo. Jag lever med uppfattningen att både jag och du vill bo minst så bra som du gör just nu, att ett framtida bostadsbyte ska innebära en uppgradering av din boendesitiuation. Det betyder att den nya bostaden du planerar att köpa då du säljer din nuvarande "investering" kommer att vara bättre än den du bor i just nu. "Jo, men det är klart att jag kommer att kunna köpa en dyrare bostad då, eftersom min bostad stigit i värde" säger du då. "Jo, men det har också alla andra bostäder" svarar jag. Det betyder att du får en lika bra bostad som den du har nu och alltså inte uppgraderar alls om du inte skjuter till lite mer pengar. Och om du lägger till mer pengar i varje bostadsköp, vari ligger investeringen då?

Som jag ser det kan den bostad du bor i endast vara en investering ifall du köper ett näst intill obeboeligt kråkslott och renoverar upp det för egen kraft till en lyxkåk, säljer den och köper ett nytt kråkslott att arbeta på. Då blir mellanskillnaden din vinst. Visst, det finns människor som lever så här och tjänar pengar på det, men gör du det? Då vi köpte vårt hus, satsade vi på ett bättre läge och lite sämre skick på huset för att ha råd. Men att vårt hus har ett bra läge ser jag numera mer som en försäkring än en investering. Ifall allt skiter sig, vi båda blir arbetslösa eller sjuka och räntorna skjuter i höjden, ser jag husets läge som en försäkring om att vi kommer att få det sålt och att vi kommer att klara oss ur knipan. Men om vi skulle hamna i den situationen tror jag knappast vi kommer att göra en stor vinst på vårt hus och kunna köpa ett bättre hus än det vi bor i nu. Nej, då kommer vi antagligen att tvingas söka oss till något billigare.

Vi har försökt renovera på egen hand, men det tar en hiskeligt massa tid och vi börjar inse att renovering inte är vår största passion här i livet. På senaste tiden har tanken på att ta lån och anställa folk att renovera blivit allt mer lockande. Men hur mycket vågar vi låna? Jag är faktiskt en sådan räddhare att jag räknar med 10% ränta. Varför så hög ränta? Jo för att om vi ska renovera för att få ett finare hem vill jag försäkra mig om att det faktiskt blir så. Om vi belånar oss för högt, finns det en risk att våra framtida boendeförhållanden blir en försämring från det vi har nu och målet med renoveringen är naturligtvis att vi ska få det bättre. Oberoende hur stor investering det kan se ut som på pappret att bygga ut och få ett till badrum, så kommer det högst sannolikt aldrig att generera några pengar, bara kosta pengar i form av räntebetalningar. Därför kan jag omöjligt se på det som en investering.

Granska rådgivaren

2009-05-31T10:05:00.000-07:00

Sälj! Köp! Håll! Låt pengarna ligga på ett sparkonto. Satsa på aktier. Passa på att minska på husamorteringarna nu då räntorna är så låga. Öka amorteringarna. Motstridiga råd sköljer över oss från höger och vänster, norr och söder. Vem ska vi lyssna på.

Jag brukar försöka påminna mig själv om mina egna omständigheter:
- Jag har sparar långsiktigt
- Jag har över 30 år kvar till pensionen
- Jag är ingen expert på ekonomi

De flesta rådgivarna är medelålders gubbar med pensionen flämtandes bakom hörnet. Någonstans läste jag en text där det talades om kortsiktigt och långsiktigt investerande. Som exempel på långsiktigt förtydligades det i en parentes att det gällde ett investerande på flera månaders sikt. Oj, då. Inte så värst långsiktigt ur mitt tidsperspektiv. Ignorerade råden i den texten.

I många fall har jag anat mig till att det "långsiktiga" är lika med ungefär fem år. För mig och alla ni andra unga sparare där ute är det här en väldigt god nyhet. Ta vara på det och se till att du också drar nytta av din långsiktighet. Jag försöker hela tiden lära mig mer om ekonomi, men eftersom mina tidsramar är så väl tilltagna, har jag råd att göra ett par tabbar utan att alla mina besparingar sprids för vinden.

Se till att ställa rådgivarna i relation till dig själv för att kunna ta till dig råden på rätt sätt.

Gjorde slag i saken

2009-05-29T09:11:00.000-07:00

Köpte lite aktier i förrgår... satsade bara ca 5000kr. Det var en sort jag redan tidigare hade i min portfölj. Känns bra. Riskerar inte allt för mycket ifall ett stort ras är i antågande, men kan lugna mig med att jag sprider ut mina inköp ifall börsen fortsätter stiga.

Lätt att köpa - Svårt att sälja?

2009-05-26T13:01:00.000-07:00

Det var någon som sa att det är lätt att hitta rätt tillfälle att köpa aktier, det svåra är att veta när du ska sälja dem. Låter konstigt, men stämmer bra. En välkänd sanning är att det är bra att sprida ut sina aktieköp under en lång tid för att få ett bra medelvärde på inköpspriset. Ingen kan pricka topparna och bottnarna så då är det lika bra att segla omkring och köpa lite då och då. Att sitta och panta på stora summor och satsa på stora köp rekommenderas inte. Om jag hårddrar råden kring aktieköp är det kort och gott nästan aldrig fel, bara du gör det tillräckligt ofta.

Hur är det med att sälja då? Ja, du vill naturligtvis sälja när allt ligger på topp, vilket som bekant kan vara svårt att pricka in. Ett par gånger har jag stirrat på den gröna siffran som visar att en av mina aktier gått upp oförskämt mycket, 50-90%. Jag har ställt mig själv, och några andra i min närhet frågan "Betyder det här att det är dags att sälja nu?". Svaret har från alla håll, nästan kategoriskt varit "Nämen, det är klart att du ska hålla en aktie som ökar i den takten! En aktie som stiger med 10% varje dag ska du inte sälja." Det har jag inte gjort heller. Jag har suttit där och pantat på aktien med dollartecknen lysandes i ögonen. Resultat? Aktierna har dykt. Jag sitter fortfarande med nästan alla de här aktierna, i hopp om att de en dag ska göra samma rusning så att jag kan sälja dem med 60% vinst. "Men har du inte hört talas om stop-loss?" tänker du då. Näe, tydligen inte. Varje gång jag hittills ställt mig frågan "Borde jag sälja nu?" så borde jag ha gjort det. Jag hoppas den här dyrköpta erfarenheten ska vara en läxa som jag lär mig något av och att jag i framtiden kommer att göra smartare ekonomiska beslut.

Dessutom sitter jag just nu med nästan 30% av våra "aktiepengar" i kontanter och spanar efter passande aktier att köpa trots att jag hade intalat mig själv att en del av pengarna genast skulle återinvesteras. Tycker mig ana ett stort börsras bakom hörnet och vill invänta det, men raset kanske aldrig kommer. Skärp dig kvinna!

Vad betyder nyemission?

2009-04-22T09:50:00.000-07:00

Som nykomling i den ekonomiska sfären är det en massa främmande ord att bekanta sig med hela tiden. Ett sådant är ordet:

NYEMISSION

Två aktier vi äger har emitterat nya aktier. Och då dyker naturligtvis några frågor upp. Vad betyder det? Är det bra eller dåligt? Ska vi köpa eller sälja täckningsrätter? Wikipedia beskriver nyemission så här:

En nyemission är när ett aktiebolag ger ut (emitterar) nya aktier. Syftet med en nyemission är få in nya pengar i företaget, vanligen att finansiera en expansion, t ex en utlandsetablering eller inköp av någon väsentlig utrustning.

Ett aktiebolag som har 1 000 000 utestående aktier kan till exempel besluta att nyemittera 100 000 aktier och därefter ha 1 100 000 utestående aktier. Det nominella beloppet per aktie är samma som tidigare, men aktiekapitalet ökar eftersom det finns fler utestående aktier.

När ett börsbolag nyemitterar, hanteras emissionen genom att varje aktieägare får en täckningsrätt per innehavd aktie utbetalad till sin aktiedepå. Därefter kan man med en eller flera teckningsrätter köpa nyemitterade aktier till rabatterat pris.

Vi valde att använda våra täckningrätter till att köpa nyemitterade aktier. Flera aktier till halva priset. Just nu känns det som en väldigt bra deal. Barnen är fortfarande snoriga och hundens vinterpäls ligger fortfarande utspridd över hela huset men i morgon är det lönedag, solen skiner och maskindiskmedlet som minstingen hällde ut över hela köksgolvet är bortstädat. Livet leker.

Liknande inlägg:
Lilla ekonomiparlören

Tänk om mitt liv var som alla andras

2009-04-21T11:13:00.000-07:00

Ingen inspiration. Surfar runt på en massa bekantas bloggar. Alla har det så fint och snyggt. Ser ut som klippt och skuret ur en inredningstidning. Dessutom är alla så händiga. Det sys egna kläder, tapetseras, görs södernresor och ordnas genomtänkta bjudningar. Alla andra har verkligen ett intressant liv. Alla andra, ja!

Här snorar barnen. Hunden löser vinterpäls. Mjölken har gått ur datum. Dessutom är det så mycket saker överallt. För mycket saker och ingen förvaring. Nej nu får det vara nog.

Jag ska minsann paretooptimera mitt hem. Nu ska här rensas saker. Sedan ska jag inte köpa mera saker mera. Aldrig någonsin. Tänk vad jag kommer att spara.

(kanske jag bara köper nya gardiner till sovrummet... men sen inget mer)

Gröna kurvor på börsen

2009-04-18T02:49:00.000-07:00

Börskurvorna pekar uppåt. Är det början på den stora uppgången eller är det ett litet glädjeskutt innan alla inser precis hur illa det ligger till vilket betyder att vi kommer att göra en djupdykning i sommar. Ja, visste man det så skulle allt var frid och fröjd.

Har av olika orsaker haft en ganska stor del av våra aktier hos en bekant de senaste åren. Han har nu meddelat att han kommer att köpa upp dessa aktier av oss. Den brännheta frågan just nu är hur det är vettigast att göra med pengarna det här frigör. Ska jag själv köpa samma aktier för pengarna som de ligger i nu (bankaktier) eller ska jag invänta ett börsfall. Tänk om detta är den stora börsuppgången och jag låter en så stor del av våra "aktiepengar" ligga utanför börsen för länge. Hmmm... svåra beslut. Finansmamman har några funderingar kring vad som är på gång på börsen. Tror jag lutar mot att köpa aktier för hälften av summan så snabbt som möjligt och eventuellt vänta på att börsen dippar med resten... eller så inte. Äh vad detta är svårt. Är i alla fall ivrigt på jakt efter bra aktier. Fick ett tips om några bank- och oljeaktier för någon vecka sedan. Tvekade eftersom våra pengar fortfarande finns hos vår bekanting och köpet borde ha genomförts inom två dagar för att hinna med dividendutdelningen. Tänkte att de kanske ändå faller drastiskt efter utdelningen. Blev inget köp. Äsch. Skulle ha varit ett lyckat köp, aktierna har fortsatt stiga med ca 20% senaste veckan. Fick ett annat tips av samma källa i början av december. Satsade skatteåterbäringen på tipset och den aktien ligger +17,06% så nästa tips som dyker upp från denna källa kommer jag att hugga.

Nåja, än så länge ligger alla pengarna kvar på börsen och kurvorna är gröna för tillfället. Ingen fara på taket. Nästa vecka kanske det blir dags att fatta några beslut.

Liknande inlägg:
Bankmannens profetior

Kanske man borde börja samla pantflaskor

2009-04-18T02:34:00.000-07:00

Burk-Curt var bydåren som klädde sig sjaskigt och gick runt och samlade burkar och tomflaskor. När han dog visade det sig att han var miljonär. Panta flaskor, leva snålt och lägga pengarna på och börsen var hans melodi.

Tycker han ändå kunde ha unnat sig lite mer medan han levde. Men kanske spänningen i att följa med börsen var hans lycka. Hoppas det.

För det mesta är det vardag

2009-03-21T08:48:00.001-07:00

Pratade om tv-programmet Familjen Annorlunda kring en lunchrast på jobbet och konstaterade att det måste vara jobbigt att få vardagen att gå ihop med så många barn. Jag påpekade att det ändå måste vara ganska mysigt t.ex. på julen och midsommarn att vara en stor familj med massor av barn som sjunger julsånger och dansar kring midsommarstången tillsammans. Det där kollektiva levernet har alltid haft en viss dragningskraft på mig. Då sa min kollega de upplysande orden: "Livet består ändå till största delen av vardagar".

Och det stämmer naturligtvis. Livet i en tiobarnsfamilj består till största delen av blöjbytande, kokande och påfyllande av tvättmaskiner. Har funderat en del över det där den senaste tiden, hur vi oftast drömmer om och satsar på de där få högtiderna och sommarsemesterdagarna trots att det för det allra mesta är vardag.

Då jag bläddrar bland bostadsannonserna brukar jag stanna upp och drömma en stund ifall det dyker upp en gammal stor gård med uthuslängor, stor trädgård, lång björkallé och omkringliggande åkermark 45 minuters bilväg från centrum. Jag ser framför mig hur barnen springer omkring och leker kurragömma i uthusen, jag bär in nyplockade blommor från den vackra trädgården och placerar ut vaser i alla de vackert renoverade rummen, vi sitter och äter sommarfrukost ute i bersån och jag tar långa skogspromenader. Men vardagen skulle naturligtvis innebära ett ändlöst pendlande, läckande tak som vi inte har råd att fixa, dåligt samvete p.g.a. ogräsfyllda rabatter, vintermornar när vi stiger utanför dörren och upptäcker att den 70m långa allén måste skottas för att vi ska komma iväg till jobbet med bilen. Sedan skulle vi förstås sitta i bersån nångra sommarmornar per år också, men de allra flesta dagarna skulle bersån stå tom.

Hur vill du att din vardag ska se ut? Kanske det är mer värt att jobba mindre och ha en stressfriare vardag än att jobba mer och kunna åka till Thailand en vecka om året? Sedan måste man naturligtvis ha råd att jobba mindre så att man inte ligger vaken om vardagsnätterna och oroar sig för obetalda räkningar. Därför sparar jag.

Liknande inlägg:
Framgång eller inte?
Framtida bilköp

Hur är det att vara fattig?

2009-03-18T13:08:00.000-07:00

Jessica Ritzén testar på hur det är att leva på socialbidrag i en månad och skriver om det i sin blogg Fattigbloggen. Det finns en hel del tips för ett mer sparsamt leverne.

The Ten Roads to Riches

2009-03-17T09:56:00.001-07:00

Lyssnade på en intervju med Kem Fisher om hans bok The Ten Roads To Riches. I intervjun räknade han upp tio sätt att bli riktigt rik.

1. Starta ett företag - Största delen av de snuskigt rika människor har valt denna väg, t.ex. Bill Gates.

2. Bli VD på ett stort företag - Ett sätt som inte alla tänker på. Men riktigt höga chefer har naturligtvis väldigt höga löner. Här är hans förslag att du ska åta dig att basa över ett litet företag med problem, med si så där 4-5 anställda. Konkurrensen om den chefsposten kommer inte att vara lika stor. När du lyckats vända företaget från en säker död till sprudlande framgång, så letar du dig vidare till nästa chefspost för ett lite större företag och sen nästa och nästa. Så där håller du på tills du en dag landar din riktigt feta chefspost.

3. Var en ride-a-long - Det här gäller folk som inte själva strävar efter att bli ledare eller drömmer om att starta företag, men som är bra på att hitta talangfulla chefsämnen. Se till att göra dig oumbärlig för din chefsaspirant och på så sätt kommer dina löneklasser att stiga i takt med din chefbuddies lön.

4. Bli kändis - Det här alternativet betyder att du blir sportkändis eller annan sorts kändis. Enligt Fisher är det här den kategori som är svårast att lyckas inom.

5. Gift dig rikt - Ett tabubelagt men välfungerande sätt att få traska in genom rikedomens portar. Fisher frågar sig varför folk väljer en partner som är fysiskt attraktiv men struntar i om de är ekonomiskt attraktiva?

6. Become a plaintiffs lawyers - Det här är ungefär som Erin Brockovich. Du behöver inte ens ha gått någon juristutbildning, men kan ändå stämma folk till höger och vänster. (Måste erkänna att jag var för lat för att ta reda på vad "plaintiff" är på svenska, men Fisher rekommenderade det i alla fall starkt.)

7. Investera andra människors pengar - I den här kategorin hittar du inte de allra rikaste av de snuskigt rika. Men här sitter den största delen av de rikaste människorna, 20% av Forbes lista på de 400 rikaste personerna i världen.

8. Uppfinn något fiffigt - Hit hör också alla grejer du kan inkassera royalties för, t.ex. skriv en bok som blir filmatiserad och sälj en massa aktionfigurer föreställandes hjälten i filmen.

9. Bli ett fastighetssnille

10. Spara och investera dina pengar klokt.

Ut och ragga på bolagsstämmorna nu!

Framgång eller inte?

2009-03-15T12:56:00.000-07:00

Slötittade på TV. En dokumentär om Anthonay Hopkins väg till världsberömd skådespelare. Sammanfattning: Han var en arbetsnarkoman och alkoholist som är inne på sitt tredje äktenskap och förlorat kontakten med sin dotter. Han drömde om att bli en framgångsrik skådespelare och det blev han, men var det värt det?

Varför strävar vi efter framgång? Eller kanske inte alla strävar efter framgång? Kanske det bara är jag. Kanske de allra flesta önskar sig ett välbetalt jobb med goda förmåner, arbetshälsovård och sköna semestrar? Är framgången så där som den ofta beskrivs? Måste man offra sin privata framgång för att lyckas på andra fronter? Hur lyckliga är dessa framgångsrika människor egentligen? Offras deras lycka för att resten av världen ska få beundra dem. Är de riktigt framgånsrika människorna som gröna gräsplättar som vi andra avundas. Är de faktiskt riktigt grönt och frodigt gräs som det ser ut på avstånd, eller är det kanske plastgräs eller torrt dött gräs som spraymålats grönt?

Sidospår om ekologisk mat som du kan hoppa över om du har bråttom: Ekologiskt odlade frukter och grönsaker smakar mycket bättre än besprutade dito. Visst är de besprutade citronerna gulare och trindare än sina ekologiska kusiner, men de skruttiga ekocitronerna är ack så mycket smakrikare. Lagom är bäst. Tror Ekologiskt odlad mat smakar bättre just för att den är odlad på ett mer lagom sätt. Det kanske inte blir lika snyggt men helheten vinner ändå.

Är det så med framgång också? Att en lagom framgång smakar bättre för den som råkar ut för den? Att en rejält överdriven framgång som blivit framdriven och besprutad med botox, silikon och utbrändhet m.m. bara är fin att titta på från avstånd men bitter och vattnig på insidan?

Nu handlar den här bloggen naturligtvis om ekonomi (trots att jag trampat iväg på en del sidospår på senaste tiden) och mitt mål att bli ekonomiskt oberoende, vilket jag tror de flesta kan bli. Jag tror inte man måste vara en arbetsnarkoman eller leva på skorpor och vatten för att nå det. Ekonomisk oberoendeskap för med sig en frihet. En frihet att göra det man brinner för trots att det skulle råka vara något man inte kan leva ekonomiskt på. Ekonomiskt oberoendeskap och framgång kan hänga ihop, men det behöver inte göra det. Framgång för mig handlar om att man gör det man brinner för så bra att det har en inverkan på andra människor. Att lyckas bidra med en utveckling inom ett område. Att göra en skillnad.

Om jag skulle vara ekonomiskt oberoende, leva lycklig i mitt lagom liv men aldrig bidra med någora storverk, skulle jag vara nöjd då? Kanske de här tankarna någon form av 30-års kris som nalkas? Någon annan som brottas med sådana här tankar?

Liknande inlägg:
Målmedvetenhet

Framtida bilköp

2009-03-14T15:11:00.000-07:00

Vi skulle verkligen behöva en ny bil snart. Just nu har vi dragit några dagar över sista besiktningsdatumet. Har dragit oss för att lämna in den till besiktning eftersom vi är ganska säkra på att det hela kommer att resultera i en saftig räkning för all service som kommer att krävas för att få den godkänd. Den blir dyrare och dyrare att hålla rullandes för varje år som går. Första turen via bilaffärerna tog vi redan för ett par år sedan men eftersom vi inte hade några pengar sparade för bilköp så sköt vi upp köpet och tänkte att vi bra klarar oss med vår bil ett tag till.

Nu har vi lagt upp ett bilsparande. Med den takt vi har på sparandet just nu, 2100 kr/mån hade jag tänkt att vi kunde köpa en ny bil om ett och ett halvt år. Men det är svårt det där med bil. Det är få saker som är så idiotiska "investeringar" som att köpa bil. De faller drastiskt i värde hela tiden, och när du en gång börjat titta på bilar är det så lätt att hitta en lite bättre, lite dyrare bil än man tänkt sig. Maken går och suktar efter en Chrysler Grand Voyager vilket är dubbelt dyrare än vad vi hade tänkt oss. Det är klart att vi kunde köpa en dyrare bil men det betyder att det tar dubbelt längre att spara ihop till den och jag är inte säker på att vår bil kommer att rulla så länge utan drastiska , dyra ingrepp.

Peppar mig själv med att vi inte har några billån och att vi inte kommer att ta några heller. Hoppas nu bara att vår bil håller ihop tillräkligt länge för att jag ska kunna hålla fast vid mina principer.

Då var misslyckandet avklarat

2009-03-10T10:01:00.000-07:00

Har inte skrivit på en tid. Inspirationen har trutit, men mest för att jag har varit en liten blöt fläck. Under helgen har jag försökt moppa upp allt självömkande och ta den där välkända lärdomen man lär få av att misslyckas riktigt kapitalt.

Vad har hänt då? Tankspriddhetens- och klantighetens gudinna har välsignat mig. Jag har i misstag gått och raderat en väldigt viktig sak från en hårdskiva på jobbet. Trodde naturligtvis det fanns en hel drös med kopior då jag skulle städa min hårdskiva. Men nej, se det fanns det inte. Flummigt system och miss i kommunikationen kunde jag skylla på, men sist och slutligen hängde det naturligtvis på att jag borde ha dubblekollat några gånger extra innan jag gick och raderade det. Svårt att säga exakt hur många arbetstimmar som låg bakom den info jag raderade men 120h är antagligen en grov underdrift. Ville bara kräkas och sjunka ner genom golvet då jag insåg vad som hänt.

