lördag 21 mars 2009

För det mesta är det vardag

Pratade om tv-programmet Familjen Annorlunda kring en lunchrast på jobbet och konstaterade att det måste vara jobbigt att få vardagen att gå ihop med så många barn. Jag påpekade att det ändå måste vara ganska mysigt t.ex. på julen och midsommarn att vara en stor familj med massor av barn som sjunger julsånger och dansar kring midsommarstången tillsammans. Det där kollektiva levernet har alltid haft en viss dragningskraft på mig. Då sa min kollega de upplysande orden: "Livet består ändå till största delen av vardagar".

Och det stämmer naturligtvis. Livet i en tiobarnsfamilj består till största delen av blöjbytande, kokande och påfyllande av tvättmaskiner. Har funderat en del över det där den senaste tiden, hur vi oftast drömmer om och satsar på de där få högtiderna och sommarsemesterdagarna trots att det för det allra mesta är vardag.

Då jag bläddrar bland bostadsannonserna brukar jag stanna upp och drömma en stund ifall det dyker upp en gammal stor gård med uthuslängor, stor trädgård, lång björkallé och omkringliggande åkermark 45 minuters bilväg från centrum. Jag ser framför mig hur barnen springer omkring och leker kurragömma i uthusen, jag bär in nyplockade blommor från den vackra trädgården och placerar ut vaser i alla de vackert renoverade rummen, vi sitter och äter sommarfrukost ute i bersån och jag tar långa skogspromenader. Men vardagen skulle naturligtvis innebära ett ändlöst pendlande, läckande tak som vi inte har råd att fixa, dåligt samvete p.g.a. ogräsfyllda rabatter, vintermornar när vi stiger utanför dörren och upptäcker att den 70m långa allén måste skottas för att vi ska komma iväg till jobbet med bilen. Sedan skulle vi förstås sitta i bersån nångra sommarmornar per år också, men de allra flesta dagarna skulle bersån stå tom.

Hur vill du att din vardag ska se ut? Kanske det är mer värt att jobba mindre och ha en stressfriare vardag än att jobba mer och kunna åka till Thailand en vecka om året? Sedan måste man naturligtvis ha råd att jobba mindre så att man inte ligger vaken om vardagsnätterna och oroar sig för obetalda räkningar. Därför sparar jag.


Liknande inlägg:
Framgång eller inte?
Framtida bilköp

onsdag 18 mars 2009

Hur är det att vara fattig?

Jessica Ritzén testar på hur det är att leva på socialbidrag i en månad och skriver om det i sin blogg Fattigbloggen. Det finns en hel del tips för ett mer sparsamt leverne.

tisdag 17 mars 2009

The Ten Roads to Riches

Lyssnade på en intervju med Kem Fisher om hans bok The Ten Roads To Riches. I intervjun räknade han upp tio sätt att bli riktigt rik.

1. Starta ett företag - Största delen av de snuskigt rika människor har valt denna väg, t.ex. Bill Gates.

2. Bli VD på ett stort företag - Ett sätt som inte alla tänker på. Men riktigt höga chefer har naturligtvis väldigt höga löner. Här är hans förslag att du ska åta dig att basa över ett litet företag med problem, med si så där 4-5 anställda. Konkurrensen om den chefsposten kommer inte att vara lika stor. När du lyckats vända företaget från en säker död till sprudlande framgång, så letar du dig vidare till nästa chefspost för ett lite större företag och sen nästa och nästa. Så där håller du på tills du en dag landar din riktigt feta chefspost.

3. Var en ride-a-long - Det här gäller folk som inte själva strävar efter att bli ledare eller drömmer om att starta företag, men som är bra på att hitta talangfulla chefsämnen. Se till att göra dig oumbärlig för din chefsaspirant och på så sätt kommer dina löneklasser att stiga i takt med din chefbuddies lön.

4. Bli kändis - Det här alternativet betyder att du blir sportkändis eller annan sorts kändis. Enligt Fisher är det här den kategori som är svårast att lyckas inom.

5. Gift dig rikt - Ett tabubelagt men välfungerande sätt att få traska in genom rikedomens portar. Fisher frågar sig varför folk väljer en partner som är fysiskt attraktiv men struntar i om de är ekonomiskt attraktiva?

6. Become a plaintiffs lawyers - Det här är ungefär som Erin Brockovich. Du behöver inte ens ha gått någon juristutbildning, men kan ändå stämma folk till höger och vänster. (Måste erkänna att jag var för lat för att ta reda på vad "plaintiff" är på svenska, men Fisher rekommenderade det i alla fall starkt.)

7. Investera andra människors pengar - I den här kategorin hittar du inte de allra rikaste av de snuskigt rika. Men här sitter den största delen av de rikaste människorna, 20% av Forbes lista på de 400 rikaste personerna i världen.

8. Uppfinn något fiffigt - Hit hör också alla grejer du kan inkassera royalties för, t.ex. skriv en bok som blir filmatiserad och sälj en massa aktionfigurer föreställandes hjälten i filmen.