Alla på jobbet har varit väldigt förstående och intygat att det kunde ha hänt vem som helst och att vårt sytem uppenbarligen var alldeles för sårbart eftersom det inte fanns några kopior. Många tårar och klumpar i halsen har passerat den senaste tiden. Har gråtit i bilen, duschen, sängen, över telefon, på promenad, ja nästan överallt, förutom på jobbet där jag än så länge lyckats blinka bort tårarna. Ryktet sprider sig och alla vet naturligtvis vad jag ställt till med. Då jag öppnar dörren tystnar samtalen och folk nickar medlidande och klappar mig på axeln.

Kom hem en dag från jobbet och knäppte på TV:n. Sportnyheter. Det var en höjdhoppare som presterat överraskande dåligt på en tävling. Hans tränare förklarade att han var helt chanslös redan före det sista hoppet. Kommentatorn påpekade att det var en pinsam förlust och att han hade misslyckats. Den stackars höjdhopparen gjorde sitt sista hopp. Ribban föll och han slet sönder sin skjorta och gick av plan och satt och såg helt knäckt ut. Kommentatorn påpekade ännu en gång hur misslyckad han var. Jag förstod precis hur höjdhopparen kände sig. Grät en stund och konstaterade att världen är ond och hård.

Usch och fy. Ny vecka, men samma eländiga misstag som jag går och släpar omkring på i en mental kappsäck, fastkedjad i handleden. Tröstar mig med att jag inte jobbar som hjärnkirurg. Ingen skadas fysiskt av mitt misstag. Nu är det mest frågan om ett ekonomiskt och kreativt hål som jag orsakat pga alla resurser och all tid folk lagt ner på denna info. I jakten på den försvunna infon hade någon skrivit en post-it lapp förra veckan, där de frågade om jag visste var den fanns och klistrat den på min monitor. Den lappen sitter fortfarande kvar. Tänker inte kasta den.

Hur var det nu man skulle göra när man har misslyckats? Vad var det som skiljer vinnarna från förlorana? Någon klok bloggare sa tydligen en gång att:

Den stora skillnaden mellan vinnare och förlorare är hur de hanterar sina nederlag. Förloraren ger upp, medan vinnaren lär sig av sitt misstag och försöker på nytt.

Ja, det är väl bara att svälja klumpen i halsen, sträcka på sig och ta nya tag. Det lilla positiva jag fått ut av detta är att det inte längre spelar lika stor roll vad folk tycker om mig. Ett litet snedsteg hit eller dit spelar inte så stor roll längre. Och värre kunde det naturligtvis alltid ha varit. Jag kunde ha råkat bränna upp hela kontoret i misstag eller kört rattfull och krockat med en barnvagn. Puh.

Finns det fler misslyckanden som lurar bakom hörnet? I så fall säger jag bara Bring it on!

Liknande inlägg:
Att misslyckas

Intressanta intervjuer

2009-03-03T12:49:00.002-08:00

Hittade en sida med en hel drös intressanta intervjuer kring ämnet ekonomi. Det här kommer att vara mitt tidsfördriv under en bra tid framöver. Klicka på ett namn och välj mediaspelare.

Har hittills hunnit med en Michael Panzner och en Peter Schiff intervju. Dags för nästa godbit.

Splatterfilm eller romantisk komedi?

2009-03-01T12:10:00.000-08:00

Domedagsprofetiorna duggar tätt just nu. Eller det kanske de alltid gjort på internet, men i den ekonomiska sfären hittar de exta varma och fuktiga förhållanden för att frodas just nu. Dåliga framtidsutsikter kan som bekant bli en självuppfyllande profetia, och Aftonbladet drar sitt strå till stacken för att vända opinionen. Men själv sitter jag naturligtvis och funderar på hur detta månne kommer att utvecklas. Kommer Europa att klara sig bättre eller sämre än USA? Kommer vi att få se uppror och revolutioner? Kommer dollarn att kollapsa?

Då vi funderade på att justera räntan på vårt huslån, kontaktade vi en bekant som jobbat inom finanssektorn och frågade vad hans rekommendation var. Han rekommenderade absolut en rörlig ränta. Frågade om det inte var riskabelt med en så rörlig ränta ifall det ekonomiska systemet brakar ihop och räntorna plötsligt börjar stiga kraftigt. Han sa att det är svårt att gardera sig ifall räntorna plötsligt skjuter i höjden. Kollapsar systemet så drabbas alla, och ifall det inte kollapsar lönar det sig att köra på rörlig ränta just nu.

Kunde inte låta bli att posta ett par videon och göra mitt för att krydda den panikartade stämning som bubblar på sina ställen. Om dessa videon förutspår framtiden lär skiten träffa fläkten och i så fall är det naturligtvis ingen liten bordsfläkt vi talar om utan mer som en sån där som Carola hade då hon sjöng Fångad av en stormvind eller kanske t.o.m. som i filmerna. Du vet en sån där industrifläkt som hjältarna möter i ändan av en tunnel och måste ta sig igenom för att komma undan the bad guys som jagar dem (de har naturligtvis en ritning över byggnaden/avloppsystemet som de följer men i det här skedet inser de att de har kommit över en allt för gammal ritning där fläkten inte är inritad). Ibland är det the bad guys som möter en sån där fläkt och då slutar det oftast med att deras inälvor finfördelas över betongväggarna. Inälvor eller inte? Det återstår att se.

Justerade räntan på huslånet

2009-02-28T08:32:00.000-08:00

Räntorna hade sjunkit och sjunkit. Jag har gått och funderat på att jag borde ta och se över huslånet och dra nytta av dessa låga räntor men inte fått ändan ur vagnen förrän nu. Vårt lån har legat på 12 månaders euribor med en ränta på 5,61% (justerades i oktober). Så för ett par dagar sedan tog jag tag i saken och ringde banken. Först lät de lite buttra på banken och påpekade att det faktiskt kostar att gå och justera räntan på det där sättet. Frågade vad det kostar och svaret var 2500 kr, så det var tur att de varnade oss för den svidande avgiften. Vi valde att övergå till en mer rörlig ränta som justeras varje månad vilket för närvarande betyder 2,23% och en minskning på mer än 2000 kr per månad för oss. Naturligtvis skulle vi hellre ha fortsatt betala över 2000 kr i månaden extra i ränta ;)

Vi passade på och höja amorteringen med 1500 kr samtidigt så att vi ligger riktigt nära vår smärtgräns. Varje månad vi klarar av den höga amorteringen är ett stort plus. Ser det som en enorm investering inför eventuellt skrala tider framöver. Genom att betala av så mycket som möjligt skapar vi en större marginal åt oss själva om vi senare skulle bli tvungna att sänka amorteringstakten. Blev riktigt glad efter samtalet med banken. Gick som på moln. Känns lite som om vi vunnit på lotto faktiskt.

Liknande inlägg:
Min käre vän banken

Hur sparar man till sina barn?

2009-02-26T15:35:00.000-08:00

Vilket är det vettigaste sättet att introducera pengar för ett barn? Som veckopeng? Som lön för att t.ex. plocka ur diskmaskinen eller bära ut skräpet? Eller börjar man med att förklara grunderna i fondsparande?

Vår äldsta dotter är sex år gammal och pengar för henne är runda metallbitar att stoppa ner i en spargris, en orsak till att hon inte får alla 30 julklappar hon önskade sig och något hon en gång använde för att själv köpa en leksaks pudel i en väska från en leksaksaffär. Hon får ingen veckopengar eller andra regelbundna inkomster.

Men hur göra man egentligen? Hur gammal var jag då jag började få veckopeng? Alla Buffetska ungar och Gatesavkommor har säkert lärt sig att köpa ärter för sin första veckopeng. Sedan sår de sina ärter, vattnar och gödlslar, skördar och säljer hälften av skörden för 1$ per ärtskidan. Andra hälften av skörden torkar de små glinen i sina nattduksbordslådor och planterar nästa sommar. Vid tio års ålder äger de ett ärtimperium. Jag gjorde inte så. Jag köpte godis. Men det är alltid så där de framgångsrika entreprenörerna beskriver sin första veckopeng. Kanske det mest ansvarsfulla skulle vara att betala ut veckopeng i ärter.

Jaha, då börjas det

2009-02-25T10:13:00.001-08:00

Den undre pensionsåldern ska lyftas från 63 till 65 år. "Kan du inte jobba lite längre?" "Måste du nu absolut trilskas med att ta pension? Vem vill mata duvor hela dagarna? Duvor är överskattade. Nej, skit i det där, jobba istället". Hu!

Nej, pensionen är något jag tror vi måste räkna bort och se som en positiv överraskning om den mot all förmodan fortfarande betalas ut då du och jag jobbat klart. Den kanske hunnit sänkas så pass mycket när det är dags för oss att gå i pension att den döps om till veckopeng i stället. Dessutom ska det nu jobbas hårt för att unga ska slussas in på arbetsmarknaden tidigare och undvika mellanår i studierna.

Liknande inlägg:
Pension - en myt

En förlovning i tiden

2009-02-24T10:21:00.000-08:00

Ingen har väl undgått att kronprinsessan Victoria och Daniel förlovat sig idag. Och hur valde då denna traditionstyngda familj att eklatera förlovningen. Jo, genom en video på youtube. Fräscht tycker jag. Kungen står vid sitt motto "För Sverige i tiden". Om inte annat, så är det ett särdeles sött litet stimulanspaket åtminstone tyckte jag. Kanske det är därför de väljer att skjuta fram bröllopet till 2010, för att fler turister ska hinna besöka Stockholm före bröllopet.

Betrakta denna mening som en lång och tråkig åsnebrygga från den kungliga förlovningsvideon till webb-TV. Är det bara jag eller är det så att folk nu för tiden vill kunna se sin TV serie just precis nu när de bestämt sig för det istället för att vänta en hel vecka på nästa avsnitt? Många har också slängt ut sin TV apparat och övergått till att se på TV på nätet. Hur kommer framtidens TV underhållning att se ut? Kommer TV industrin som vi känner den att dö ut?

Kanske det är mer än kungliga förlovningsvideon som går raka vägen till webben i framtiden.

Att misslyckas (del 6/6)

2009-02-22T06:09:00.001-08:00

"Men tänk om jag misslyckas" tänker du. Vem är så dumdristig att de lyfter fram sin innersta dröm för att sedan stå där med rumpan bar när allt slutar i ett fiasko? Det är faktiskt inte så många. Och det är ditt trumfkort. Orsaken till att de flesta inte lyckas är för att de är så rädda för att misslyckas att de aldrig ens gör ett försök.

Det är klart att du kommer att misslyckas. Du kommer att misslyckas med en massa saker. Sedan kommer du att stiga upp, borsta av dig och försöka igen. Och till sist kommer du att lyckas. Alla riktigt framgångsrika människor har en massa misslyckanden bakom sig, annars skulle de inte vara där de är i dag. Det låter som en klyscha - det mesta av de saker jag skrivit i den här målsättningsserien är en lång harang av kyschor haha - men de har blivit klyschor av en orsak, de är så allmängiltiga och så sanna: Den stora skillnaden mellan vinnare och förlorare är hur de hanterar sina nederlag. Förloraren ger upp, medan vinnaren lär sig av sitt misstag och försöker på nytt.

Chansen att vinna på lotto är minimal, men ifall du aldrig spelar kan jag garantera att du aldrig kommer att vinna. (Vilket inte betyder att jag tycker du ska börja spela på lotto. Nej, det finns så många andra sätt att tjäna pengar på där chanserna är mycket, mycket större.) Om du är beredd att satsa stort och misslyckas kör du plötsligt i en alldeles egen fil. Det är som om bussfilen plötsligt öppnade för dig mitt i rusningstrafiken. Alla andra segar fram i de evighetslånga köerna av rädsla för att misslyckas medan du kan seglar fram. Det är klart att vägen stoppas av en buss ibland, men du kommer definitivt fram snabbare än alla andra.

Våga riskera. Berätta åt folk om dina mål. Det gör det svårare för dig att backa om motivationen sviker. Ställ dig frågan: Vad skulle du försöka göra ifall du visste att du inte kunde misslyckas? Gör det!

Liknande inlägg:
Definiera dina mål (del 1/6)
Överdriv (del 2/6)
Sätt en deadline (del 3/6)
Delmål (del 4/6)
Visualisera dina mål (del 5/6)

Varför förlorar folk pengar på aktier?

2009-02-21T10:02:00.000-08:00

Som ekonomiintresserad är det lätt att börja använda det faktum, att om man ser bakåt i tiden har börsen i medeltal stigit med över 11% per år, som ett mantra i dessa finanskristider. Det betyder ju hoppeligen att bara jag rider ut denna storm kommer den genomsnittliga årliga ökningen på min portfölj också att ligga på minst 11%. För det hör man ju hela tiden om... folk som överträffar index. Hur svårt kan det vara? Det är klart jag kommer att göra det. Eller så inte.

Dalbar är en researchfirma som gör undersökningar för proffessionella investerare om investeringsbeteende. Dalbar har gjort flera undersökningar som visar hur investerare i medeltal får ett sämre resultat än det de investerar i. Under tiden 1988-2007 hade den genomsnittliga aktien ökat med 11,81% medan den genomsnittliga investeraren hade ökat sin portfölj med endast 4,48%. Hur kan detta vara möjligt?

Problemet för de allra flesta är att de köper dyrt och säljer billigt. Det har gång på gång i Dalbars undersökningar visat sig att folk skulle köpa en aktie/fond och sitta på den i 20 år skulle de ha tjänat mer pengar än om de hade hoppat omkring mellan aktier/fonder i jakten på det stora klippet. Men naturligtvis sitter inte alla stilla och väntar. De vill göra smarta klipp. Alla vill vara med ifall några människor tjänat stora pengar på någon aktie. Därför flödar stora penningsummor in just då aktien toppar. När det går dåligt säljer folk i massor och går ur affären med ett minusresultat. De som sitter stilla i båten kommer att överträffa de som jagar det stora klippet. Det alltså ditt investeringsbeteende som gör skillnaden, inte att du hittar en superinvestering.

Behavior Gap skriver om vikten av att vara en bra investerare istället för att göra bra investeringar och illustrerar detta med en bild:

Ett exempel på det här är historien om Quincy och Caroline som båda startade med 10 000 $ var och 20 år senare hade 21 422 $ respektive 94 555 $.

Sitter ibland och funderar om jag borde vara mer aktiv. Tänk om jag hade sålt allt i januari 2008 och köpt tillbaks det ett år senare. Men det är förstås precis det som är pudelns kärna här, att det är lätt att vara efterklok. Så länge det inte finns tidsmaskiner är det kanske klokast att blunda och hålla för öronen under ekonominyheterna för att undvika att dras med i masspsykosen och göra samma fel som alla andra.

Liknande inlägg:
Köpa billigt och sälja dyrt
Investeringsklockan

Visualisera dina mål (del 5/6)

2009-02-21T00:57:00.000-08:00

Här gäller samma sak som när du definierar ditt mål. Undvik det negativa och fokusera på det positiva. Fantisera om segerns sötma istället för att oroa dig för nederlagets straff. Hur gör man då? Ja, t.ex. så här:

Lägg dig bekvämt.
Slappna av. Det här brukar ta ett par minuter men går snabbare, ju mer du övar på att slappna av. Gå igenom hela din kropp, del för del. Du kan spänna en muskel i gången för att känna var den finns och sedan låter du den slappna av. Jag brukar börja med tårna, vandra upp längs med benen, över kroppen, fingrarna upp till axlarna, ansiktet och hårfästet. Till sist koncentrerar jag mig på punkten i pannan som bildas om du ritar upp en liksidig triangel med dina ögon som de två nedre hörnpunkterna. Om du koncentrerar dig på den punkten kommer dina ögon i samma position som då du är riktigt avslappnad och sover, vilket gör det lättare att vara riktigt avslappnad.
Visualisera. Se framför dig hur du redan uppnått ditt mål. Tänk i bilder. Se framför dig hur du ser ut, hur omgivningen ser ut. I tanken har du redan uppnått ditt mål.
Återvänd sakta till verkligheten. Sträck på armar och ben.

Ett till sätt:

Upprepa ofta och högt ditt mål för dig själv.
Skriv ner det och placera det på en plats där du kan läsa det ofta.
Låt det bli en nonsensramsa som du upprepar i t.ex. bilen, duschen, på promenad med hunden och innan du somnar om kvällarna.
Genom att både säga det högt, skriva det och läsa det aktiverar du flera sinnen och nöter på så sätt lättare in det i ditt undermedvetna.

Hur många gånger måste man göra det här då? Ju fler, desto bättre. För att få hjärnan att tro på något är det upprepning som gäller. Du måste nöta in målen. Då jag har varit riktigt ihärdig har jag fått imponerande resultat redan efter ett par dagar. Genom upprepning rotar sig målet i ditt undermedvetna. När det väl sitter där blir det en del av ditt jag. Vi ställs konstant inför val. "Vilken tröja ska jag använda idag?" "Vilken plats ska jag välja i bussen?" Ska jag prata med den där personen eller inte?" När din dröm har förvandlats till ett mål och blivit en etablerad del i din självbild kommer du i alla dina små val, undermedvetet välja det som för dig ett litet steg närmare målet. Kanske låter som hokus pokus för en del, men den här sortens självsuggestion har producerat tydliga resultat för t.ex. toppidrottare.

Boken Minsta Motståndets Väg av Robert Fritz handlar om hur vi människor alltid, precis som en flod, väljer rutten med minst motstånd. Hjärnan ser ingen skillnad på utförd och tänkt handling. Om du tänker något tillräckligt många gånger uppfattar hjärnan det som om det är så det är nu, din tanke har blivit verklighet. Om du t.ex. visualiserar dig själv som vältränad tillräckligt många gånger kommer hjärnan att omarbeta din självbild tills den är vältränad. Det här gör att du börjar göra val och fatta beslut från utgångspunkten att du ÄR vältränad. Om du lever som om du vore vältränad, kommer du oundvikligen att bli det också. Det finns ingen annan utväg för dig. Du föjler minsta motståndets väg mot det mål du byggt upp i huvudet. Det här är också orsaken till att både djur och människor kan bli skengravida. De är så tvärsäkra på att de är gravida att hjärnan tror på det och börjar producera fysiska graviditessymptom. Surfa in på vilket graviditetsforum som helst där kvinnor har kämpat med att bli gravida under en lång tid och du kan läsa om utebliven mens, ömmande bröst och viktuppgång.

Genom minsta motståndets väg kommer du sakta men säkert att börja intressera dig för de böcker, människor, situationer, kostvanor, bloggar, diskussionsforum, arbetsplatser, länder m.m. som leder dig närmare ditt mål. När en chans dyker upp, kommer du att vara förberedd och kan därför utnyttja den på bästa möjliga sätt.

När du ställer upp ditt mål kan det verka som om det skulle krävas en hiskeligt massa jobb för att uppnå det. Då det väl är en cementerad bild av din framtid kommer du automatiskt att välja den smidigaste vägen dit. Visst kan det kräva mycket jobb. Men tänk på allt jobb du just nu lägger ner på en massa saker som inte tar dig en millimeter närmare ditt mål.

Alternativet att ge upp drömmen finns inte eftersom den ÄR din framtid. Ifall du har barn kan du inte bara en dag välja att "Nej, nu orkar jag inte sköta dem mera. Det har varit kul så här långt, men nu lämnar jag tillbaks dem till BB". Det alternativet finns inte. Så länge du spelar säkert och tänker att "Den där drömmen skulle vara trevlig att uppfylla, men händer det så händer det" kommer alltid andra saker att dyka upp istället. Då du visualiserat din dröm tillräckligt mycket blir den en del av ditt liv.

Vi sysslar alla med självsuggestion så gott som hela tiden. Alla små tankar och fraser du upprepar för dig själv, t.ex. "Jag är lat", "Jag är dålig på att komma i tid" och "Jag är en gottegris" är sjävsuggestioner. De blir självuppfyllande profetior då du upprepat dem tillräckligt många gånger. Se till att ta kontroll över din tankevärld och styr den mot ett mål du verkligen VILL uppnå.

Liknande inlägg:
Definiera dina mål (del 1/6)
Överdriv (del 2/6)
Sätt en deadline (del 3/6)
Delmål (del 4/6)
Att misslyckas (del 6/6)

Hur uppstår inflation?

2009-02-20T01:49:00.000-08:00

Med hjälp av Annika, Pelle, Anders och några spadar kan du få rätsida på några långa ord med många bokstäver som snurrar i ekonomisfären. Sloped Curve har skrivit en enkel förklaring på vad kreditexpansion, penningmängd och inflation är.

Liknande inlägg:
Lilla ekonomi parlören

Delmål (del 4/6)

2009-02-20T01:26:00.000-08:00

Om ditt mål är stort... och det är det ju ;) Ska du dela upp det i mer hanterbara delmål. Du vet hur det är då du ska skriva en rapport, läsa på prov eller ringa det där obekväma samtalet, det finns så många andra saker du upptäcker att borde göras innan. Ju länge du skjuter fram det oundvikliga, desto tyngre hänger det över dig. En ofärdig uppgift suger energi ur dig, medan en slutförd uppgift ger dig energi. Om du ställer upp ett stort mål och långa tider går medan du inte verkar dig närma dig målet överhuvudtaget kommer det att börja suga energi ur dig. Om du delar upp det i lagom stora delmål verkar det hela mycket överkomligare och du samlar på dig en massa energi genast du har nått ett delmål. Dessutom blir det tydligare att du närmar dig ditt stora mål om du hela tiden passerar delmål.

Liknande inlägg:
Definiera dina mål (del 1/6)
Överdriv (del 2/6)
Sätt en deadline (del 3/6)
Visualisera dina mål (del 5/6)
Att misslyckas (del 6/6)

Sätt en deadline (del 3/6)

2009-02-20T01:11:00.000-08:00

Råkade visst radera detta inlägg i misstag så jag skriver om det.

När du väl har definierat ditt mål och sett till att det är tillräckligt stort är det dags att sätta in tidsramar för när du vill ha uppnått det. Här gäller samma strategi som i förra inlägget, överdriv å det grövsta. Inte så att du ger en generös deadline, utan tvärt om ska du snåla med tiden. Sätt osannolikt snäva deadlines. Varför? Jo, därför att om deadlinen ligger nära i tiden blir du tvungen att ta första steget mot ditt mål redan idag. Då kommer du att dra nytta av den energikick du fått av dina barockt uppställda mål. Om du lägger målsnöret för långt in i framtiden kan du alltid skjuta upp nästa steg tills i morgon och då ökar risken för att hela projektet rinner ut i sanden. Eller som Diana Scharf Hunt sagt före mig:

"Mål är drömmar med deadlines"

Liknande inlägg:
Definiera dina mål (del 1/6)
Överdriv (del 2/6)
Delmål (del 4/6)
Visualisera dina mål (del 5/6)
Att misslyckas (del 6/6)

Investeringsklockan fortsätter

2009-02-18T10:47:00.000-08:00

Per Penning tar investeringsklockan, som jag skrev om i ett tidigare inlägg, med en nypa salt men tipsar om en till artikel om den i Dagens PS.

En kommentar till artikeln låter så här:

Det som klockan inte vet och, 99%av alla analytiker inte vet, är att detta har gällt tidigare men att detta som pågår just nu är en unik fas i utvecklingen. På EWT-språk talar man om en stor femma, och det betyder att denna fas skall korrigera faser som sträcker sig ca 100 år tillbaka i tiden. Därför gäller inte dessa modeller. Men det kan naturligtvis inte dessa tolkare förstå eftersom det inte förekommit i modern tid att så stora faser skall korrigeras. Vi är ca halvvägs i nedgångarna.

Kusligt. Om det är sant är alla vi som gärna fyller på våra aktieportföljer i dessa tider loosers, om inte gör vi tidernas klipp. Tiden får utvisa.

Liknande inlägg:
Investeringsklockan

Överdriv (del 2/6)

2009-02-17T22:25:00.000-08:00

Ta i ordentligt när du gör upp dina mål. Ett stort, till synes ouppnåeligt mål kittlar mer i magen när du fantiserar om att förverkliga det, än ett som du är ganska säker på att du kommer att klara av. Därför får du mer energi av att lägga upp ett stort mål. Att lägga upp ett osannolikt mål och bestämma sig för att förverkliga det är som att bli hög. Det här ger en enorm kraft att nå målet. Jag vågar påstå att det p.g.a. denna rush, är en mycket större sannolikhet att du uppnår ett gigantiskt mål än ett mediokert mål.

Testa:

Tänk på ett gigantiskt, väldefinierat mål.
Ta ditt mål gånger 10. Om du t.ex. vill tjäna 100 000kr/mån blir det 1 000 000kr/mån. Om du vill anmäla dig till en danskurs, betyder det att du ska vinna Let's Dance istället.
Föreställ dig hur det skulle vara att ha nått det uppförstorade målet.
Hur känns det? Kittlar det?

Liknande inlägg:
Definiera dina mål (del 1/6)
Sätt en deadline (del 3/6)
Delmål (del 4/6)
Visualisera dina mål (del 5/6)

Målmedvetenhet

Definiera dina mål (del 1/6)

2009-02-17T07:25:00.000-08:00

Nu blev jag så taggad på det här med målsättningar att jag skriver en sexdelad serie om det. Frångår min princip att hålla alla inlägg knutna till ekonomi, men det här är så starkt bundet till min dröm om ett liv som ekonomiskt oberoende att jag tycker det passar in trots att det trampar i blåbärsriset bredvid ekonomistigen jag trampat upp. Första delen handlar om vad du ska tänka på när du definierar dina mål.

När du gör upp mål är det viktigt att du formulerar dem rätt. Lika viktigt som att du sätter upp mål för dig själv är det att du vet när du har uppnått dem. Av ett uppfyllt mål får du kraft att lägg upp nya, större mål. Vad är det som gör att du misslyckas med att uppnå dina mål då? Mycket kan gå fel. Det första felet är att formulera målen fel.

Exempel på dåliga målformuleringar:

Jag ska bli rik
Jag ska inte misslyckas på provet
Jag ska bli bättre på att dansa
Jag ska vara självsäker då jag håller föredraget

Målet "Jag ska bli rik" och "Jag ska bli bättre på att dansa" är ouppnåeliga mål eftersom rik och bättre är relativt. Det går alltid att vara rikare och bättre. Gör målet mätbart. Ett bättre mål kunde vara "Jag ska ha 1 miljon kronor på mitt bankkonto", "Jag ska äga ett hus värt minst XXX kr och vara helt skuldfri", "Jag ska bli antagen till balettakademin" eller "Jag ska kunna gå ner i split".

Undvik negationer. Vår hjärna lyckas ofta tappa bort orden inte, utan och ingen. Vilket gör att målet "Jag ska inte misslyckas på provet" lätt förvandlas till "Jag ska misslyckas på provet". Vi är oftast omedvetna om att negationerna trillar bort, men undermedvetet etsar sig de felaktiga målsättningarna fast. Ett bättre mål kunde vara "Jag ska få alla rätt på provet".

Orsaken till att målet "Jag ska vara självsäker då jag håller föredraget" antagligen inte funkar, är att självsäkerhet är relativt, svårmätbart. Om du vill framstå på ett visst sätt i en situation är det bra att du definierar ditt beteende så detaljerat som möjligt. Om det är en situation där du brukar vara nervös kunde det låta t.ex. så här: Mina händer kommer att hållas stilla. Min andning kommer att vara lugn. Jag kommer att vara avslappnad i axlarna. Om din kropp beter sig som om du skulle vara självsäker kommer du att bli självsäker.

Liknande inlägg:
Överdriv (del 2/6)
Sätt en deadline (del 3/6)
Delmål (del 4/6)
Visualisera dina mål (del 5/6)
Att misslyckas (del 6/6)
Målmedvetenhet
Driv

Framtidsjobbet

2009-02-17T04:38:00.000-08:00

Hur håller synen på arbete att förändras? Vad är det vi i Generation Y värdesätter? I Hufvudstadsbladets veckobilaga Volt, lördagen den 17 januari 2009 skrivs det så här:

Synen på arbete kommer att ändras radikalt. Via jobbet ska arbetstagaren kunna signalera sin identitet och sin livsstil i högre grad än nu, och för arbetsgivaren gäller det att satsa på personalens trivsel och hälsa. De företag som kan erbjuda de bästa förhållandena kniper den bästa arbetskraften.
Markus Keränen berättar om en omfattande undersökning bland 10 000 unga som var i slutet av sina studier om kriterierna för att välja arbetsplats.
- Det viktigaste för de unga är ett meningsfullt arbete, att företaget står för samma värden som man själv och att arbetsplatsen är trivsam och flexibel. Så kallade mjuka värden har alltså blivit hårda. Men titta på dagens jobbannonser där det räknas upp lön, möjlighet att avancera och arbeta utomlands – det är faktorer som inte längre prioriteras så högt. På samma sätt tror jag att språkanvändningen kommer att ändra. Nu talar vi hela tiden om marknad och konkurrens och pengar men småningom börjar vi mäta värden också i annat än euro.
Futuristen Hiltunen fyller på med mer samvete.
- Nu är varumärken som inte gör vinst på frammarsch. Till exempel belgiska mobilföretaget Ello skänker hela sin vinst till välgörande ändamål, likaså kosmetikamärket Causmetics. Det här kunde allt fler företag se som en möjlighet.
- Överlag krävs det modiga piloter inom företagsvärlden som skulle gå i bräschen för nya sätt att organisera jobbet och kartlägga situationen, säger professor Heinonen. Företagen måste bry sig om både hur människa och miljö mår – på riktigt och holistiskt.

Liknande inlägg:
Generationen som vill ha allt
Är vi en bortskämd generation?

Målmedvetenhet

2009-02-16T14:49:00.000-08:00

Ibland blir jag så sjukt målmedveten att det gör ont. Min ambitionsnivå ligger på "jag ska bli först i världen" nivån. När jag är inne i sådana perioder (låter manisk då jag beskriver det så där haha) kan jag bli så frustrerad på människor omkring mig som inte vågar se längre än näsan är lång. "Vad har du för ambitioner?" "Vart vill du?" har jag lust att fråga alla jag möter. Kanske borde sänka kraven på min omgivning ibland. Min man är likadan när det kommer till ambitionsnivån och tur är väl det. Skrev tidigare om driv. Det är just det, det är frågan om. Ett otroligt driv som kickar in.

Januari 2000 tyckte jag att det skulle vara på tiden att jag började röra på mig mera. "Jag ska springa maraton!" tänkte jag då. Jag hade aldrig sprungit längre än 5 km i sträck innan det. Fem månader senare sprang jag Stockholm Maraton. Ofta tar jag i lite för mycket, och i det här fallet betydde det att jag undvek all alkohol och all onyttig mat under den här tiden. Hela min diet fick sig en extreme makeover, jag åt med två timmars mellanrum och följde tallriksmodellen slaviskt.

Tror min målsättningsstörning uppkom någon gång i yngre tonåren då jag med mitt stackars oförstörda sinne kom över en bok om positivt tänkande. I den åldern är allt så svartvitt och denna bok blev som en bibel för mig. Jag testade självsuggestionens kraft på allt och alla i min omgivning. Jag var t.ex. ingen höjdare på gymnastik i skolan så jag tänkte att det kunde vara ett utmärkt område att testa det på. Minns hur alla vi flickor stod i en lång kö vid längdhoppsgropen. Flickan framför mig sa "nä, det här är jag inte alls bra på. Det kommer att bli övertramp för mig. Jag är jättedålig på längd." När det var hennes tur trampade hon över så det dundrade om det. Hon försökte inte ens. Jag hade stått i kön och peppat mig själv och visualiserat hur jag skulle hoppa väldigt långt. Minns att jag t.o.m. hade visualiserat en viss längd som låg långt bort om min förmåga. Jag tog sats och hoppade... nästan lika långt som jag visualiserat. Jag hade till min glada överraskning längdmässigt placerat mig bland friidrottarna i klassen. Inför nästa hopp peppade jag mig igen. Flickan framför mig gjorde ett hopp på ca. 50 cm och jag lyckades förbättra mitt tidigare resultat och nådde min visualiserade längd. Den här upplevelsen gjorde mig så förbluffad att jag alltid använt mig av självsuggestion om jag står inför en stor uppgift.

En annan gång var jag otroligt nervös inför ett föredrag vi alla skulle hålla ensamma inför klassen. Ett par dagar innan föredraget såg jag till att slappna av och visualisera mig själv alldeles avslappnad och självsäker framför klassen. När dagen kom då föredraget skulle hållas var jag väldigt nervös. Minns att jag satt på lektionen och väntade på min tur. Händerna skakade så att pappret prasslade. Alla som tvingades upp framför klassen såg ut att genomlida tortyr. Jag såg ner på mina händer och konstaterade att det här med visualisering kanske inte var en sån självklar framgång i alla fall. Det blev min tur. Jag tog mitt papper och försökte hålla det mot kroppen så att det inte skulle prassla medan jag gick från min plats fram till katedern. Då hände det. Plötsligt när jag kom till min plats framför klassen, den plats jag hade sett i mina självsuggestioner rann all nervositet av mig. Jag kände mig lugn och självsäker, precis som jag hade visualiserat och kunde njuta av att stå där och hålla mitt föredrag. Insåg sedan att orsaken till att jag hade varit så nervös då jag väntade på min tur var naturligtvis att jag inte hade visualiserat mig själv som lugn och trygg i den situationen.

Summa sumarum tror jag starkt på målsättning och visualisering. Det är något jag använder mer eller mindre varje dag och jag tror alla skulle kunna förbättra sin situation avsevärt om de bara tog sig tid för lite självsuggestion.

Liknande inlägg:
Driv
Hurudana människor vill du jobba med
Definiera dina mål (del 1)
Är vi en bortskämd generation?

Investeringsklockan

2009-02-15T02:45:00.000-08:00

Hur ska du veta när det är dags att köpa och när det är dags att sälja? Du kanske heter Warren Buffett och i så fall är det inga problem. Då kan du sluta läsa nu. Men ifall du heter Johanna, Petter eller Markus kanske du är intresserad av investeringsklockan. Voilá!

Så ser den ut. Fick nys om klockan via Sparsamt leverne som även luskat fram en intressant artikel om aktiesparande där klockan nämns.

Klockan har 70 år på nacken och lanserades för första gången 1937 i den brittiska tidningen Evening Standard. Många proffessionella aktörer på den finansiella marknaden använder sig av klockan för att analysera det eknomiska läget och i researcharbetet inför artikeln, verkar alla inte varit lika villiga att dela med sig:

Men några av de professionella förvaltarna tycks inte vilja dela med sig av sina kunskaper, för i några av de uppdateringar jag får mig till hands förekommer friskrivningar som till exempel: ”Detta material är till för professionella placerare och inte avsett för privata placerare.”

Tydligen någon som blivit lite butter över att inte få ha alla leksaker för sig själv. Vad är klockan nu då? Finansmamman (som för övrigt är en av de skickliga småsparare som lyckats med konststycket att spara och investera sina pengar så väl att hon nu kan leva på avkastningen och inte behöver jobba) skrev om investeringsklockan i det här inlägget. Då hon skrev inlägget, 28.1.2009 så gissade hon att vi befinner oss ungefär vid klockan sex. Med de enorma räntesänkningarna undrar jag om vi inte börjar närma oss 7 snart. Klockan 8 infaller den 4-6 månader långa börsbotten. Eftersom börsen förutser konjunkturen och därför ligger steget före kommer konjunkturbottnen att infalla niotiden. Primetime på TV sammanfaller med bästa aktietillväxten, vid klockan 9-12. Sedan 1973 har ökningen rört sig om ett medeltal på 19,9% den här tiden. Sämsta aktietiden infaller klockan 3-6. Artikeln är utgiven 1.11.2008 och ställer klockan på 6. De avslutande orden lyder:

När den slår 7, och när någon större och viktig centralbank börjar sänka styrräntan, kan det vara dags för en försiktig ompositionering av portföljen från defensiv till fler aktier.

Liknande inlägg:
Köpa billigt och sälja dyrt

The milliondollar idea

2009-02-14T15:19:00.000-08:00

Kom på världens bästa idé idag. Detta var dagen D. Jag var redo att stiga in i entreprenörsgemenskapen. Min idé var en garanterad succé.

Jag kom på att jag skulle hitta någon ivrig programmerare att slå ihop mig med. Sedan skulle vi skapa ett smart program eller eventuellt en webbplats för brainstorming. Det skulle vara ett redskap för att öka idéflödet på arbetsplatser runt om i vår värld. Tänkte att ett passande namn kunde vara Chain Reaction. Googla de det och upptäckte snabbt att .com namnet var upptaget av ett cykelföretag. Sedan slog det mig! Det skulle naturligtvis heta Brainreaction! Googlade det. Var tydligen lite för långsam i vändningarna. Återgick jag till att vika tvätt. Återkommer med ny, banbrytande idé någon annan gång.

Vem pratar om pengar?

2009-02-14T03:59:00.000-08:00

Anonym eller inte? Det är frågan då man startar en blogg. Jag har valt en rätt så anonym linje p.g.a. temat pengar. Jag tycker det är intressant och diskuterar det gärna, men t.ex. på jobbet är jag inte så öppen med det. Inte så att jag mörkar, men så att jag inte tar upp ämnet desto mer.

Varför ska det vara så tabu med pengar? Det är något vi alla behöver, men ingen vill erkänna att de vill ha. Eller jo, visst kan man erkänna att det skulle vara kul att vinna på lotto. Men annars är det bäst att rynka på näsan åt ekonomiska utsvävningar som tyder på att du är stadd vid stadig kassa. Kanske de som studerat ekonomi och jobbar inom den branschen inte är lika anonyma. Kanske de sitter kring en öl och diskuterar hur mycket deras portföljer ökat i värde? Vad vet jag.

Vad är stimulanspaket?

2009-02-13T15:21:00.000-08:00

Skrev tidigare att jag inte riktigt har kläm på det här med stimulanspaket. Bloggen The Big Picture ger här en enkel förklaring på hela stimulansrumban:

Sometime this year, taxpayers will receive an Economic Stimulus Payment. This is a very exciting new program that I will explain using the Q and A format:

Q. What is an Economic Stimulus Payment?
A. It is money that the federal government will send to taxpayers.

Q. Where will the government get this money?
A. From taxpayers.

Q. So the government is giving me back my own money?
A. No, they are borrowing it from China. Your children are expected to repay the Chinese.

Q. What is the purpose of this payment?
A. The plan is that you will use the money to purchase a high-definition TV set, thus stimulating the economy.

Q. But isn’t that stimulating the economy of China ?
A. Shut up.

Ja, det var något sådant där jag hade tänkt mig. Men blev förbryllad av att så många kloka människor verkar heja på stimulanspaketen ändå.

Liknande inlägg:
Stimulanspaketens vara eller icke vara
Barack Obama - räddaren i nöden?

Lån åt de svagaste

2009-02-12T07:21:00.001-08:00

Lyssnade här om dagen på ett radioreportage om hur olika kommuner har olika kriterier för att få utkomststöd. I vissa kommuner räknas lån som en inkomst, vilket gör att ifall du tagit lån räknas inte amorteringarna som utgifter. Det här kan naturligtvis ge en väldigt skev bild av din ekonomiska situation. Dumt med oklara regler som gör att folk behandlas olika i olika kommuner. Men det som fick mig att skaka på huvudet, var när en "drabbad" förklarade att hon skulle vilja kunna ta krediter som en vanlig person, men nu inte kan göra det eftersom det skulle betyda att hon blir utan sitt utkomststöd. Andemeningen i reportaget verkade vara att alla ska ha rätt att ta lån, utan att gå miste om sitt utkomststöd.

När har det blivit en mänsklig rättighet att få kredit? Och när har bankerna börjat dela ut krediter åt folk som lever på utkomststöd? Jag förstår att krediter kan vara enda lösningen ifall man verkligen inte har någon inkomst, att det kan se ut som lösningen på ett tillfälligt problem. En kreditkortsskuld och mat i magen är alltid bättre än ihjälsvulten och skuldfri. Men om du har 0 kr och lånar 100kr med 5% ränta betyder det inte att du plötsligt har fått 100kr. Det betyder att du har -105kr och det har inte hjälpt upp dig ur din ekonomiska gyttjepöl, det har bara gjort den djupare.

Liknande inlägg:
På tal om olyckskorpar och glädjehysteri...
Min käre vän Banken
Vad är det som är så svårt med pengar?

Hur mycket pengar sparar du per år?

2009-02-10T12:16:00.000-08:00

Så var min första fråga här på sidan avklarad. Jag ställde er frågan hur mycket ni sparar per år. Antalet svar var hisnande 40 st, så resultatet är antagligen jämförbart med statistikcentralens resultat.

Frågan var Hur mycket pengar sparar du per år? Den största överraskningen var att hela 14 st (35%) svarade att de sparar över 50000kr per år. Att sådan människor varit inne och svängt på min blogg gör mig knäsvag, och att ni ödslat ett musklick på min undersökning får mig att rodna. Bra så långt. Applåder till de sparsammaste. Kanske jag borde upprepa frågan nästa år så att jag själv får klicka i det alternativet.

Sedan följde en grå massa av medelmåttiga sparare, mig själv inberäknad, som sitter och drömmer om att öka sitt sparande. Till sist kom slarvpottorna som inte sparar alls, 6 st (15%). Smisk ska det va'!

Den nya ekonomin - Eko och Piratebay?

2009-02-09T09:59:00.000-08:00

Jag tror att ekotrenden står för den framtida ekonomin. Tänk vad många besnsinslukande bilar som ska ersättas med med miljövänligare transportalternativ. Oljepannor ska bytas ut. Våra matvanor ska omvändas eftersom mycket av maten vi äter har producerats på ett oekologiskt sätt. Det finns stora utrymmen för nya produkter.

Ett annat område där förändringens tid härjar är naturligtvis informationshantering. Internet har gjort stora framsteg, nu det gäller bara för resten av världen att följa med. Musik-, film- och bokutgivningsindustrin m.fl. står inför en stor omställning. Kanske ingen revolutionerande upptäckt att eko och webben är framtidssatsningar. Men nu undrar jag när dessa två trender slås ihop så vi får se närproducerade morötter marknadsföras på Piratebay?

Liknande inlägg:
"Kill your darlings"
Släpp fram den nya generationen
Conspiracy of the Rich

Ekonomisk istid att vänta?

2009-02-08T06:25:00.001-08:00

När är börjar vårtecknen dyka upp i denna ekonomiska midvinter? Kan Obamas över 800 miljarder dollar stora stimulanspaket månne vara en liten tussilago mitt bland snödrivorna? Enligt en pågående, helt ovetenskaplig undersökning på Hur jag blev rik tror majoriteten att den svenska börsen kommer att sluta på en blygsam ökning under 2009. Varje vår dyker det upp ett par riktigt varma dagar då folk verkar förlora allt klädvett och stiger utanför ytterdörren klädda i korta kjolar och t-skjortor, övertygade om att sommarvärmen för en gångs skull anlänt redan i april. Och varje år slutar det i vågrätt läge med en hög näsdukar, filmen "Dumb and Dumber" och varm saft på en armlängds avstånd. Samma sak kommer antagligen att hända någon gång under sommaren 2009 eller framåt våren 2010 på börsen också. En riktig Fader Frost är dock nobelpristagaren i ekonomi, Paul Krugman.

Kauppalehti skriver om hur Krugman kritiserar Obamas över 800 miljarder stora stimulanspaket.
- Statens underskott växer till 2500 miljarder dollar. Stimulanspaketet täcker inte det: det är en förbättring, men ingen lösning på problemet, säger Krugman.
Han föreslog tidigare i veckan att Obama skulle förstatliga alla de amerikanska banker som är i behov av räddningsaktioner.

Är vi på väg i nästa istid eller lurar krokusar och snödroppar under snötäcket? Jag håller långkalsongerna på ännu, men börjar samtidigt välja fröpåsar. Nu gäller det bara att hitta rätt tidpunkt at börja förså.

Ekonomiska "miniräknare"

2009-02-07T00:47:00.000-08:00

Christian Davén som driver bloggen entreprenörd har startat Räkna.net där du kan räkna ut avkastningen på dina fonder och aktier, göra en bolånekalkyl, kolla hur ekonomiskt oberoende du är och andra användbara saker. Jag skulle tydligen vara 5,8% ekonomiskt oberoende utan vårt huslån.

Conspiracy of the Rich

2009-02-05T11:53:00.001-08:00

Tänk dig att du skulle vilja ge ut en bok som toppar bestsellerlistorna men att du lider av skrivkramp och egentligen inte har så mycket tid att lägga på skrivandet. Finns det något sätt du kunde få någon annan att skriva boken åt dig gratis? Är det möjligt? Jo!

Speciellt ifall du heter Robert Kiyosaki. Han är författaren bakom imperiet Rich Dad Poor Dad. Nu ger han sig i kast med nästa stora bokprojekt Conspiracy of the Rich: The 8 new rules of money. Den här boken ges ut gratis på nätet. Utkast till ett kapitel läggs ut på nätet och så får folk läsa och kommentera. En del av kommentarerna kommer att användas i boken så om du någonsin drömt om att skriva en ekonomibok har du chansen nu. Lämna en kommentar på Kiyosakis boksida.

Otroligt smart och helt rätt i tiden. Musikindustrin och filmindustrin kämpar med fildelarna medan Kiyosaki slutar motarbeta och ser till att tjäna pengar på dem istället. Han har förstått detta med "information wants to be free". Om Blondinbella kan kamma hem flera miljoner per år i annonsintäkter på en svenskspråkig blogg som handlar om vilken sorts bulle hon har ätit till dagens latte, vad finns det då inte att tjäna på en sådan här engelskspråkig interaktiv bok av en bestseller författare.

Är vi en bortskämd generation?

2009-02-04T12:22:00.000-08:00

För mig är det en självklarhet att jag vill jobba med något jag brinner för eller åtminstone trivs med. Det är klart att ifall jag skulle bli arbetslös och ha svårt att få jobb skulle kraven sjunka för ett jobb är alltid bättre än inget jobb. Men i mitt val av utbildning och valet av arbetsplats har jag alltid siktat på att hitta något jag tycker är väldigt skojigt att syssla med.

Idag pratade jag med en vän om jobb. Jag sa att jag vill ha friheten att välja var och vad jag jobbar med så att jag gör något som känns utmanande och roligt. Han sa att han i alla fall blivit uppfostrad att jobba är något man måste, det är bara att knipa käft och streta på. Oftast lever jag i ett naivt moln där världen likställs med min uppfattning av den. Men ibland bryter sig verkligheten in och påpekar att min bild av världen bara är den vy jag ser från min lilla gräsplätt och att alla andra har andra vyer från sina gräsplättar som inte alls överensstämmer med min vy.

Är det bara jag eller är det vi som generation som skämts bort med att få allt vi vill ha? Håller arbetsmarknaden på att invaderas av en massa egotrippade livsnjutare som vägrar jobba med arbeten som saknar utmaningar? Hur går det med gatusopandet och vem ska slå in våra varor i matvaruaffären då? Varför är det förresten så att kassatant och städare alltid ges som exempel på värsta möjliga mål för karriärutvecklingen. Det måste finnas andra jobb som är mycket tradigare. Att kassatant ständigt omnämns som en av de sämre anställningarna man kan ha i det här landet, måste vara ett av de tydligaste tecknen på att vi befinner oss i ett i-land.

Kanske det bara är jag. I så fall hoppas jag att min naivt skruvade bild av verkligheten håller i sig. Har jag tur så får jag fortsätta jobba med utmanande och självförverkligande saker i framtiden också.

Liknande inlägg:
Framtidsjobbet

Hurudana människor vill du jobba med?

2009-01-31T06:55:00.000-08:00

Satt för en tid sedan och funderade över ett drömprojekt. Fantiserade om vilka personer jag skulle vilja ha involverade i det allra helst, om jag fick välja vilket team som helst. En av dessa personer var en som jag bara kände till ryktesvägen, men som jag uppfattar som en innovativ person som vågar satsa stort på nya projekt och har ledarerfarenhet. Jag insåg att ifall jag någonsin vill samarbeta med honom är det bäst att jag ser till att han blir medveten om min existens. Lyckades fiska fram hans e-post och sände honom några rader. Innehållet i mailet var beröm och en liten introduktion av vem jag var. Han sände ett svar och vi utväxlade några mail de följande dagarna där vi ventilerade tankar kring branschen. Känner att det börjar vara dags att lägga in en till stöt nu. Sände iväg ett mail till, med frågor om entreprenörsskap.

Tänkte igenom vilka egenskaper de personer jag plockade in i min dreamteam har. De är alla öppna för nya idéer, drivna, självgående, initiativrika, modiga och inspirerande. Antagligen finns det flera andra som mig där ute med drömprojekt som också siktar in sig på samma personer. Då insåg jag att om jag kan bli en sådan person som andra suktar efter att få jobba med behöver jag kanske inte ha en krutuppfinning själv för att lyckas. Krutuppfinnaren kommer att kontakta mig istället.

Vilka egenskaper har din drömarbetspartner?

Driv

2009-01-30T07:49:00.000-08:00

"Miljonär innan 30" har skrivit ett intressant inlägg om driv. Han frågar sig var drivet finns hos folk i åldern 25-30 år eftersom han inte sett till det. Jag håller med. Precis som jag skrev i inlägget Generationen som vill ha allt, så tror jag att vår generation har haft det alldeles för lätt. Många i min generation kan inte tänka sig att spara utan vill ha allt nu, genast. De är som små tjutande ungar vid varuhusets godishylla. "Miljonär innan 30" betraktade sig själv som en person med mycket driv, liksom de flesta som kommenterade inlägget. En av kommentarerna löd så här:

Jag tycker också det stämmer att det är dåligt driv därute.. Det lilla driv jag ser ute i verkligenheten är mest löneslavar som försöker göra lite karriär och låta sig styras av andra. De är tvingade att jobba kan man säga, för de är så kassa på att "tänka större" som Trumph brukar säga. Hello boss here I am, vad vill du att jag ska göra idag? Inte styra över sitt liv. Knappt hinna med något annat än sitt jobb. Utan deras jobb tappar de sin identitet och är ingenting och vet inte vad de ska göra. Fårskocken som jag brukar säga, de gör som alla andra. Det är dock bra att de finns så man man utnyttja dem.

Hårt uttryckt, men sant i många fall. Jag ser mig själv som en person med stort driv, men ändå känner jag igen mig i beskrivningen ovan. Usch! På senaste tiden har mitt driv att uppnå mer frihet börjat växa sig allt starkare. Det tog fart då mitt ekonomiintresse började vakna. Innan det var en anställning med månadslön den enda modellen jag hade att följa. Det var så det skulle vara. Man skulle gå i skolan, studera och skaffa sig en anställning. Sedan skulle man vara en god arbetstagare och hoppas att någon uppskattade en så pass mycket att de ansåg att man var värd en löneförhöjning. Visst har jag alltid haft ett starkt driv att göra bra ifrån mig och erövra nya, utmanande arbetsuppgifter men terrängen utanför månadslönens trygga tillvaro var allt för oländig och vild för att jag skulle våga mig ut dit. Jag måste erkänna att jag har börjat känna mig aningen låst. Alla omkring mig suktar efter en fast anställning och i brist på andra mål, har även jag känt den längtan. Kanske det kommer att visa sig vara en stor portion lycka att jag ännu inte kommit i tur att få den stora äran att underteckna ett kontrakt om fast anställning.

Liknande inlägg:
Målmedvetenhet
Är vi en bortskämd generation?

Entreprenör eller inte?

2009-01-29T06:47:00.000-08:00

Många ekonomibloggare förespråkar att man ska bli entreprenör. Jag har sett på mitt framtida ekonomiska oberoende som ett resultat av målmedvetet sparande. Nu har begreppet entreprenör börjat etsa sig fast i mitt inre. Det är något som trätt in som ett eventuellt alternativ i mina framtidsplaner. Är livet som entreprenör ett liv jag skulle vilja leva? På plussidan hittar vi frihet, potentiellt stora inkomster och äventyret. På minussidan hittar vi gigantiska mängder jobb och osäkerhet. Wikipedia definierar en entreprenör så här:

Entreprenör är ett begrepp för en företagsam person, ofta i betydelsen företagsgrundare. I vidare bemärkelse används termen om en person som är drivande och arbetar hårt för att nå framgång. Entreprenörskap kan definieras som "förmågan att identifiera möjligheter och skapa resurser för att ta tillvara dessa möjligheter". Entreprenörskapet får någonting att ändra riktning. Nya infallsvinklar hittas och utvecklas. En entreprenör skapar nya affärsverksamheter och organiserar marknaden på ett nytt sätt. Vanliga drag hos entreprenörer är nyfikenhet, kreativitet, en positiv syn på arbete, självständighet, envishet, hängivenhet, optimism och visionärt tänkande.

Hmmm... inte helt fel. För min del är entreprenörskap tätt sammanlänkat med försäljning av varor, vilket inte riktigt passar in i bilden av mitt drömjobb. Måste väl hitta en personlig definition på entreprenörsskap. För tillfället har jag en anställning, men kanske i framtiden? Tanken måste få mogna. Tills dess fortsätter jag öka på mitt sparande.

Lyssna och inspireras

2009-01-25T06:34:00.000-08:00

En halv timme lång intervju med Timothy Ferriss som skrivit boken "The Four Hour Work Week".

Läs också:
"The Four Hour Work Week" del 1
"The Four Hour Work Week" del 2
Paretoprincipen

"The Four Hour Work Week" del 2

2009-01-25T05:29:00.001-08:00

Den här boken delar ut en massa övningar som ska utföras under t.ex. 24 h frammåt från läsningstillfället. Eftersom det är en ljudbok och jag inte har möjlighet att ana när en övning närmar sig genom att se en lista eller ny rubrik närma sig på motstående sida, kastas jag in i dessa övningar mitt under promenader eller i bilen på väg till jobbet. Det är mycket "challenge your comfort zone" övningar där man t.ex. ska uthärda ögonkontakt med främlingar tills de viker bort blicken. Har tidigare haft perioder då jag försökt vara den vinnande parten i varje ögonkontaktsduell jag möter i vardagen, men det var en tid sedan och jag slås åter igen av hur lätt andra människor viker bort blicken. Visst kan det kännas lite jobbigt att hålla kvar blicken lite för länge, men när jag verkligen går in för det blir jag överraskad av hur snabbt de flesta viker undan. Om jag möter någon på cykelvägen resulterar det oftast i att de också stiger åt sidan. Det är ett enkelt sätt att klättra i social status. Jag antar att de här "comfort zone" övningarna är till för att få mig att bättra på mitt självförtroende och bli förberedd på att göra större förändringar.

Effektivera
Boken ger en massa tips på hur du kan effektivera ditt arbete och på så sätt minska stressen och få mer tid över för andra saker.

Kolla din e-post max två gånger om dagen. 11-tiden (precis innan lunchen) och 16-tiden. Stäng av funktionen som genast meddelar då du fått ett mail så du slipper bli avbruten stup i kvarten. På det sättet har mailen hunnit samlas och och du koncentrerar ditt e-postande och blir på så sätt effektivare. Författaren Timothy Ferriss kollar sin e-post en timme i veckan, varje måndag morgon.
Gör en sak i gången. Välj ut ett par, max tre grejer du vill få gjort i morgon. Om du känner att du borde få fler saker gjort ska du fråga dig "Om det här är den enda uppgiften jag får gjort i morgon, kommer det då att kännas som om jag fått mycket gjort?" om inte, så rekommenderar han att du stryker den från din "to do" lista. Koncentrera dig på en sak i taget.
Undvik möten. Be folk att i första hand kontakta dig via e-post för det tvingar dem att formulera sig tydligt och du undviker en massa kallprat (kanske extra viktigt i USA). I andra hand telefonkontakt och på en avlägsen tredjeplats att ni håller ett möte. Möten har en förmåga att svälla ut i oändligheten. Se till att du har en tid du måste passa ("jag måste ringa ett viktigt samtal om 15 min så kan vi avhandla mitt ärende först?") eller hitta på en orsak till att du måste lämna mötet en viss tid. Begär en agenda över vilka frågor ni ska ta itu med på mötet. Gå inte med på att diskutera vad problemet är på mötet, det ska vara klart på förhand.
Försvåra för folk som vill avbryta dig i ditt arbete. Sitt alltid och jobba med hörlurar på, trots att du inte lyssnar på musik. Det här får en del människor att dra sig för att ställa en onödig fråga. Ferriss skriver att han brukar sitta med sådana där telefonhörlurar med mikrofon på sig hela tiden. Om någon vill honom något låtsas han att han är mitt i ett samtal. "excuse me, just a minute!" (till personen i telefonen) "Yes what do you want?" (till personen som avbröt). Här erbjuder den avbrytande personen sig oftast att återkomma. Men Ferriss insisterar att han gärna hör vad personen har att säga. Personen leverarar då en väldigt kort och koncis redogörelse av vad problemet är. Inget extra, effektivt och med ett minimalt avbrott i arbetet.
Effektivera ditt arbete genom att tillämpa Paretoprincipen - 80/20 regeln.
Sluta läsa dagstidningar och följa med nyheter. Det gäller att begränsa informationen du konsumerar. På så sätt fastnar desto mer av den lilla information du väljer att ta till dig. Men du är antagligen orolig över att missa något stort. "Tänk om ett tredje världskrig har brutit ut?!". Om något viktigt händer får du nog reda på det. Det är onödigt att lägga en massa tid på att ta in information om tråkigheter du ändå inte kan påverka. Hmmm... lite tveksam själv till denna punkt. Känns som en del av allmänbildningen att hänga med i vad som pågår ute i världen. Men försöker som bäst utföra en av uppgifterna i boken att undvika dagstidningar och nyheter under en vecka och begränsa TV tittandet till en timmes nöjestittande per kväll (har inte riktigt lyckats). Men till den grad det har lyckats har det känts väldigt befriande. Den här bloggen skulle säkert inte heller vara tillåten att upprätthålla i effektivitetens namn. Men där tänjer jag på gränserna.
Avbryt istället för att slutföra. Alla har vi fått lära oss att slutföra det vi påbörjat, men Ferriss uppmanar dig att avbryta det du håller på med ifall det inte ger dig något. Om du ser en dålig film eller läser en dålig bok, stäng av TV:n eller lägg ner boken. Spola framåt, hoppa över några kapitel. Din tid är värdefull. Om du utför en uppgift på jobbet som du inser inte kommer att ge så mycket i slutändan, avbryt vad du håller på med i mån av möjlighet. Slutför inte en uppgift för slutförandets skull.

Första dagen jag försökte tillämpa de här reglerna på jobbet gjorde jag det arbete som normalt tar 8h på 5h. Jag åkte hem från jobbet med en härlig känsla av effektivitet. Nästa vecka ska jag effektivera ännu mera. Ska ta mig lite tid att paretoopitmera mitt arbete.

Läs också:
"The Four Hour Work Week" del 1

Paretoprincipen - 80/20-regeln

2009-01-25T04:01:00.000-08:00

Paretoprincipen är en empirisk regel som säger att 20% av orsakerna står för 80% av verkan. Det här betyder alltså att det är endast 20% av ditt arbete som resulterar i hela 80% av resultatet. Det var italienaren Vilfred Pareto som i början 1900-talet upptäckte att det var 20 % av befolkningen som ägde 80 % av egendomen. Han grävde djupare i det här och upptäckte att 20-80 förhållandet dök upp även på andra platser. I stora odlingar visade det sig t.ex. att det var 20% av plantorna som stod för 80% av skörden. Enligt paretoprincipen är det även 20% av av felorsakerna som orsakar 80% av felen. Denna princip används idag världen över vid olika analyser och går att tillämpa på det mesta. Här är några exempel:

• 20 % av marknadsföringen bidrar till 80 % av försäljningen.
• 20 % av ditt arbete ger 80 % av resultatet.
• 80 % av klagomålen kommer från 20 % av kunderna.
• 20 % av kunderna ger 80 % av intäkterna.
• 20 % av säljarna står för 80 % av försäljningen.
• 80 % av utfört arbete görs på 20 % av den slutgiltiga tiden.
• 20 % av din personal står för 80 % av problemen.
• osv. osv.

Tänk över ditt arbete och gör en paretooptimalitet. Vilka arbetsuppgifter är det som ger dig 80% av ditt arbetsresultat? Vilken 20% av resultatet är det som kräver 80% av din tid och arbetsinsats? 20% reultat är naturligtvis också ett resultat, men vad skulle hända ifall du plockade bort så mycket av den 80% delen av ditt arbete som möjligt och var beredd att gå miste om denna femtedel av resultatet? Och istället koncentrerade all din tid och energi på den mest produktiva femtedelen av ditt arbete? Skulle ditt resultat fördubblas? Hmmm... kanske. Värt ett försök i alla fall.

"The Four Hour Work Week" del 1

2009-01-24T03:43:00.001-08:00

Lyssnar för tillfället på ljudboken "The Four Hour Work Week" av Timothy Ferris. Den handlar om hur du effektiverar ditt arbete så att du kan tjäna mer pengar på kortare tid. Har nått ett par kapitel in i boken och än så länge är den en ganska vanlig "förverkliga dig själv" bok, men den har några intressanta frågeställningar.

Tänk dig att pension inte är ett alternativ. Tänk om det inte finns några gyllene pensionsår som väntar på dig där borta vid horisonten efter alla år av slit. Skulle du ändra på något du gör just nu?

Han förespråkar att man hela tiden ska ta små minipensioner. Om Ferris jobbar i två månader, tar han en månad ledigt. Det är ingen vits att jobba ihjäl sig och åldras i förtid. Vi orkar mycket längre och njuter mycket mer ifall vi ser till att återhämta oss då och då säger han. Det är en självklarhet. Varför gör vi inte det då?

Det största felet du kan göra är att göra precis som alla andra. En självklarhet som tål att upprepas. Se dig omkring. De flesta människorna omkring dig är inte rika och framgångsrika. De flesta människorna omkring dig är antagligen hårt jobbande, sönderstressade människor som försöker få livspusslet att gå ihop. Om du följer den allmänna mallen kommer du högst antagligen också att hamna där. Det är precis som med aktier. Köper du aktier då de flesta gör det och säljer då massorna säljer gör du en garanterad förlust. Köper du en aktie ingen annan villl ha betyder det naturigtvis inte en automatisk vinst haha, men du förstår säkert vad jag menar. Vad skulle hända om du gjorde tvärt emot vad alla andra omkring dig gör?

Läs också:
"The Four Hour Work Week" del 2

Ekonomi - den nya innehobbyn?

2009-01-22T07:17:00.001-08:00

Är det bara jag eller HAR unga människor blivit mer intresserade av ekonomi? Kanske har det att göra med att vi bombaderas med information om finanskrisen i alla nyhetssändningar eller kanske det helt enkelt beror på mitt eget nyväckta intresse. Nåja, hur det än hänger ihop ser det i alla fall från min utsiktsplats ut som om många unga människor blivit mer och mer intresserade av ekonomi under det senaste året. Någon annan som upplevt samma fenomen?

Kamikaze ekonomi

2009-01-20T11:55:00.000-08:00

Jag har ett riktigt dålig ekonomisk egenskap, ett riktigt ruttet ägg som slunkit med i mitt mångfacetterade ekonomiska jag. Ibland kan jag köra sista veckan före lönedagen i riktig kamikazeanda. Oftast börjar det med att jag är väl medveten om att pengarna börjar sina och att jag borde dra in på alla onödiga... eller ja, egentligen alla utgifter som inte har med den direkta överlevnaden att göra för att få det att gå ihop till slutet av månaden. Först gör jag det. Det blir havregrynsgröt på måndag och mannagrynsgröt på tisdag. På onsdag gräver vi efter konserver bak i köksskåpen. I det här läget undviker jag att kolla saldot på mitt konto och handlar bara på bankkortet. Korttidsminnet verkar få sig en däng eftersom jag blir oförmögen att hålla koll på vilka summor jag just betalade med kortet. Har ingen koll på hur mycket som är kvar på kontot eller hur mycket jag har handlat för. Ju längre det här pågår, desto värre blir mina övertramp. Glappet mellan vad jag långt där bak i skallen antar att jag har på kontot och hur mycket jag handlat för bara ökar och minustecknet dyker snabbt upp. Det är som om jag skulle ha drabbats av ekonomiskt tourettssyndrom. Men vad gör man? Man inväntar lönedagen, väntar på att ordningen återställs på kontot och öppnar sedan ögonen igen. Får väl tacka någon högre makt för att jag aldrig gått och skaffat kreditkort så att jag skulle kunna börja göra någon allvarlig skada.

Som ekonomibloggare är det här förstås en dödssynd. Borde inte erkänna sådant här beteende egentligen. Är väl en del av tourettssyndromet som får utlopp. Återvänder med vettigare, mer ansvarsfulla inlägg inom kort.

Barack Obama - räddaren i nöden?

2009-01-20T10:25:00.000-08:00

Tittade på Barack Obamas presidentinstallation och kunde inte låta bli att fundera på vad världsekonomin förväntar sig av honom. Har förväntningarna någonsin varit så höga på en enda stackars liten människa? "Synd att Martin Luther King dog, men tur att vi har fått en ny" verkar folk tänka. Kriget i Irak kommer äntligen att få ett slut, Guantanamo bommas igen, finanskrisen blir ett minne blott och växthuseffekten var bara en ond dröm. Listan på inprickade storverk är lång, men knappast tålamodet.

Han har pratat om att chockstarta ekonomin med 800 miljarder dollar. 800 miljarder dollar som ska lånas någonstans ifrån. I sitt installationstal pratade han en hel del om vilka svåra tider det amerikanska folket har framför sig och att folket ska förbereda sig på att borsta av sig dammet och ta nya tag.

Jag tror det viktigaste för den amerikanska ekonomin just nu är hoppet. Den allmänna inställningen till ekonomin blir en självförverkligande profetia. Om folk tror på en ljus framtid kommer ekonomin automatiskt att stimuleras medan låga förväntningar saktar ner de ekonomiska kugghjulen. I det avseendet är det kanske bättre att ta i för mycket än för lite när det gäller storleken på paketet. Ett halvdant försök skulle betyda ett säkert misslyckande medan ett super sized stimulanspaket kanske har en chans att lyckas. Oberoende hur lyckat och stimulerande det skulle bli är det ändå skattebetalarna som får stå för notan. Så man får bara hoppas att när hjulen väl har börjat snurra så pass hårt och folk inser det, att ekonomin fortsätter snurra vidare av sig själv. Om det 800 miljarder dollar stora stimulanspaketet blir en flopp lär nog Obama rusa förbi Bush på listan över USA:s impopuläraste presidenter.

Än så länge hejar jag hoppfullt med i slagropen "YES WE CAN!", håller tummarna och hoppas att åtminstone amerikanerna känner att Barack Obama är räddaren i nöden.

Hur blir år 2009 ekonomiskt?

2009-01-18T06:40:00.000-08:00

Ett nytt år för alltid med sig tillbakablickar och sammanfattningar av det gångna året och gissningar på hur det nya året ska bli. Många tidningar rapporterar om att trots det dystra ekonomiska klimatet kommer du att få mer pengar över under 2009 än tidigare, så länge du har ett jobb förstås. "Ut och konsumera nu bara!" verkar löpsedlarna skrika ut.

Jag försöker hela tiden öka min ekonomiska allmännbildning men skulle inte våga mig på att påstå att jag skulle vara insatt på något sätt. Det finns en massa saker jag absolut inte förstår mig på. En sak jag inte förstår är hur detta att vi ska gå ut och konsumera mera och på så sätt rädda ekonomin från depression går ihop. Det verkar inte Karl Denninger heller som också skriver om att lösa ett problem orsakat av för stora lån med att ta nya lån så här:

"The economic pain inherent in such a process cannot be avoided, it can only be delayed and with each delay the total damage that must be absorbed to restore balance to the economy grows."

Ungefär som att, kraschen blir hårdare ju mer du gasar. Låter ganska logiskt tycker jag. Han lyckades förutspå förra årets ekonomiska händelser skrämmande exakt vilket gör hans gissningar inför 2009 extra intressanta. Det är en dyster lista på händelser och han önskar inget hellre än att han själv skulle ha fel:

"...this is a list I hope proves to be entirely incorrect. Perhaps there really is a Unicorn that craps skittles even though I've yet to find it - this is one round of predictions I'm willing to take a zero score on come December 09."

Enligt Denninger befinner vi oss just nu ungefär halvvägs i det stora husprisraset (i USA) och att många andra priser kommer att följa med. Deflationen står i farstun och trampar. Börsen har inte bottnat ännu och kommer att vara ett minfält även för långtidsinvesterare under 2009. Han tror inte att dollarn kommer att kollapsa. Inte p.g.a. den skulle vara en stark valuta utan för att resten av världens stora valutor ligger ännu pissigare till, speciellt pundet och euron. Så här skriver han om London:

"The City" (London to be precise, Britain generally) will be recognized as getting it "worse than we are" (in America.) This will be the first of many validations of my thesis "we're screwed, they're gang-raped."

Ja, vad ska man tro? Värre än 2008 tror jag att det blir, det måste det. Tror inte den ekonomiska verkligheten nått den stora allmännheten ännu. På börsen försöker folk hela tiden förutspå framtiden, och så länge den rusar upp och ner ser framtiden inte bra ut. Nu i början av året har det varit många positiva skutt på börsen men antagligen kommer de att rättas till snart. När börsen långsamt börjar klättra uppåt kanske ljusare tider och större ekonomisk framtidstro finns att vänta.

Platt TV censuren

2009-01-17T02:22:00.000-08:00

P.g.a. datastrul har min webbåtkomst varit begränsad under senaste tiden och jag har därför inte hunnit uppdatera den här bloggen. Men här kommer äntligen något nytt.

Skrev i inlägget Tiden f.Kr och e.Kr om hur orden platt TV blivit kopplade till en liten varningslampa inne i mig i dessa finanskristider. Jag är tydligen inte den enda. I Bryssel har både sirener och varningslampor tydligen gått heta eftersom det t.o.m. blivit tal om en bannlysning av plasma TV. Enligt den här tidningsartikeln kommer plasma TV:n att bli förbjudna redan under våren 2009.

Den eviga kompromissen

2009-01-11T04:29:00.000-08:00

I Hur jag blev rik skriver Jakob om att de flesta framgångrika företagarna jobbar över 50 timmars arbetsvecka. "Visst" tänker jag. Det är klart att om man vill vinna måste man vara beredd att satsa. Som yngre tänkte jag att alla har möjlighet att lyckas. Att det är upp till var och en att välja om du är beredd att satsa det som krävs för att lyckas med det du vill. Alla har vi ett val att lyckas. Jag har vid flera tillfällen valt att satsa massor och visst har det lyckats. Men nu är det inte lika svartvitt längre.

Som 22-åring blev jag mamma och nu med familj blir ekvationen genast svårare. Ibland funderar jag på hur det skulle vara att vara egenföretagare. Låt oss säga att jag satsar 130% på jobbet just nu ett par år och sedan kommer den hårda satsningen att ge utdelning i framtiden. Men om jag satsar 130% på jobbet nu kommer min kontakt med barnen att bli sämre. De vänjer sig vid att jag nästan aldrig är hemma och vänder sig automatiskt till pappa istället för mamma när de vill få stöd eller berätta något roligt. Det är något som inte går att reparera då barnen är äldre. Några år senare, efter att jobbet är avklarat går det inte att kompensera och skapa gemensamma roliga barndomsminnen åt barnen längre, den tiden är förbi. Fina tonnårsminnen eller vuxenminnen kan jag skapa tillsammans med dem i framtiden men barndomsminnenas tid är förbi. Kommer de att finnas där och vilja ha kontakt med mig då, efter att jag varit frånvarande hela barndomen?

På ålderdomens höst, då jag inte jobbar längre, kommer jag att njuta av allt arbete jag gjort då? Nej inte om jag förlorat min familj i processen. Det är klart familjen måste gå före allt annat. Det är den eviga kompromissen. Till min fördel har jag att vi bildade familj som unga och när de flesta jämnåriga om några år är mitt uppe i småbarnsstressen, där tiden aldrig verkar räcka till kommer mina barn att vara äldre och jag har mer tid att satsa på jobbet. Dessutom har jag tack vare min man haft möjlighet att satsa massor på mitt jobb och skaffa en examen även som småbarnsmamma. Hittills är det jag som gjort karriär och försörjt vår familj till största delen. Men nu börjar hans karriär ta fart och hur mycket jobbsatsande som helst rymms inte in i en och samma familj. Det gäller att hela tiden göra avvägningar och följa med vems karriär som avanserar mest och så får vi försöka fixa det så att den personen har möjlighet att satsa just då. För tillfället får jag jobba på mitt sparande, planera för framtida företag och njuta av familjelivet vid sidan av mitt intressanta 40h/vecka arbete.

Tid är pengar

2009-01-08T14:17:00.000-08:00

Att tid är pengar är vi alla väl medvetna om. När det gäller sparande är kopplingen mellan tid och pengar oerhört stark. Oftast ser det ut så här:

Kort tid = Lite pengar
Lång tid = Mycket pengar

Kort tid och mycket pengar är en riskabel ekvation. Det är många som ser på investeringar som stora risktagningar eftersom de bara tänker på alternativet "kort tid och mycket pengar". De kanske avstår från att investera eftersom de inte är villiga att ta den stora risk det verkar innebära.

Om du har tiden på din sida, sitter du med en hel del trumfkort när det gäller att tjäna ihop pengar. Räntans makt är stark. Den fungerar som ringar på vattnet, ringarna blir större och större ju längre tiden går. Det här har jag skrivit om i inlägget Tänk om... och Jakob har skrivit några väldigt bra inlägg om det i sin blogg Hur jag blev rik.

Har du ingen tid gäller det att chansa och eventuellt våga bluffa för att lyckas. Men om du är beredd att lägga 20-40 år på att få dina pengar att växa har du möjlighet att rida ut lågkonjunkturer och ekonomiska krasher. Vikten av att pricka in rätt inköpstillfälle och försäljningstillfälle (köp i låg- och sälj i högkonjunkturer) minskar eftersom investeringen ändå ökat så mycket i värde under den långa tidsperioden.

Jag vet inte hur det är med dig, men jag vill hellre ha en stor möjlighet att få mycket pengar på lång tid än en obefintlig chans att få mycket pengar på kort tid.

Vem ska jag heja på?

2009-01-07T08:29:00.000-08:00

När det gäller världsekonomi försöker jag helat tiden, precis som i filmer och dokusåpor, lista ut vem det är som är starkast, godast, ja helt enkelt vem som är bäst. Vilket lag är det man ska heja på och vem är "the bad guy"? Vem kommer att vinna nästa rond av ekonomimatchen? Ett stalltips kommer från Björn Sundell som skrev i Hufvudstadsbladet 5.1.2009. Jag är förstås ingen linjedomare men jag tycker USA verkar ligga ganska risigt till.

Stora obalanser i världsekonomin bidrog till finanskrisen

En viktig orsak till den internationella finanskrisen var de amerikanska bankernas lättsinniga utlåning till folk utan regelbunden inkomst. Amerikanerna själva lyfter gärna fram en annan orsak, obalansen i världsekonomin. Finansministern Henry Paulson kritiserade i fredags kinesernas ovilja att konsumera och investera.

USA har länge kört med stora underskott i bytesbalansen, alltså de sammanlagda affärerna med utlandet. Euroområdet har som helhet varit i balans. Stora överskott uppvisar Japan och Kina.

[...]

Kinas överskott exploderade 2005 på grund av växande export. Landet har "samlat pengar på hög" och har världens största valutareserv.

[...] Slutsatserna beror på vem som analyserar fakta. Bär amerikanerna skulden till finanskrisen för att de levt över tillgångarna? Eller är det kineserna som bär skulden för att de inte importerat varor, utan istället byggt upp överskott som de placerat i amerikanska obligationer - vilket i sin tur sporrat amerikanerna till att konsumera ännu mer? Är överdriven sparsamhet lika illa som hejdlös konsumtion?

Det finns inget entydigt svar. Klart är dock att en långvarig obalans är skadlig. Det problemet löses inte av att amerikanerna nu stimulerar sin ekonomi, utan av att Kina och Japan gör det.

På tal om olyckskorpar och glädjehysteri...

2009-01-06T04:13:00.000-08:00

Skrev i ett tidigare inlägg om bankmannens profetior och hur han förgäves försöker hindra folk från att göra förhastade ekonomiska beslut i dessa gungiga finanstider. Upplevde för en tid sedan något liknande själv.

Pratade med en bekant som förklarade att hon hade slutat pensionsspara i fonder. Beslutet i sig är det inget fel på, men orsaken förvånade mig. Som jag skrivit om i inlägget Pension - en myt? har jag inte mycket till övers för statens planer inför mina pensionsår eller för ett pensionssparande där man låser upp sina pengar till en bank utan att själv ha möjlighet att investera dem. Men orsaken till att hon sagt upp sitt pensionssparande var att fonderna hade rasat så mycket i värde under det senaste året. Enligt mitt sätt att se på saken får man mer fondandelar för sina månatliga inbetalningar nu än tidigare tack vare att priset sjunkit så drastiskt och detta är en positiv sak. Hon sa att de på banken inte försökt övertala henne att fortsätta pensionsspara utan att de verkade få en hel del såna här samtal just nu och verkade ha gett upp kampen.

Tänk på de som inleder sitt sparande i fonder och aktier just nu och får handla till halva priset. Tänk vilken värdeökning de antagligen får inom några år.

Köpa billigt och sälja dyrt

2009-01-06T03:59:00.000-08:00

Det låter så enkelt och självklart. Man ska köpa aktier när de är skitbilliga och sälja dem oförskämt dyrt. Ändå gör de flesta tvärt om. Hur kan det komma sig?

Bottnen infinner sig ungefär när alla olyckskorparna flaxar som värst och framtiden ser cementerat dyster ut. Just då alla säger att det allra dummaste man kan göra är att gå och slänga bort sina pengar på börsen, precis då bottnar den. Toppen dyker förstås upp då framtiden ser solklar ut och det är köphysteri på börsen.

Det säger sig självt att alla inte kan bli rika samtidigt. Pengarna måste komma någonstans ifrån och om det var lätt att göra pengar på börsen skulle naturligtvis alla vid sina sinnes fulla bruk göra det. Därför kan du vara ganska säker på att ifall du gör precis som alla andra kommer du att köpa dyrt och sälja billigt.

Nej, det knepiga är onekligen att köpa billigt och sälja dyrt.

Liknande inlägg:
Investeringsklockan
Varför förlorar folk pengar på aktier?

You.se

2009-01-03T08:05:00.000-08:00

Ett nytt ekonomiforum har sett dagens ljus :)

Julen gör mig fartblind

2009-01-02T07:12:00.000-08:00

Mitt julhandlande består av fyra faser. Just nu håller jag på att vakna till insikt om att jag befinner mig i fas fyra. Usch och fy! Undrar om det finns avgiftningskliniker för sådana som mig.

När julklappsinköpssäsongen närmar sig stiger jag in i fas ett. I den första fasen lägger jag upp en budget för mig själv. Hur mycket kommer jag att spendera på en klapp i genomsnitt. Allt är klart. Sedan skriver jag ner några julklappsförslag, åker en runda och handlar en del klappar, sitter på pysselkvällar med kompisar och tillverkar några egna. Efter det här stiger jag in i fas två, vilket innebär att jag har svårt att hitta passande klappar åt några på min lista och därför höjer pristaket jag hade tänkt mig för att hitta klappar de ska tycka om. I fas tre har jag förträngt min julklappsbudget och börjar plötsligt hitta en massa fina klappar och njuter av att tänka på hur glada alla kommer att bli. Ju närmare julafton kommer, desto ivrigare blir min jakt på de perfektaste klapparna och de presenter jag inhandlade i fas ett kompletteras med mina egenhändigt tillverkade klappar. Julafton kommer och går. Då är det dags för fas fyra där julen gjort mig fartblind och jag fortsätter att handla i samma takt tills väggen kommer och jag återupptäcker knäckebröd och gröt.

Hur kan ett högt pris ge en kick?

2008-12-30T12:04:00.000-08:00

Hur kan det vara så skönt att köpa något riktigt dyrt? Det är sjukt egentligen då jag tänker på det, att jag får något ut av att köpa en riktigt dyr grej. Antar att det är detsamma som man kan känna i ett pokerspel. Man riskerar liksom något när man lägger mycket pengar i en grej. Har jag gjort ett bra köp eller inte? Jag brukar inbilla mig att det är väldigt hög kvalitet och att jag kommer att vara nöjd i evighet om jag köper en dyr grej. Ibland är ett högt pris onekligen kopplat till bra kvalitet men ibland är det tyvärr bara kopplat till dumma köpare.

Dåliga köp jag gjort:

Köpte några dyra vandringsskor som jag bara använt ett par gånger. Min äventyrarkarriär tog inte den fart jag hade hoppats på.
Köpte en brudklänning som jag lika bra kunde ha hyrt. Handlar inte om att jag skulle vara missnöjd med den, jag trivdes väldigt bra i den. Men nu ligger den där ovanpå klädskåpet och en brudklänning är inte den behändigaste saken att förvara. Kanske inte ändå skulle ha behövt lägga ut kring 10 000 kr på en klänning som jag bara använde en dag. Kan hända att jag skulle känna annorlunda för klänningen ifall förvaringsbiten inte skulle gnaga på mig. Vet att jag borde få den upphängd eller hitta en vacker låda till den. Nu ligger den i samma plastpåse som kemtvätten lade in den i och jag har förstått att det kan få tyget att gulna.
Hyrde ett babyskydd (den där första bilstolen) som i slutändan blev nästan lika dyrt som om vi hade köpt ett nytt. När andra barnet kom köpte vi ändå ett babyskydd. Hade sparat massor på att genast köpa babyskydd.

Några bra köp:

Betalade massor för bröllopsblommorna (över 4000 kr) och är fortfarande glad att jag hade en så speciell bukett. Skulle jag bara ha lagt ut hälften och varit bara halvnöjd skulle priset ha stört mig mer.
Vår kakelugn kostade 30 000 kr, men har sparat in ca 8000 kr i året i värmekostnader och ger en otrolig mysfaktor. Med tanke på de sänkta elkostnaderna betraktar jag den som en investering.
Vårt hus. Är så glad att ha ett egnahemshus och inte behöva oroa sig för att störa grannarna då vi känner för att spika upp ny väggpanel kl. 02:30. Jag är också väldigt glad att vi inte prutade på läget och köpte ett hus längre från centrum eftersom vi klarar oss med en bil. En andra bil skulle säkert placera sig på listan ovanför, för det finns få saker som är så dåliga investeringar som en bil.

Köpfri dag

2008-12-29T05:03:00.000-08:00

Tänk om jag skulle ta och införa en köpfri dag i veckan. Målet är inte att dra ner 1/7 på utgifterna utan att få mig att planera mina inköp bättre.

Jag fungerar i alla fall så att genast jag stiger innan för dörrarna på en mataffär glider en massa onödigheter ner i shoppingkärran. Jag är sugen på än det ena och än det andra. Sedan inser jag att lite av det där och det där skulle inte vara helt fel och så står jag där vid kassan och blir lika förvånad varje gång över hur dyrt det kunde bli. Som vi lever nu är vi inte så värst planerande av oss. Man kunde t.o.m. sträcka sig till att säga att vi är extremt oplanerade. Det är oftast först då hungern börjar smyga sig på och vi öppnar kylskåpet inser att det är dags för ett butiksbesök. Och att handla då man är hungrig är som bekant aldrig så värst ekonomiskt.

Därför tänkte jag att ifall jag skulle införa en köpfri dag per vecka skulle vi i alla fall tvingas planera för den dagen på förhand. Vi skulle tanka bilen på förhand och maten skulle vara färdigplanerad. Tänkte mig att tisdag kunde vara en passande dag. När tisdagar fungerar utan utgifter kunde vi utvidga det till flera dagar. I min fantasi ser jag hur det här kunde leda till att vi i framtiden är en sådan där välstrukturerad familj som gör det till ett lördagsnöje att veckohandla tillsammans. Mataffärer kanske blir så exotiska för oss att det förvandlas till en trevlig utflykt där vi går hand i hand och ingen gnäller utan alla är lyckliga... eller så inte. Men mer ekonomiskt skulle det i alla fall bli.

Släpp fram den nya generationen

2008-12-28T14:46:00.000-08:00

Det är inte bara byggbranschen som ligger risigt till. Bilindustrin krisar och DN skriver om att tidningsindustrin i USA ligger illa till. Varvsindustrin vacklar och snart lär väl turistorterna runt om i världen få dra åt svångremmen. Båtar, semesteresor, nya bilar och lyxigt boende hör till livets guldkant och är det första som ryker när vi måste börja prioritera ekonomiskt. Betyder det här då att företag som verkar i de här branscherna kommer att gå under pga den här ekonomiska svackan? Kommer det att finnas några byggföretag eller biltillverkare kvar när krisen härjat klart?

Nya produkter och nya produktionssätt utvecklas hela tiden, men jag tror det här krisfyllda ekonomiska klimatet, kommer att ge utvecklignen en ordentlig spark i baken. Konsumenterna börjar titta sig omkring på jakt efter alternativ till de produkter de har nöjt sig med de senaste årtionden. Krisen kommer t.ex. att driva på utvecklingen av de elektroniska tidningar.

Just nu finns de ett stort glapp mellan konsumenternas nerladdningsbeteende och branschens utbud. Kombinationen av att folk vant sig vid att få tag i filmer, dataspel och musik gratis, och mindre pengar i plånboken kommer knappast att leda till att folk slutar ladda ner och börjar köpa skivor igen.

"Nöden är alla uppfinningars moder" heter det. Nu knackar nöden på dörren, och uppfinningarna lär inte vänta på sig. Vissa företag måste få falla. Att de krisar nu är ett tecken på att deras produkter kanske inte längre passar in i den värld vi lever. Att hålla på och stimulera och rädda sådana företag bara för att rädda jobben för stunden, leder bara till ett utdraget lidande. Nej, fram med det nya!

Liknande inlägg:
Framtidsjobbet

Mina spartips

2008-12-26T08:31:00.000-08:00

1. Lägg undan en summa pengar varje månad genast lönen anländer så att du vänjer dig av med pengarna. Åtminstone jag tenderar att konsumera upp de pengar jag har oberoende av hur mycket eller lite pengar det är frågan om. Det är ingen vits att försöka spara under månadens gång för att sedan se vad som finns kvar att lägga in på sparkontot i slutet av månaden.

2. Lägg undan pengar som skulle ha använts till något som av någon anledning inte blir av. Det dyker alltid upp tillfällen, som t.ex. att jag har tänkt gå på bio med några vänner men sedan blir någon av oss sjuk och biokvällen blir avbokad. Då var utgiften för bion tänkt att bli av. Ifall vi hade gått på bio hade jag gjort av med pengar på bio och kanske något smått och gott att äta. Nu lägger jag undan de pengaran istället för att bara konsumera upp dem. Jag tänker som så, att ifall vi skulle ha gått på bio skulle jag ha använt dem så jag kan ändå inte räkna med dessa slantar då jag t.ex. handlar mat eftersom de egentligen inte skulle ha funnits hos mig längre. Det är inte så att jag undviker att göra saker för att spara pengar, utan då något uteblir försöker jag se till att lägga undan pengarna som ändå skulle ha använts. Ibland kan det vara frågan om små saker, som att jag tänkt köpa en chokladplatta, men att min favoritsort var slut i affären så jag stod över. Ibland är det frågan om lite större saker som att vi tänkt renovera något här hemma och räknat med att det skulle bli mycket dyrare men att vi får rabatt eller att det inte krävdes ett så grundligt renoveringsingrepp som vi hade trott. Den här sparmetoden ger oftast bara små summor, men många bäckar små....

3. Sparkontot är heligt. Du får under inga omständigheter ta pengar från ditt sparkonto. Ifall du måste låna pengar ska du skriva en tydlig lapp med exakt hur mycket du lånat och försöka betala tillbaks det så snabbt som möjligt. Annars är det lätt att ge upp hoppet om de surt ihopsparade slantarna försvinner i ett svep då du inser att du behöver pengar till parkeringsböterna. Tänk att ifall du inte hade sparat pengar så hade de redan använts upp och då hade du tvingats hitta andra sätt att betala parkeringsböterna på. Använd de andra sätten att betala dem nu också, det är inte accepterat att använda sparade pengar. Det svåra är inte att lägga undan pengar. Du kanske kan spara halva lönen genast den kommer in på kontot, det är ingen konst. Det svåra är att låta bli att småäta från sparkontot. För att undvika det här är buffertkonton ett utmärkt alternativ.

4. Ha några buffertkonton. Jag har fyra konton. Ett konto där lönen rasslar in och därifran betalar jag räkningar, handlar och sparar. Sedan har jag ett annat konto dit jag har ett bankkort men som jag försöker undvika att använda. Varje månad betalar jag in en del pengar till det kontot och det fungerar som ett backup konto. Ifall pengarna är slut före nästa lönedag anlänt använder jag det kontot. Om jag kunnat undvika att använda pengar på det här kontot och det lyckats samlas en del där betalar jag över dem till ett tredje konto. Till det här tredje kontot har jag inget kort och inga internetkoder. Jag måste ta mig till banken under öppethållningstiderna och köa för att ta ut pengar. Det är dessutom ett högräntekonto där jag kan göra max fyra uttag i året utan att det börjar kosta pengar för mig. Hit betalar jag bara över pengar som jag är ganska säker på att jag kan klara mig utan. Det är också till det här kontot jag lursparar. Till mitt fjärde konto betalar jag in pengar som jag vill köpa aktier för. Nyckeln för mig är att göra det krångligt att komma åt pengarna jag sparat. Sparmotivationen får sig en rejäl törn om man sparat och sparat för att få ihop till en liten summa under en lång tid och så vips försvinner den då man är ute och fredagshandlar. Nej, sparpengarna måste få ligga säkra där borta bakom alla buffertkonton.

5. Ha några kuvert med pengar. Det här knepet har jag lärt mig av min mamma. Jag försöker alltid ha något kuvert med lite kontanter hemma. Det är här pengarna från punkt två hamnar. Det ska vara lätt att lägga undan små summor.

6. Använd kontanter. Försöker bättra mig på den här punkten. Ett svep med ett bankkort går så snabbt, men med kontanter blir det tydligare exakt hur mycket pengar jag gör av med. Har försökt använda mer kontanter den senaste tiden och summan känns större då jag räcker över några sedlar till än mitt bankkort i kassakön.

7. Köp presenter i tid. Julklappar och födelsedagspresenter som inhandlas i sista minuten blir ofta dyra och inte lika uttänkta. Måste erkänna att årets julhandel började i senaste laget, men annars försöker jag ha som mål att handla klappar och presenter när tillfälle dyker upp. Genom att året om ha ögonen öppna för presenter blir presenterna mer genomtänkta och oftast förmånligare. Ett annat tips är att försöka tillverka egna.

8. Renovera långsamt. Om du äger hus eller lägenhet vet du antagligen att renovering kan sluka i princip hur mycket pengar som helst. Vi köpte hus och tänkte att vi skulle lyckas spara ihop till renoveringskostnaderna och klara oss utan att ta lån för dem. Jo, ja vet att vi var naiva och blåögda. Nu har tre år gått sedan husköpet och det som räddat oss från att ta lån för renovering är vår lathet. Vi hade stora renoveringsambitioner men de har förverkligats i en så långsam och småskalig takt att vi faktiskt lyckats spara ihop pengarna innan vi fått tid och uppbådat kraft och vilja att riva ner tapeter, måla och inhandla nya golvplankor. Om vi hade renoverat allt innan vi flyttade in hade det blivit mycket dyrare och vi hade antagligen fått pruta på materialen för att få allt att rymmas i budgeten. Precis som med presenterna blir det mer genomtänkt och billigare (eftersom vi gör arbetet själva och har tid att gå på auktioner och nappa på erbjudanden som dyker upp) att renovera långsamt.

9. Spara på förhand istället för att ta lån. Här finns det stora pengar att spara och det här har jag redan tidigare skrivit om i inlägget Helvetesgapet.

10. Investera. Se till att placera dina sparade pengar så att de börjar skapa mera pengar. Om vikten av att placera dina pengar och att börja redan idag har jag skrivit ett inlägg här.

Tiden f.Kr och e.Kr

2008-12-25T03:06:00.000-08:00

Jag undrar om den kommer att ha någon inverkan i det långa loppet, finanskrisen alltså. Just nu ser hotbilden enorm ut, det är bara fantasin som sätter gränser. En del pratar om överlevnadsstrategier efter Krisen, som skulle passa in i vilken hollywoodkatastroffilm som helst. Här ingår samhällets sönderfall, upplopp på gatorna och en återgång till jägar- och samlarsamhället. Andra lägret pratar om finanskrisen som en liten förarglig snuva och att tiden efter krisen kommer att vara en fortsatt behaglig frammarch för kapitalismen. Just nu vet ingen riktigt säkert hur det kommer att sluta.

För mig har det här finanskrishotet gjort att vissa ord blivit kopplade till en liten varningslampa. Det är harmlösa små ord som tidigare varit helt neutrala men nu gått och dragit på sig en laddning. Exempel på sådana här ord är: konsumera, unna, vardagslyx och platt TV. Om texten i en reklam lyder: Unna dig lite vardagslyx. Den här platt TV:n är du verkligen värd. Ja, då blinkar mina inre varningslampor och jag tänker: Hur dum tror du att jag är?

Undrar ifall vi om tio år kommer att reagera likadant på ett foto från 2007 där två vanlig Svenssons stoltserar med sina Gucci väskor som vi nu reagerar på en reklamposter från 50-talet där mannen sitter i sin fåtölj och glatt röker på sin cigarr medan den strålande vackra och euforiskt lyckliga frun damsuger? Kommer vi att skratta överseende och konstatera att dessa stackars oupplysta krakar inte visste bättre?

Nu kan vi avgöra åldern på en film genast filmkaraktärerna sätter sig bakom en dataskärm eller viftar med en mobiltelefon. Kommer vi i framtiden att kunna avgöra om filmen utspelar sig före eller efter Krisen på basen av hur dyr bil och hur stort hus karaktärerna har? Eller kommer den här finanskrisen att vara lika bortglömd som den fruktade Y2K om ett par år?

För Marc Fabers version av framtiden kan du kolla här.

Stimulanspaketens vara eller icke vara

2008-12-22T03:16:00.000-08:00

Som ekonomirookie är det vissa saker som verkar självklara men sedan visar det sig att de inte alls är det. En sak som jag inte riktigt har fått kläm på är de här stimulanspaketen som det flaggas för här och var.

För mig verkar det självklart att om man pumpar in mer pengar i systemet genom att stimulera diverse haltande företag och instutioner, faller pengarnas värde och inflationen rusar vilket inte är bra. Med det resonemanget blir min slutsats att stimulanspaket är en risky business. Inget är svart-vitt och det är klart att lite stimulans här och där inte sitter fel, men allt i lagom doser. För mycket stimulans gör bara att den lilla människan får lida av högre levnadskostnader när inflationen väl har rusat iväg

Läste en artikel som påstod att medan USA sänkt sina räntor för att stimulera konsumtionen har Europa satsat på att höja sina räntor för att stävja inflationen och det här kommer att leda till att USA klarar sig ur det här medan Europa har en lång och djup depression framför sig. Ser inte logiken i detta. Om överkonsumtion och hejvilt utlånande av pengar har försatt oss i den här krisen, hur kan då en fortsättning på samma beteende vara lösningen på problemet? Varför skulle höjda räntor och en dämpad inflation störta oss i fördärvet?

Förstår att hjulen måste rulla och att stimulanspaket är ett bra smörjmedel, men det måste väl ändå finnas någon hejd på hur snabbt de tillåts rulla? Att Europa hållit på sig och inte stimulerat in absurdum låter ansvarsfullt och vettigt i mina öron.

Spanien - finanskrisens europeiska epicentrum

2008-12-21T01:22:00.000-08:00

Hörde av spanska bekanta att krisen nu börjar bli väldigt djup i Spanien. Eftersom många blivit arbetslösa och matpriserna gått upp har det nu blivit en märkbar ökning av stölder i mataffärer. Min vän som bor i England inflikade att en butik nära hans hem också hade haft inbrott och blivit bestulen på allt kött. Redan för flera flera månader sedan berättade de spanska bekantingarna om folk som inte klarade av amorteringarna på huslånen desperat ville bli av med sina hus. Stort utbud och ingen efterfrågan ledde till att folk fick hitta på nya sätt att sälja sin bostad på. En person som insåg att han aldrig skulle få ett tillräckligt högt pris på sin lägenhet för att täcka lånet bestämde sig för att starta ett lotteri. Han sålde helt sonika tillräckligt många lotter á 5€ för att täcka den kvarvarande lånesumman och drog sedan en lycklig vinnare som alltså fick en lägenhet för endast 5€.

Är det här ett framtidsscenario här också eller kommer vi att klara oss lindringare undan?

Ekonomiskt bedrägeri

2008-12-19T04:23:00.000-08:00

Om du är lagd åt det luriga hållet kan du göra som som i Förmera bloggen och lurspara åt dig själv. Insåg att jag själv också lursparar. Har ett konto där jag då och då sätter in en summa pengar. Det är inte alls frågan om stora summor utan mer så att då jag betalat alla räkningar kollar jag vad jag har kvar på kontot och jämnar ut saldot så att det blir en jämn summa genom att betala över några udda slantar. Det här kontot ser jag inte desto mer av förutom då det dimper ner ett kontoutdrag en gång i året som en överraskande nyhet. Jag har ingen koll på hur mycket pengar som ligger på det här kontot just nu. Det är så små summor det är frågan om att det inte alls känns som om det här skulle vara något medvetet sparande. Visst kan man tycka att det är onödigt att ha ett extra konto, men för mig fungerar det här som alldeles utmärkt sparande. Jag har inget bankkort till det här kontot utan måste släpa mig till bankkontoret och köa för att ta ut pengar härifrån vilket gör det ganska bökigt. Någon gång när oförutsedda utgifter dyker upp blir det köande och uttag, men det är så sällan att sparandet ändå tuffar på i maklig takt.

Mera ekonomiskt självbedrägeri åt alla! Det förespråkar jag.

"Kill your darlings"

2008-12-18T14:16:00.000-08:00

Hittade denna video på den här bloggen. Kan bara applådera och hålla med *applåderar*

...eller hur!

Värdelösa pengar

2008-12-18T13:29:00.000-08:00

Pengar har alltid varit likställt med sedlar och mynt för mig. Nu för tiden blir det en hel del elektroniska slantar för min del men de riktiga pengarna har ändå alltid varit sedlar och mynt. Valutor stiger och sjunker i värde. Inflationen stiger i långsammare och snabbare takt och pengar har varit måttet på hur mycket de här faktorerna rör på sig. Sedan ställdes min definition av pengar på ända då jag började upptäcka att sedlar och slantar inte alls är det samma som pengar.

Pengar är det som alla varor och tjänster mäts i, värdet av allting. Varken euron, dollarn, kronan eller pundet är särskilt bra måttstockar. De flaxar hit och dit i värde och det är svårt att jämföra en produkts värdi i en valuta om man t.ex. vill jämföra dagens pris med priset för fem år sedan. Jo visst, ta med inflationen i beräkningen så landar du någorlunda rätt, men valutor är definitivt ingen vidare referens.

Om sedlar och mynt inte är riktiga pengar, vad är det då? Riktiga pengar utgörs av något som inte ändrar i värde, något som hålls relativt konstant. Det gör att man kan mäta allt annat gentemot detta. Se tillbaks på alla sagor du läste som barn. Vad var det alla var på jakt efter (förutom prinsessan och halva kungariket då)? Det var guldskatten. Oberoende av hur länge sjörövarskeppen hade legat begravda på havets botten var guldet lika åtråvärt. Så är det än idag. Guldet ser ut att stiga kraftigt i värde, men egentligen är det tvärt om. Värdet på guld hålls nästan alltid konstant, medan valutornas värde just nu sjunker lavinartat vilket orsakar inflation. Priserna runt om oss rusar i höjden, men gentemot guldets värde hålls nästan alla priser stabila. Här finns en upplysande video om guldvärdets historia.

Äger jag något guld då? Nej. Funderade i somras på att jag borde köpa några små guldpengar, men sedan fegade jag ur. Det kändes så miffot. Ingen går liksom ut och köper guld. Var gör man sånt? Går man till guldsmedsaffären och köper ett guldhalsband eller? Nu har jag lärt mig att guld kan man sälja och köpa på Tavex, som fungerar som en slags guldbörs. Har ändå inte vågat ta steget ut. Måste undersöka lite mer och spara ihop mera pengar. Avvaktar och väntar på att någon jag känner ska komma och säga att "hej, jag köpte förresten två kinesiska pandaguldslantar igår" så att det skulle kännas vanligare. Jag vill att det ska kännas mer som att köpa en ny familjebil med taklucka (vanligt, men ändå speciellt) än att åka till månen på sportlovsresa, vilket det fortfarande känns som för mig.

Sitter nu här med något som lika bra kunde vara Kalle Anka pengar eller sedlar från monopolspelet, och som stadigt sjunker i värde. Fegt? Jo. Återvänder med rapport om mitt personliga guldläge när jag samlat mer mod.

Ekonomisnack kring kaffebordet

2008-12-16T12:43:00.000-08:00

Just nu snackas det en hel del kring det ekonomiska klimatet på kafferasterna. Mest är det huslån som diskuteras. Alla verkar vara rörande överens om att många unga människor tar på sig allt för stora huslån. En lagom lång stund ägnas alltid åt att oja sig över hur folk kan vara så pantade, så från vettet att de tar ett huslån på över 2000000kr då de arbetar som sjukskötare och elmontörer. Sedan övergår man till att konstatera att det inte finns många hus att köpa för mindre än så... förutom 100km utanför Stockholm där alla stora herrgårdar med 15ha betesmark och stall med tio hästplatser går för halva priset.

Att folk vid min arbetsplats (där den enda som har en arbetsuppgift som har något med ekonomi att göra är löneutbetalaren) funderar så mycket på ekonomi tyder för mig på att de stora massorna verkligen har blivit medvetna om finanskrisen. Och att ekonomiskräcken har borrat in klorna stadigt nu. Ändå har jag inte personligen blivit drabbad av krisen (förutom sjunkande aktiekurser, vilket jag inte ser som en ensidigt negativ grej). Arbetsplatsen känns lika säker som förr, jag känner ingen som blivit av med sitt jobb, inga monsterräntor på bostadslånet har gjort entré. Det är bara de mörka finanskrismolnen som tornat upp sig och ser hotande regntunga ut. Kommer det ett skyregn med åskstorm eller blir det bara duggregn? Ingen aning. Faktumet att folk verkar så medvetna är ett positivt tecken. Det tyder på att folk inte fortsätter ta lika idiotiska lån, vilket är bra.

Medierna är inte kända för att leverera underdrifter så det skulle tyda på att det åtminstone inte skulle bli värre än de scenarier medierna målat upp åt oss. Ingen som vet, ingen som vet (som i låten "vart tog den söta lilla flickan vägen..."). Intressant är det i alla fall att sitta som en fluga på väggen i kafferummet och ta tempen på det ekonomiska klimatet.

Tänk om...

2008-12-13T09:36:00.000-08:00

Tänk om dina föräldrar hade sparat 100kr i månaden från att du föddes tills att du fyllde 18 år. Då skulle du ha haft 34 486,80kr (räknat på att föräldrarna skulle ha lagt in pengarna på ett högräntekonto med 5% ränta) och om vi tänker oss att de skulle ha investerat pengarna (de dittills sparat ihop) på börsen när du var 15 år (ränkar med en ränta på 5% från 0-15 år, och 10% från 15-25 år), och fortsatt betala in 100kr i månaden fram tills du var 18. Då skulle du ha haft 79 035,58kr vid 25 år. Det skulle vara helt ok, men nu är det förstås ingen vits att fundera vad som kunde ha varit då verkligheten inte ser ut så.

Fantisera istället att du just nu är 65 år och går i pension. Gör följande tankeexperiment:

Tänk om du inte hade sparat några pengar alls före du fyllde 25 år men sedan sparat 1000kr i månaden fram till din 65 års dag och lyckats få en årlig värdeökning på i medeltal 10%. Då skulle du ha 5 842 221,73kr nu. Synd att du inte gjorde det.

För fler "tänk om" scenarier kan du testa den här ränta på ränta kalkylatorn.

Ekonomiskt oberoende

2008-12-11T09:59:00.000-08:00

Det är bra att ha mål. Regel nummer ett i alla "nå-dina-mål-självhjälps-böcker" är att målet måste vara mätbart och tydligt definierat så att man tydligt vet när man uppnått målet. Mitt mål är att bli ekonomiskt oberoende. Hur mycket pengar är det då? En miljon? Tio miljoner? Nej, min definition av ekonomiskt oberoende är ingen exakt summa. Jag definierar det ungefär som i den här bloggen. Ekonomisk oberoende blir jag när mina passiva inkomster överstiger mina utgifter.

Alltså när en summa pengar som överstiger alla mina utgifter fortsätter trilla in på bankkontot oberoende vad jag gör. Det ska inte spela någon roll ifall jag faller i koma eller tar ledigt från jobbet i tre år. Tillräckligt mycket pengar för att jag ska få det att gå runt ska ändå fortsätta rulla in. För att det ska vara möjligt måste det vara pengar som kommer någon annanstans ifrån än mitt jobb. Det är pengar som inte är beroende av att jag aktiverar mig. Min plan för att få det här trolleritricket att bli verklighet är att kontinuerligt investera pengar. När avkastningen på mina investerade pengar överstiger mina utgifter har jag nått mitt mål.

Pension - en myt?

2008-12-11T09:48:00.000-08:00

Tidigare har jag alltid litat på att den dag jag går i pension kommer staten att ta hand om mig. Jag kommer att få min pension inbetald på mitt konto som tack för alla de år jag arbetat. Då kommer jag att vara ledig hela dagarna och få njuta av den pension jag kämpat för hela mitt arbetsliv.

Nu börjar jag inse att det antagligen inte kommer att se ut så. Vi kommer att vara allt för många pensionärer och allt för få arbetare som betalar skatt för att det ska räcka till vår pension. Dessutom kommer vi att leva längre än tidigare generationernas pensionärer gjort. Mindre pengar att fördela på längre tid är ingen stigande kurva. Visst kommer vi säkert att få någon form av pension inbetald men frågan är hur pass långt från fattigdomsstrecket den kommer att placera oss. Inte så långt är min gissning. Som det ser ut nu är det vid 65 års ålder de flesta går i pension. Kommer pensionsåldern att tvingas upp i framtiden för att staten ska få råd med allas pension? Eller har de någon annan plan? Vet inte vad staten planerar, men just därför vill jag gärna ligga steget före och ha en egen plan för min pension. Jag ser det som att det är mitt ansvar att se till att jag har sparat ihop tillräckligt med pengar till min pension. De pengar jag eventuellt får av staten är plus, grädden på moset, en glad överraskning.

Vad gör jag åt det då? Använder mig av bankens pensionssparande? Nej, varför i hela friden skulle jag göra det? Då låses mina pengar hos en bank och jag har ingen möjlighet att flytta mina besparingar ifall ett bättre alternativ skulle dyka upp. Jag försöker amortera på huslånet och investera mina pengar själv så slipper jag dessutom betala för att banken ska utföra den tjänsten åt mig.

Lilla ekonomi parlören

2008-12-08T07:32:00.000-08:00

Det är inte alltid så lätt att hålla koll på vad alla konstiga ekonomiska termer egentligen betyder. Här kommer lite hjälp på traven från mig och Wikipedia, för att du ska kunna boosta din status som allmännbildad bland dina vänner.

Konjunktur - Tidsperioden mellan två låg- respektive högkonjunkturers klimax kallas konjunkturcykel. Vanligtvis är en konjunkturcykel mellan fyra och åtta år lång.

Inflation - Penningmängden ökar vilket gör att pengarnas värde faller och priserna ökar. Det här kan hända ifall staten har en massa skulder och löser det genom att trycka mera pengar att betala av sina skulder med. Då får staten bort sina skulder men samtidigt blir det mera pengar i omlopp vilket gör att värdet sjunker. För att dra nytta av en kraftig inflation måste du ligga tidigt i kedjan så att du får tillgång till mer pengar innan de har hunnit sjunka i värde. Förlorarna är de som nås allra sist av de ökade pengarna t.ex. arbetsgrupper som har svårt att få till en löneförhöjning. Inflation kan också drivas fram genom att alla förväntar sig en inflation och garderar sig mot den genom att höja löner och priser. En inflation kan minskas genom höjda skatter och minskade offentliga utgifter. Det land som lider av allra högst inflation just nu är Zimbabwe där prisnivån ökade med hela 2 790 000 000 000 000 000% från den 5 januari 2007 till 31 oktober 2008. Om du vill kolla vad mormors farmors veckopeng skulle vara värd i dagens mått kan inflationsräknaren räkna ut det åt dig.

Deflation - Penningmängden minskar vilket gör att pengarnas värde ökar och priserna faller. Om tiderna blir riktigt dåliga och arbetslösheten ökar är det många som inte har råd att konsumera och då tvingas priserna ner. Deflation gynnar dem som sparat pengar eftersom deras pengar plötsligt blir mer värda, medan den skadar de som lånat. Nu är deflation i och för sig ungefär lika vanligt som en vit noshörning, d.v.s. visst finns den men den är inte alls lika allmänn som den gråa inflationsnoshörningen, så det kan hända att det här är ett ord du inte kommer att kunna stila med lika lätt som de andra. Eller så går det att imponera desto mer eftersom de flesta hört ordet men inte vet vad det betyder.

Recession - Mild lågkonjunktur, synonymt med avmattning och nedgång. Tecken på en recession kan vara minskad BNP-tillväxt, minskade investeringar och ökad arbetslöshet. Stora recessioner har ofta följt s.k. bankpaniker då förtroendet för bankväsendet har minskat och penningpolitiken blivit ifrågasatt. Bankpaniker uppstår då bankernas reservkvot d.v.s. tillgångar inte täcker upp de lån man har etmot sina fodringsägare. Låter det bekant?

Depression - Svårare lågkonjunktur.

Bonusord som med fördel kan användas ifall någon annan i sällskapet försöker överglänsa dig i ekonomiskt ordförråd:

Kapitalomsättningshastighet - Årets fakturering dividerad med genomsnittligt sysselsatt kapital eller genomsnittlig balansomslutning. Måttet visar hur mycket kapital verksamheten kräver, d.v.s. hur kapitalitensiv den är.

Liknande inlägg:
Investeringsklockan
Hur uppstår inflation?
Vad betyder nyemission?

Recession - Survivalkit

2008-12-08T07:25:00.000-08:00

Hur överlever man en ressesion?

- ta inga nya skulder
- bind dina lån (ifall det blir inflation)
- köp guld (vid inflation då värdet på pengar sjunker stiger värdet på guld eller rättare sagt det hålls konstant medan pengarnas värde rasar)

Bankmannens profetior

2008-12-07T08:50:00.000-08:00

I går dammade jag av partyskorna och fick mig min årliga dos av kroglivet. Mammalivet bjuder inte på så mycket glam och glammour men igår fick min man med sig sin partypingla då han skulle ut. Det visade sig att jag satt bredvid en ung man som kunde titulera sig som någon sorts chef på en av de större bankerna. Jag pepprade på med frågor om hur han ser på det ekonomiska läget och vad han tror kommer att hända.

Han trodde t.ex. att folk överlag har för höga löner just nu för att maskineriet ska kunna fortsätta rulla på. Det här kommer att rättas till genom deflation där lönerna minskas drastiskt. Enligt honom kommer arbetslösheten att öka, men inte nå de höjder vi såg i början på 90-talet. De företag som klarar sig genom den här ekonomiska snålblåsten är de som handlar med basvaror som t.ex. livsmedel och energi. Varvindustrin ligger däremot risigt till.

Internationellt ansåg han att USA kommer att klara sig ur striden, något haltande kanske, men fortfarande vid gott mod, tack vare sin import. Makten kommer att omfördelas och USA får ge bort en del. Han gissade att Ryssland och Kina kommer att ligga risigt till inom en snar framtid, och att Kina litar för mycket på sin export.

Han sa också att han tidigare varit anhängare av tankesättet att folk måste få ta ansvar för sin egen ekonomi, men att han nu som bankanställd var förbluffad över hur mycket bakom flötet, folk är då det kommer till ekonomi. Han var också överraskad över vilka korkade ekonomiska beslut folk gör. Just nu har han t.ex. fullt upp med att försöka hindra folk från att sälja alla sina aktier. De flesta kommer in på banken med panikartad blick och är stint inställda på att göra sig av med allt vad aktier heter ögonblickligen. Jag associerade genast till ICE AGE där dronterna försöker rädda sin sista melon och allt slutar med att alla dronter faller ut över ett stup.

Nåja, vi får se vilka profetior som slår in och vilka som inte gör det. Intressant i alla fall att få diskutera ekonomi med någon som brinner för det. Men nu är min kroglivskvot uppfylld för ett tag framöver. Kanske borde ta en mingelrunda på några bolagsstämmor istället för att insupa mer ekonomisk kunskap.

Marknadsekonomi vs. Solidaritet

2008-12-06T03:57:00.000-08:00

Roligt inlägg från bloggen Tores sagor från verkligheten om olika syn på ekonomi haha

Det mest skrämmande med det här inlägget är att jag själv antagligen skulle ha tänkt som den upprörda kvinnan gör för ett par år sedan. Ju mindre jag visste om ekonomi, desto mer svart-vitt såg världen ut. Sakta men säkert har gråskalorna smugit sig in och nu har jag börjat förstå att saker som jag tidigare trodde var svarta t.o.m. inte bara är gråa utan kan vara riktigt vita. Skönt att inse att jag lärt mig något på vägen hit.

Trivia

2008-12-05T15:06:00.000-08:00

Hittade ett blogginlägg med kul fakta. Ta t.ex. Bill Gates. Att han var rik visste man ju, men tänk att en människa kan ha så mycket pengar. Det är tydligen så att det endast finns 18 länder på jorden som är rikare än herr Gates.

Finansflunssa

2008-12-05T13:27:00.000-08:00

Amerikanerna har utropat sig själva till kung över världen och oberoende om tycker det är rätt eller fel är det bara att acceptera att USA har en enorm inverkan på världsekonomin. Mellan världskrigen i början på förra seklet använde sig USA av en isoleringsstrategi och försökte därmed distansera sig från Europa. Trots detta hade börskraschen på Wall Street en enorm effekt på den sköra europeiska ekonomin och det är i faggorna av den kraschen det kända uttrycket "When America sneezes Europe cathces the cold" myntades.

Nu ser det inte bättre ut än att USA gått och dragit på sig en lunginflamation. Här i Europa rinner snoret och vi försöker hinna snyta bort snorlobborna innan de orsakar bihåleinflamation. Vad är det som pågår där borta då? Finns det risk för följdsjukdomar? Är allt det som nu händer bara symptom på något mycket allvarligare? Eller har den rätta medicinen blivit ordinerad redan så att vi nu kan se framemot en tid av tillfrisknande innan vi är på benen igen?

En som har tankar kring USA:s ekonomi och de åtgärder som hittills vidtagits är Fred Thompson. Han är utbildad jurist och var länge en av frontfigurerna i den republikanska presidentvalskampanjen. Jag har lite svårt att ta honom helt på allvar. Det är något plastigt över hans uppträdande. Kanske det beror på att han vid sidan av senatorskapet och presidentaspirationerna också satsat på en skådespelarkarriär. Men lyckas man bara se bort om den plastiga ytan har han en del vettigt att säga. Inga stora nyheter förstås men en fint paketerad sammanfattning av nuläget i alla fall.

Många försöker ställa diagnos på ekonomiflunssan just nu. För oss gäller det bara att snällt tacka och svälja de piller som ordineras.

Optimistens syn på finanskrisen

2008-12-04T13:39:00.000-08:00

Ordet finanskris låter så deprimerande. Det låter ganska hopplöst, ungefär som den bekanta som såg ett fyllo ramla omkull och slå upp ett hål i huvudet som började spruta blod. Vad gjorde han? Han gjorde naturligtvis det alla goda medborgare och barmhärtiga samariter skulle ha gjort i dessa HIV tider. Han sprang fram, föll på knä och pressade händerna mot såret för att hindra blod och hjärnsubstans från att sippra ut. Ambulansen kom. Den stackars skadade mannen åkte iväg till sjukhuset i ilfart. Ett par timmar senare fick min bekanting ett samtal från en läkare som undrade om han haft kontakt med den nu avlidne mannens blod. Och det hade han ju. Rätt så mycket faktiskt. Det var inte så bra fick bekantingen veta, eftersom mannen hade haft hepatit C.

Ungefär så som han kände sig i det ögonblicket... ungefär så låter ordet finanskris. Men som tur är hade bekantingen planerat in en resa till sydamerika och därför nyligen vaccinerat sig mot en massa olika sorts hepatit. Så kan man också se på finanskrisen. Den kanske inte är så dålig som den verkar vid första anblicken.

Tänk dig att det finns en tröja du väldigt gärna skulle vilja köpa men absolut inte har råd med. Så plötsligt faller priserna och din tröja får en 60% rabatt. Du har inte bara råd att köpa den tröjan, du kan köpa samma tröja i fem olika färger. Lite så är det med finanskrisen. En del priser faller men precis som på en grym rea blir det kaos och man får rota genom en massa klädhögar för att hitta de där riktiga kapen.

Vad är din hobby?

2008-12-03T08:36:00.000-08:00

En del samlar på frimärken. Andra spelar Max Payne. Jag sparar (och så gör jag en massa andra mer sprittande saker också, men nu handlar den här bloggen om ekonomi... och sparande kan vara nog så sprittande ska jag säga dig).

För åtta år sedan, som fattig studerande, gick det upp ett ljus för mig. "Man måste ha pengar, för att tjäna mer pengar." Efter att ha kommit till den här insikten kanske många öppnar plånboken och konstaterar att "Nej, den var tom!" och fortsätter lunka på i samma spår, i tron att de aldrig kan tjäna pengar på sina pengar eftersom de inte har några. Jag konstaterade istället att om jag samlar ihop lite pengar, kanske jag kan tjäna lite pengar på dem. Tillsammans blir det lite mer pengar, som jag tjänar lite mer pengar på, som jag tjänar mer, som blir mycket. Till sist har jag samlat ihop tillräckligt mycket för att ha pengar. Och då sitter jag där och kan tjäna pengar på mina pengar.

Då jag började smått, menar jag verkligen smått. Det kunde vara 30kr i veckan vissa veckor och 200kr i vecka andra veckor. Nu, åtta år senare får jag ungefär lika mycket i passiva inkomster per år som jag lyckades spara ihop under det där första fattiga studieåret. Det gav mig insikten att det alltid går att spara. Egentligen är inte summan jag sparar så viktig, huvudsaken är att jag alltid försöker lägga undan lite varje månad. Det är sparbetéendet som är det allra viktigaste.

Nej, jag är inte snål. Jo, jag köper ibland onödigt dyra saker. Ja, jag unnar mig en massa. Det handlar inte om att spara sig galen. Det handlar om att göra det lika självklart att lägga undan lite pengar till sig själv som att betala telefonräkningen. Nyckeln är att lägga pengarna åt sidan genast lönen anländer, att inte använda pengarna och tänka "jag försöker hålla tillbaks och så ser jag vad som lämnat över i slutet av månaden" för det är lika med noll kronor. Det ska vara en summa pengar man vänjer sig av med.

Jag ser på sparandet som min hobby. Jo, jag vet att det låter torrt haha. Jag lägger undan en del pengar och betraktar dem som spenderade, förbrukade precis som om jag skulle ha använt dem på vilken annan hobby som helst. Sedan investerar jag dem. Där ligger de och samlar ränta och det är räntan jag räknar som inkomst. Det är en dyr hobby, men en hobby som ger mer och mer pengar allt efter att tiden går. I slutändan hoppas jag att den kommer att ge långt mer än den kostat.

Kapitalist? Javisst!

2008-12-02T12:40:00.000-08:00

Eller är det så? Är jag en kapitalist?

Jag tycker att jag i min jakt på ekonomiskt oberoendeskap är skyldig att ställa mig den frågan. De tvättäkta kapitalisterna (Donald Trump och hans kompisar) säger att man aldrig ska nöja sig med att bara leva ett bekvämt liv. Man ska alltid sträva efter mer. Den inställningen får jag inte riktigt att passa in på mig själv. Har försökt trycka in den med våld, fila lite på kanterna, vänt på den och bankat på den, men den vill ändå inte passa. Jag kan bara inte köpa scenariot att jag aldrig någonsin skulle bli nöjd. Mer pengar finns det alltid. Som pensionär vill jag inte sitta där i min pengabinge och stirra på min lyckoslant. Nej, jag vill vara lycklig. Egentligen vill jag vara nöjd med min ekonomiska situation nu. Men det är jag inte. Visst finns det ljusglimtar, som t.ex. spänningen att faktiskt vara tvungen att arbeta och vända på slantarna för att inte gå i konkurs. Nu tror du jag är ironisk, men det är jag faktiskt inte. Jag tycker verkligen det är ganska spännande. Har du sett filmen Firman? I början lever huvudkaraktären och hans fru skralt. Sedan blir han anställd av en maffig advokatbyrå, får stort hus och snygg bil på köpet. Längre in i filmen saknar paret sitt gamla liv. De låtsas att de lyckats hitta några bortglömda slantar och firar med att beställa pizza, precis som förr.

Jag tror på den uttjatade klichén att man måste uppskatta det man har för att kunna uppskatta det man får. Precis på samma sätt som jag tror man måste lära sig att spara medan man har lite pengar för annars spelar det ingen roll hur mycket pengar man får, de kommer alltid att rinna ur händerna på en genast.

Paulo Coelho skriver i sin bok ”Häxan från Portobello” (s. 169-171):
"... det räcker med att förändra sin inställning: jag söker inte lyckan längre. Från och med nu är jag fullkomlig oberoende, jag ser världen med mina egna ögon och inte med andras. Jag ska söka äventyret i att leva [...]
Varför söker jag inte lyckan, när jag har lärt mig av människorna att det är det enda målet som är värt att ha? [...]
Pengar ger lycka. Nå, då skulle alla människor som lever i överflöd sluta att arbeta. Men de fortsätter, än mer frenetiskt, som om de var rädda att förlora allt. Pengar lockar pengar, det är sant. Fattigdom kan skapa olycka, men inte tvärtom.
Jag sökte lyckan under en lång tid av mitt liv - nu är glädjen det enda jag önskar mig. Glädjen är som den sexuella leken, den har en början och ett slut. Jag vill ha njutning. Jag vill vara nöjd - men lycklig? Den fällan går jag inte i längre.
När jag umgås med människor och bestämmer mig för at provocera dem med en av de viktigaste frågorna i vårt liv, säger de alla: 'Jag är lycklig.'
Jag fortsätter: 'Men vill du inte ha mer, vill du inte fortsätta växa?' Och alla svarar: 'Givetvis.'
Men jag insisterar: 'Då är du inte lycklig.' Och alla byter genast samtalsämne."

Tidigare i inlägget skrev jag att jag vill vara lycklig. Jag tar tillbaka det. Jag vill ha glädje. Jag gillar det Coelho skriver. Att man ska sträva efter glädje istället för lycka. Lycka låter som futurum, glädje är presens. Glädjen är flyktig, men underbar. Jag vill bli ekonomiskt oberoende (vilket försås också utspelar sig i framtiden), men jag vill inte fortsätta jaga rikedom i all evinnerlighet. Om man aldrig blir nöjd tror jag att man är dömd till ett liv i otillfredsställdhet. Måste fila lite mer på det där med min inställning till min nuvarande brist på pengar. Kan jag någonsin få mycket pengar ifall jag samtidigt försöker känna glädje i att vända på slantarna? Betyder min fascination av att klara mig månaden till slut utan att saldot på bankkontot föregås av ett minus att jag inte är kapitalist? Hmmm... måste fundera lite mer över det där.

Sju sorters investerare

2008-11-30T12:24:00.000-08:00

Precis som med kakorna finns det sju sorters investerare enligt Robert Kiyosaki. I sin bok "'CASHFLOW', Rich Dad and Cashflow Quadrant (ESBI and ASFI-symbols)" berättar han om de olika investerarnivåerna.

Nivå 0: De som inte har pengar att investera
De här människorna har inga pengar att investera. Antingen spenderar de allt de förtjänar eller så spenderar de mer än de förtjänar. Många "rika" hör till den här kategorin. Tyvärr hör även hälften av den vuxna befolkningen hit.

Nivå 1: Lånarna
De här människorna löser sina ekonomiska problem genom att låna pengar. De kan t.o.m. investera med lånta pengar. Likt strutsen sticker de huvudet i sanden och hoppas att allt ska ordna sig. Alla deras värdefulla ägodelar är uppbundna till lån. Om värdet på deras hem stiger tar de ett nytt lån eller köper ett större och dyrare hus. De använder sina pengar till dåliga "investeringar" som t.ex. båtar, pooler, semestrar och bilar. Vanliga fraser du kan få höra från Lånarna är: "Jag förtjänar det här." Eller: "Om jag inte köper det här nu kommer jag kanske aldrig att hitta den här produkten till ett så här förmånligt pris igen." Eller: "Det här är på rea!" Eller: "Jag vill att mina barn ska få det jag aldrig fick som barn."
Det är lätt att förstå varför bilförsäljare älskar människor ur den här kategorin. Om de har pengar använder de upp dem. Om de inte har pengar, lånar de pengar. Om man frågar dem vilka deras problem är, svarar de att problemet är att de förtjänar för lite pengar. De tror att mer pengar skulle lösa deras ekonmiska problem. Men oberoende av storleken på lönekuvertet försätter de sig hela tiden i allt större skuld.
Den här nivåns investerare kan ofta verka rika utåt sett. De kan ha stora hus och dyra bilar - men om man skrapar lite på ytan, upptäcker man att allt är belånat. De kan ha en hög lön men ligger alltid en hårsmån från ekonomisk katastrof.

Nivå 2: Sparare
De här människorna för ofta regelbundet "små" summor åt sidan. Pengarna förvaras på riskfria och icke vinstbringande ställen, som t.ex. sparkonton eller checkkonton. Oftast sparar de i första hand till konsumption istället för långsiktiga investeringar, t.ex. tilll en ny TV, bil eller semester. Kredit och lån är något de avskyr och istället njuter de av att ha sina pengar i "tryggt" förvar. De vet inte att den amerikanska dollarn har förlorat 90% av sitt värde sedan 1950 och att den årliga värdeminskningen tydligt överstiger den ränta banken betalar för deras sparpengar.
Människor från den här kategorin slösar ofta med sin allra värdefullaste tillgång, tiden, för att försöka spara ihop små summor pengar. De klipper flitigt ut kuponger ur dagstidningarna för att spara pengar och orsakar långa köer till kassorna i affärerna där de står och gräver fram sina kuponger.

Min käre vän Banken

2008-11-30T11:32:00.001-08:00

I mitt tidigare liv som ekonomisk analfabet levde jag lyckligt ovetande om att nästan alla ekonomiska val jag gjorde var noggrant planerade för att någon annan skulle tjäna pengar på mig. I mitt nya liv har jag insett vilka idiotiska källor jag hämtat min ekonomiska information från. Kungen ovan alla när det var frågan om slantar och sedlar var Banken. Vem annars skulle jag fråga när det gäller ekonomin? Vem annan spenderar lika mycket tid med att tänka på sparande och investeringar? Banken var på något vrickat sätt lika med staten för mig. "Hur dum får man vara?!" kanske du tänker nu, med all rätt. Ändå tror jag att inte det är så ovanligt att folk tror att bankens gyllene regel är att ta hand om dig och dina pengar på bästa sätt och att deras främsta uppgift är att hjälpa dig att investera dina pengar på bästa sätt. Få förutfattade meningar ligger så långt från sanningen som detta.

Bankens mål är precis det samma som vilket annat företags mål, att tjäna pengar. "Jo, det är väl klart!" tänker du. Det är inte så svårt att räkna ut. Men håll kvar vid tanken och ta nästa steg. Om Bankens främsta uppgift är att tjäna pengar, kommer de att göra sitt yttersta för att tjäna pengar på mig. De kommer att ge förslag som de förtjänar pengar på i första hand. Jag kommer i andra hand. Oftast kommer jag inte ens i andra hand eftersom sätten Banken tjänar pengar på gör att jag förlorar en hel del pengar.

Nokia tjänar en del pengar på att sälja gummistövlar och bilringar men de gör överlägset mest pengar på mobiltelefoner. Visst tjänar Banken en del på värdeandelskonton där kunderna förvarar sina aktier men absolut, överlägset, mest tjänar de på att låna ut pengar. Lån är deras mest lönsamma verksamhet. Jag trodde tidigare att en person som snabbt och lydigt betalar tillbaks sitt lån var en drömkund hos Banken. Nu har jag insett att drömkunden istället är någon som väljer några amorteringsfria år och lägger upp lånet på 30 år. Eller varför nöja sig med 30 år, de livstida lån som det talats om på senare år måste var en våt dröm för varje seriös bankman. Jag trodde att Bankerna kritiskt granskade en potentiell låntagare och bara valde ut de som garanterat skulle klara av återbetalningen, men nu har jag insett att de tävlat om att samla på sig så många låntagare som möjligt och inte nödvändigtvis koncentrerat sig på återbetalningsförmågan.

Låter inte så friskt. Nej, därav finanskrisen. Västvärlden, med USA i spetsen har lånat sig in i en ekonomisk återvändsgränd. Nu gäller det att lägga om strategierna. Det är som i Pippi då Annikas och Tommys mamma har kaffekalas för granntanterna. Det finns så mycket godsaker uppdukade, men Annika och Tommy har lärt sig att de artigt måste vänta och sedan bara ta den mängd kakor som passar sig. Pippi däremot kommer in och roffar åt sig så att hon inte ska bli utan. Det funkar bra en liten stund men sedan börjar tanterna snegla och Annika och Tommys mamma får säga till henne på skarpen. Nu klarade ju Pippi sig ur den där knipan på sitt vanliga kavata sätt. Men för Bankerna är det värre. De värsta roffarna som inte haft vett att hålla på sig och sålla bland låntagarna står där med grädde runt munnen och går i konkurs. Medan de som lyckats tygla sitt begär och ätit lagom mycket tårta kommer att klara sig genom den här bantningskuren.

Det gäller att filtera alla råd som Banken delar ut genom "Försöker de blåsa mig nu?" filtret. Ta t.ex. aktier. Om du själv handlar aktier på börsen kan du tjäna eller förlora på det. Om du köper fonder, betalar du för att en person på Banken ska handla aktier åt dig. Banken tjänar alltså mer pengar på att du köper Fond A än att du själv går rakt in på börsen och köper de aktier som Fond A innehåller. Därför ligger det i deras intresse att påpeka hur farligt aktiehandel är och hur säkra fonderna är. De förklarar att riskerna är mer spridda i fonderna, men varför skulle du inte själv kunna sprida riskerna genom att köpa flera olika aktier. Visst, den person som sitter och köper upp aktier till Fond A, har säkert mer kunskap om börsen än du och du kanske är beredd att betala för den kunskapen. Men se till att du är medveten om det så att det blir ditt eget val. Be inte Banken om råd och förvänta dig att du ska få det råd som gagnar dig mest. Kom ihåg att det alltid är Banken som gangnas i första hand.

Liknande inlägg:
Lån åt de svagaste

Akta dig! Annars kommer finanskrisen och tar dig!

2008-11-27T09:20:00.000-08:00

Finanskrisen skrämmer. Jag är rädd, det måste jag erkänna. Tänk om jag blir uppsagd, arbetslös. Usch! Det är nu man ska hålla hårt i pengarna och undvika onödiga utgifter. Aktiemarknaden verkar ha fått fnatt. En okunnig småsparare som jag ska hålla sig så långt från aktiemarknaden som möjligt just nu. Eller? Råden haglar från alla håll. En som tänker och tycker om den ekonomiska framtiden i USA är visionvictory. Han pratar om total ekonomisk kollaps och en dollar som blir värdelös och måste ersättas med t.ex. amero. Det är lätt att bli mörkrädd.

Andra är mer optimistiska och säger att aktiekurserna är historiskt låga just nu och att aktieköp i rätt bolag är så gott som idiotsäkra. Snart rusar kurserna. Vill du vara med är det dags att stiga ombord nu. Vad ska man göra? Jag kör väl på på ett mittemellan alternativ. Försöker samla till en buffert, satsar försiktigt på några aktier, men mest försöker jag sitta lugn i båten. Antagligen blir det sämre innan det blir bättre. Men hur mycket sämre, det är frågan.

Generationen som vill ha allt

2008-11-27T02:45:00.000-08:00

Generation Y. Det är vi det! Vi som är födda på 80-talet. Jag började arbeta heltid som 21 åring och har upprepade gånger stött på inställningen "Va? Är du född på 80-talet? Nämen lilla vän." Det är 60- och 70-talet som härskat i kafferummet och många nostalgiska historier om 80-tals modet har dykt upp mellan bullatuggorna. Ja, jag är född på 80-talet. Nej, jag minns inte hur det var att ha axelvaddar, permanentat hår och lyssna på 80-tals musik. Jag var bara nio år då vi trädde in i 90-talet. Vad jag däremot minns är Ture Sventons julkalender, Björnes Magasin och Backstreet Boys. Ibland har jag undrat om det är så att 70-talisterna varit så skräniga och extrema att vi 80-talister kommit i skymundan. Tänk om vi inte har något speciellt att komma med? Vi kanske är en sådan där mellangeneration som aldrig kommer att marschera, protestera och uträtta några stordåd. Men nu börjar vi äntligen fylla ut arbetsplatserna. Jag är inte ensam längre om att ha sett på Transformers och varit kär i McGyver. Generation Y är på intåg och det finns faktiskt en massa med oss som är speciellt.

Aktiemarknaden har stigit väldigt mycket under hela vårt liv. Visst har den snubblat och fallit en bit några gånger men i det stora hela har det varit en kraftig uppgång. Vi har konsumerat och konsumerat. För oss hör det till att åka på utlandssemester en gång om året oberoende om vi är heltidsarbetande eller lever på studiestöd och makaroner. Inredningsprogram är en självklarhet och det är klart att vi ska ha en enheltlig färgskala och matchande möbler i våra hem. Jag minns att min moster berättade att när hon började studera kunde man hitta en matsked, en tesked, en gaffel och en kniv i hennes besticklåda. Om hon fick gäster fick var och en välja ett bestick. (Undrar hur det gick ifall hon bjöd på soppa? Kanske skedarna fick rotera runt bordet då.) Jag stålsatte mig inför min studiedebut och såg framför mig hur jag skulle leva på existensminimum. Men något sådant såg jag aldrig röken av. Visst var det knapert ibland, men nog hade jag allt råd med minst sex exemplar av vardera besticksort. Södernresor fanns det trots allt inte pengar till under studietiden. För att ha råd med det jobbade så gott som alla av mina kompisar vid sidan av studierna.

Vi medlemmar av Generation Y är vana att få det vi vill genast, här och nu. Antingen har dagens teknik formats av oss eller vi av den. Hur som helst har vi nu i alla fall alla möjligheter att se de TV program, filmer och lyssna på den musik vi vill när som helst och var som helst. Det är en självklarhet att omge sig med dyra grejer som platt TV, mobiltelefoner och datorer. Vårt nyckelord är att vi unnar oss.

Vi har ett vagt minne av att allt inte stod helt rätt till ekonomiskt under de första åren på 90-talet, men att det fixade sig. Jag undrar om vi som generation är beredda på denna finanskris? Har vi verktyg att handskas med den? Bland mina bekanta ser jag en del har börjat reflektera över sina vanor och stryker Thailansresan från nästa års planer, men mest p.g.a. att miljön skulle påverkas lika mycket av flygresan som ett års bilavgaser här hemma. Det är flera som lägger husköparplanerna på hyllan ett tag men byter ut söndagsnöjet att gå på husvisningar till att shoppa istället. Jag hoppas det stora avtrycket min generation kommer att lämna efter oss i historien är vår förmåga att på ett brilljant sätt reda upp det ekonomiska nystan som de föregående genartionerna gett oss i arv. Vi är trots allt vana att både ha kakan och äta den. Varför inte? Det är kanske just den attityden som krävs nu. Varför rädda antingen miljön eller ekonomin när vi kan rädda båda två.

Liknande inlägg:
Framtidsjobbet
Är vi en bortskämd generation?

Är du beredd att göra en "Nordström"?

2008-11-26T10:33:00.000-08:00

Brukar tycka att höga chefer har rätt till höga löner. Allt är frågan om utbud och efterfrågan. Om en arbetssökande chef begär en skyhög lön och företaget är villig att betala den tycker jag de har rätt att göra så. Men då jag hörde att postens VD Lars G Nordström får en lön på 900 000 kronor i månaden fick jag skrämselhicka. Det låter ganska barockt i mina öron. Om han hade jobbat som levande skottväst åt Usama Bin Ladin hade jag förstått det men kom igen, mannen är chef på posten. Ingen livsfara ingår i arbetsbilden om man bortser från att han skulle skära sig på papper... om och om igen.

Sedan släppte han nyhetsbomben att han avstår från sin lön. Hatten av för denna ädla gest. Herr Nordström har gått och blivit chefernas Robin Hood och verkar nu ha startat en trend. AIG meddelar nu att deras lednings löner och bonusar ryker. VD:n Edward Liddys grundlön sänktes till en dollar i året med omedelbar verkan och den högsta ledningens bonusar är strukna även från budgeten för år 2009. Att göra en "Nordström" har tydligen blivit innegrejen för att höja ett företags image i dessa kristider.

"Vad du är vacker och girig!"

2008-11-25T08:53:00.000-08:00

Usch nej! Girighet är ingen komplimang. Jag sitter här och skriver om pengar och drömmen att en dag vara ekonomiskt oberoende. Betyder det att jag är girig? Flera framgångsrika människor har sagt att en av förutsättningarna för att få mycket pengar måste man tycka om pengar och folk som har pengar. Men det verkar vara inprogramerat i DNA-strängarna på mig att rygga undan då pengabegär kommer på tal. Bara det där att skriva mycket pengar två meningar tidigare fick det att knyta sig i magen. Jag raderade det och skrev mer pengar istället, för mer pengar är relativt och ifall t.ex. en sjukpensionär önskar sig mer pengar är det fullt förståeligt. Men så bestämde jag att "Nej! Mycket pengar måste det stå!". För jag vill inte bara ha mer pengar så att jag kan välja ecotomaterna framför vanliga besprutade tomater då jag går och handlar. Jag vill bli ekonomiskt oberoende och då krävs mycket pengar.

Robert Kiyosaki förklarade att om man går omkring och tycker det är fult att sträva efter mer pengar och ser ner på människor med mycket pengar har man undermedvetet programerat sig att undvika ett beteende som kunde leda till att man skulle få mycket pengar. Det säger sig självt när man hör någon säga det rakt ut. Men det är svårt att ändra sina djupt inrotade tankemönster. Jag brottas med tanken på om jag är girig? Det är fult att vilja bli ekonomiskt oberoende. Jante står där och hötter med pekfingret och jag skäms. Jag skäms för att jag lyckas bryta mot nästan precis varenda jantelag genom att tro att jag skulle kunna bli ekonomiskt oberoende.

Om jag vill bli ekonomiskt oberoende och står för det. Betyder det då att jag är girig? Wikipedia definerar girighet så här:

Girighet innebär ett överdrivet begär att samla ägodelar förenat med överdriven sparsamhet, vinningslystnad och snikenhet. [...]

Girighet bör inte blandas ihop med sparsamhet. En sparsam person kan exempelvis tillverka egna julklappar eller fynda på rea, medan en girig person kan undvika att handla julklappar överhuvudtaget. En girig person tänjer gärna orealistiskt mycket på gränserna och får oftast ett dåligt rykte för sin snikenhet bland sina anhöriga.

Näe. En sådan person är jag nog inte och det är inget jag strävar efter att bli. Men det är försås lätt att vifta bort girigheten och bestämma sig för att det är något jag inte är. Ifall jag skulle bli girig är det knappast något jag skulle vara medveten om. Mitt enda hopp skulle vara att någon närstående är modig nog att påpeka det åt mig.

En del tror på tomten. Andra tror på kärlek vid första ögonkastet. Vissa tror på virusprogram. (Har faktiskt en bakant som inte tror på virusprogram. Det tar en halv timme att starta upp hans dator.) Jag väljer att tro på att ekonomisk framgång är möjlig utan girighet. Ekonomiskt oberoende är något positivt och eftersträvansvärt men girighet kommer alltid att förbli något negativt för mig.

Finans - ett barndomsminne

2008-11-23T11:36:00.000-08:00

Den första associationen som dyker upp när jag hör ordet finans, är ett brädspel jag hade som barn. Det var ungefär som Monopol bara att man förutom tomter kunde köpa aktier och obligationer också. Jag var inte alls bra på det, medan min kompis var en mästare. Jag försökte spara och köpa de billiga tomterna och aktierna jag hade råd med. Hon brassade på, tog lån och köpte de allra dyraste tomterna och aktier genast hon fick chansen. Efter några aktieutdelningar och inkasserade hyror började hennes sedelhögar växa medan jag satt där och vände på slantarna. Det slutade alltid med att hon skänkte mig pengar då och då för att få mig att vilja fortsätta spela.

En del barn drömmer om att bli brandmän eller balettdansöser. Min kompis tyckte om att spela Finans och valde att studera ekonomi.

Vad är det som är så svårt med pengar?

2008-11-23T11:32:00.001-08:00

Att göra av med pengar är ingen konst. Det kan vem som helst. Det kan vara väldigt njutbart att göra av med pengar. Tänk att få shoppa okontrollerat, blåsa ut den gamla köksinredningen och beställa handgjort kakel från frankrike att sätt upp i det nya köket, köpa ny bil med fungerande sätesvärmare, äta gott, anlita städhjälp och bo i Spanien under vinterhalvåret. Det är hur lätt som helst. Lätt och roligt.

Att tjäna mera pengar är lite svårare men fullt genomförbart. Du kan studera till läkare eller jurist och få ett välbetalt jobb. Visst tar det länge, men det är fullt genomförbart. Du kanske måste plugga dygnet runt i fyra år för att klara inträdeskraven, men inom tjugo år står du antagligen ändå där med en examen och rätten att få en fet inbetalning på lönekontot varje månad. Om du inte orkar vänta så länge kan du kanske sälja din oskuld till högst bjudande över internet istället. Har du goda kontakter med fru Fortuna kanske du vinner på lotto. Fondsparande och aktiehandel kan också få pengarna att växa i en behaglig takt. Det finns många sätt att tjäna mer pengar på.

Nej, det svåra är inte att göra sig av med pengar eller ens att skaffa mer pengar, det svåra är att låta bli att göra av med pengar. Att lyckas hålla utgifterna nere trots ökade inkomster är nästan omänskligt svårt. Varför skulle någon överhuvudtaget vilja göra det? Jo, för att det är först då det blir pengar över så klart. Och det är försås överloppspengarna som ger oss svängrum. Det spelar ingen roll hur mycket pengar du drar in i månaden om du har en massa hål att fylla dem med eller hela tiden sysslar med att gräva nya hål som kan sluka framtida pengar.

Note to self: Skär ner på utgifterna!

Helvetesgapet

2008-11-23T09:09:00.000-08:00

I Ronja Rövardotter sportar Ronja och Birk med att hoppa över helvetesgapet. Det är mörkt, djupt och livsfarligt. Lika avgrundsdjupt är faktiskt hålet mellan lån och sparande också... nästan.

Förr kunde jag tänka på en avbetalningsplan som en möjlighet vid t.ex. soffköp, mobiltelefon eller dator. Visst var jag medveten om att det slutgiltiga priset är lite högre än om jag skulle ha betalt kontant men eftersom jag inte hade pengar just då verkde det smartare att dela upp betalningen på flera månader så att jag inte tog hela smällen på en gång.

Jag tänkte ungefär så här: Låt oss säga att en grej kostade 1000 kr och att den på sex månaders avbetalning får det slutgiltiga priset 1050 kr. Skillnaden är alltså 50 kr, inte så mycket. Vid inköp av en dyrare grej fanns det två alternativ för mig, betala kontant eller låna (avbetalning).

Men så slog det mig en dag att det faktiskt finns tre alternativ: Kontant, lån och sparande. Om jag sparat de 1000 kronorna på förhand har de samlat ränta. Låt oss säga att pengarna inklusive ränta är 1050kr. Om jag väljer att spara pengar regelbundet istället för att regelbundet amortera på en massa lån vinner jag inte bara den onödiga räntan ett lån skulle kosta utan jag får dessutom gratis pengar genom räntan mina besparingar ger. Skillnaden i det här exemplet är alltså inte 50 kr, utan 100kr! Ju dyrare grej jag ska köpa, desto mer vinner jag på att spara på förhand.

De flesta människorna tar flera lån och tvingas betala mycket pengar varje månad för att betala räntor och amorteringar på dessa och ändå påstår de att de inte har råd att spara. Levnadsstandarden stiger, bilen måste förnyas, huset byggas ut, semesterresor bokas och garderoben uppdateras. Sannolikheten att du ska ha flera lån att betala av på om 10 år än du har nu är väldigt hög. Om du inte tycker att du har råd att spara nu, hur ska du har råd att betala av på mera lån sedan? Ifall du istället sparar nu och får pengarna att växa med 10% i året kommer du att undvika mycket utgifter. Varje krona du sparar tjänar du pengar på och varje krona du lånar tjänar någon annan på.

Så nu har jag samlat mod, tagit sats och är mitt uppe i spånget över Helvetesgapet. Jag håller på att lämna beteendet som var förutbestämt att leda till en livslång avbetalningsplan bakom mig och siktar på ett ekonomiskt beteende som ska leda till frihet och passiva inkomster istället.

Leva smått eller jobba häcken av sig?

2008-11-23T09:05:00.000-08:00

Ja det är frågan. Livet utspelar sig inne i ett ekorrhjul. En del springer fortare än andra, de springer så snabbt att de ser ut att vara på väg uppför i hjulet. En del springer långsamt och verkar tro att det går att stanna och lukta på blommorna då och då. De snubblar, dras bakåt i hjulet, som naturligtvis aldrig stannar, så de kastas ner på bottnen. De kommer på fötter och försöker haltandes hinna med hjulets takt som alltid verkar snurra lite snabbare än de orkar springa. Men de flesta joggar på i lagom takt. Pengar kommer in på kontot på löneutbetalningsdagen, de betalar troget alla räkningar och lyckas nollställa sitt kontoutdrag lagom till nästa löneutbetalningsdag. Mera pengar har alltid varit likställt med mer arbete, oftast balanserandes på gränsen till utbrändhet. Om man jobbar de flesta av dygnets timmar har man inte tid att njuta av allt det där de extra pengarna kunde ge brukar jag resonera. Möjligheten att ha ett fungerande familjeliv är förstås också något man gör bäst i att glömma om man vill tjäna mer pengar.

Jag hörde om en man som valt att bo löjligt billigt, enkel, smått, en bra bit utanför staden, på hyra, med minimalt antal tillhörigheter och ingen bil. Han hade ett välbetalt jobb men valde att jobba väldigt lite. Istället spenderade han mycket tid på att umgås med sina vänner. Han har nästan när som helst möjlighet att säga "ja, visst passar det att vi viker in på närmaste café och filosoferar i de närmaste timmarna".

Jag har funderat mycket på det där. Hur det skulle vara om vi sålde alla våra ägodelar och drog ner på utgifterna? Skulle det betyda att jag kunde stiga ur ekorrhjulet och spatsera omkring i min egen takt? Ökad konsumtion innebär onekligen att vi lägger på extra vikter på våra arbetsfotbojor och blir ännu mer beroende av vårt jobb som inkomstkälla. Jag vill inte vara beroende. Jag vill vara oberoende och ha friheten att välja att jag vill jobba.

En bekant till mig valde att jobba halvtid. Han blev upprepade gånger erbjuden heltid men vägrade konsekvent att jobba mera eftersom han, som han uttryckte det ville ha tid till att se ett Seinfeld avsnitt på morgonen då han vaknade om han hade lust. Jag kan avundas honom. Just nu bor han i ett varmare land och jobbar på sitt skrivande för att det är precis det han vill göra.

Jag tänker inte springa runt i ett ekorrhjul i framtiden, men om jag ska springa där vill jag själv vara den som bestämmer takten. Jag hoppas att jag i framtiden ska få välja exakt hur mycket jag vill jobba. Är väl ett typiskt exempel av generation Y som vill ha allt utan att behöva jobba för det? Kanske ;) Tidigare trodde jag att arbete betydde inkomster och att mer pengar därför innebar mer arbete. Jag var inte beredd att offra familjen och hälsan för att få mer pengar, som jag ändå aldrig skulle ha tid att använda. Nu har jag börjat inse att arbete och inkomst inte alls är några siamesiska tvillingar utan helt enkelt ett av många alternativ. Jag vill uppnå ekonomisk frihet utan att jobba häcken av mig. Är det en realistisk möjlighet eller en naiv utopi?

Pengar är roten till allt ont

2008-11-23T09:00:00.000-08:00

Det är få saker i vårt samhälle som är så tabu som pengar. Du ska inte tala om pengar, förutom när du konstaterar att de skapar problem. Du ska inte avslöja innehållet i ditt löne kuvert. Girighet är en dödssynd. Det är fult att sträva efter pengar. Det är få saker som står i så nära förbund med ondskan som pengar. Samtidigt är pengar livsviktiga. Allt i vårt kapitalistiska samhälle mäts i pengar. Förmågan att hantera de där gudsförgätna pengarna avgör om du får ett liv i frihet eller ett liv på konkursens brant. Pengar gör ingen lycklig brukar man säga men brist på pengar kan definitivt göra dig olycklig.

Om pengar är så viktiga skulle det naturligtvis vara bra att ha en del kunskap i hur pengaflödet fungerar. Hur? Varför? Varifrån? Vart? Det är frågor som man antar de flesta skulle ha funderat över, med tanke på vilken central roll pengar spelar i vårt samhälle. Men nej! Eftersom pengar är så tabu är det få som tar reda på hur det verkligen hänger ihop. Pengarna är ett resultat av vårt arbete och vi konsumerar upp dem i samma takt som de anländer. Bäst att göra sig av med dem innan de kan göra oss giriga, verkar den allmänna tanken vara.

I skolan ska vi lära oss Europas floder och vad som hände Dagen D men ingen undervisar oss i ekonomi. Om jag vill bli en smed kan jag teckna ett läroavtal och bli undervisad av en erfaren smed men jag kan inte gå fram till en rik människa och börja prata om pengar. Det är fult. Det hör inte till god uppfostran. Hur i helskotta ska jag då lära mig? Visst kan jag studera ekonomi på högskola och visst finns det böcker på biblioteket. Men nu talar jag inte om att jobba som ekonom eller studera det på heltid. Jag talar om en ekonomisk allmänbildning. Jag talar om den ekonomiska grundkunskapen som gör att jag lyckas leva det liv jag vill leva. För att få köra bil måste jag först gå i bilskola och få ett körkort, men när lönen börjar trilla in på löne kontot krävs inga kunskaper av mig. Det är fritt fram att begå ekonomiskt självmord. Något som händer till höger och vänster.

Hemifrån får du förstås en uppfostran där synsättet på pengar ingår. Som barn får du ett ekonomiskt arv av dina föräldrar inbakat i uppfostran. Om föräldrarna lever ett liv inne i ekorrhjulet med en evig lånespiral är det förstås sådana råd du kommer att få av dem. Brist på ekonomisk undervisning i skolorna är därför ett rejält understöd till klassamhället där mycket pengar betyder mer pengar i framtiden och lite pengar betyder ännu mindre pengar i framtiden.

Jag önskar det skulle vara lättare att diskutera pengar, öga mot öga. Att det skulle vara ett naturligt diskussionsämne. Om tabustämpeln kunde tvättas bort och pengar skulle ses som det medel de är istället för symbolen för all världens ondska tror jag att fler människor skulle våga ta reda på mer och på det sättet bli bättre på att hantera dem. Pengar kommer naturligtvis alltid att vara ett laddat ämne eftersom de är så viktiga för oss. Men om de ändå skulle gå att diskutera, precis som religion eller politiska åsikter skulle det vara lättare för alla att lära sig något.

Pengar är inte något ont, de är bara papperslappar och metallbitar. Det är vårt förhållningssätt till dem och vårt hanterande av dem som kan göra dem onda.

Mysteriet med pengarna som försvinner

2008-11-23T06:24:00.000-08:00

Insåg i början på det här året att det börjar vara dags att växa upp och bli ekonomiskt allmännbildad. Det finns så många saker jag gjort av bara farten, för att "alla andra" också gör så. Men när jag började tänka efter insåg jag att jag höll på att hugga mig i benet med en yxa om och om igen. Spelade ingen roll hur blodet sprutade, jag fortsatte oberört att hugga och sedan tog jag fram en nagelfil för att fila mig genom benpipan. Hur kan det vara så att folk i allmännhet... eller åtminstone jag lidit av ekonomisk dyslexi?

Siffror har aldrig varit uppeggande för mig. Matematik har varit ointressant och på något sätt har jag lyckats få till ett likhetstecken mellan matematik och ekonomi. Jag har inbillat mig att ekonomi är något invecklat och torrt som tar evigheter att sätta sig in i. Att pythagoras sats och andra kvadreringsregeln borde sitta i ryggmärgen för att man skulle få någon som helst klarhet i ekonomiska frågor. När jag började reflektera över mina ekonomiska beslut insåg jag att det inte alls var så invecklat (jo, det finns säkert en hel del jag aldrig kommer att förstå och det är inte för intet det finns ett Nobelpris i ekonomi, men det finns en hel del som vem som helst faktiskt kan förstå). Till min stora förvåning upptäckte jag att det kunde vara riktigt intressant och sprittande, t.o.m. spännande med ekonomi. Det är dessa upptäckter den här bloggen kommer att handla om.