9. Bli ett fastighetssnille

10. Spara och investera dina pengar klokt.

Ut och ragga på bolagsstämmorna nu!

söndag 15 mars 2009

Framgång eller inte?

Slötittade på TV. En dokumentär om Anthonay Hopkins väg till världsberömd skådespelare. Sammanfattning: Han var en arbetsnarkoman och alkoholist som är inne på sitt tredje äktenskap och förlorat kontakten med sin dotter. Han drömde om att bli en framgångsrik skådespelare och det blev han, men var det värt det?

Varför strävar vi efter framgång? Eller kanske inte alla strävar efter framgång? Kanske det bara är jag. Kanske de allra flesta önskar sig ett välbetalt jobb med goda förmåner, arbetshälsovård och sköna semestrar? Är framgången så där som den ofta beskrivs? Måste man offra sin privata framgång för att lyckas på andra fronter? Hur lyckliga är dessa framgångsrika människor egentligen? Offras deras lycka för att resten av världen ska få beundra dem. Är de riktigt framgånsrika människorna som gröna gräsplättar som vi andra avundas. Är de faktiskt riktigt grönt och frodigt gräs som det ser ut på avstånd, eller är det kanske plastgräs eller torrt dött gräs som spraymålats grönt?

Sidospår om ekologisk mat som du kan hoppa över om du har bråttom: Ekologiskt odlade frukter och grönsaker smakar mycket bättre än besprutade dito. Visst är de besprutade citronerna gulare och trindare än sina ekologiska kusiner, men de skruttiga ekocitronerna är ack så mycket smakrikare. Lagom är bäst. Tror Ekologiskt odlad mat smakar bättre just för att den är odlad på ett mer lagom sätt. Det kanske inte blir lika snyggt men helheten vinner ändå.

Är det så med framgång också? Att en lagom framgång smakar bättre för den som råkar ut för den? Att en rejält överdriven framgång som blivit framdriven och besprutad med botox, silikon och utbrändhet m.m. bara är fin att titta på från avstånd men bitter och vattnig på insidan?

Nu handlar den här bloggen naturligtvis om ekonomi (trots att jag trampat iväg på en del sidospår på senaste tiden) och mitt mål att bli ekonomiskt oberoende, vilket jag tror de flesta kan bli. Jag tror inte man måste vara en arbetsnarkoman eller leva på skorpor och vatten för att nå det. Ekonomisk oberoendeskap för med sig en frihet. En frihet att göra det man brinner för trots att det skulle råka vara något man inte kan leva ekonomiskt på. Ekonomiskt oberoendeskap och framgång kan hänga ihop, men det behöver inte göra det. Framgång för mig handlar om att man gör det man brinner för så bra att det har en inverkan på andra människor. Att lyckas bidra med en utveckling inom ett område. Att göra en skillnad.

Om jag skulle vara ekonomiskt oberoende, leva lycklig i mitt lagom liv men aldrig bidra med någora storverk, skulle jag vara nöjd då? Kanske de här tankarna någon form av 30-års kris som nalkas? Någon annan som brottas med sådana här tankar?


Liknande inlägg:
Målmedvetenhet

lördag 14 mars 2009

Framtida bilköp

Vi skulle verkligen behöva en ny bil snart. Just nu har vi dragit några dagar över sista besiktningsdatumet. Har dragit oss för att lämna in den till besiktning eftersom vi är ganska säkra på att det hela kommer att resultera i en saftig räkning för all service som kommer att krävas för att få den godkänd. Den blir dyrare och dyrare att hålla rullandes för varje år som går. Första turen via bilaffärerna tog vi redan för ett par år sedan men eftersom vi inte hade några pengar sparade för bilköp så sköt vi upp köpet och tänkte att vi bra klarar oss med vår bil ett tag till.

Nu har vi lagt upp ett bilsparande. Med den takt vi har på sparandet just nu, 2100 kr/mån hade jag tänkt att vi kunde köpa en ny bil om ett och ett halvt år. Men det är svårt det där med bil. Det är få saker som är så idiotiska "investeringar" som att köpa bil. De faller drastiskt i värde hela tiden, och när du en gång börjat titta på bilar är det så lätt att hitta en lite bättre, lite dyrare bil än man tänkt sig. Maken går och suktar efter en Chrysler Grand Voyager vilket är dubbelt dyrare än vad vi hade tänkt oss. Det är klart att vi kunde köpa en dyrare bil men det betyder att det tar dubbelt längre att spara ihop till den och jag är inte säker på att vår bil kommer att rulla så länge utan drastiska , dyra ingrepp.

Peppar mig själv med att vi inte har några billån och att vi inte kommer att ta några heller. Hoppas nu bara att vår bil håller ihop tillräkligt länge för att jag ska kunna hålla fast vid mina principer.

tisdag 10 mars 2009

Då var misslyckandet avklarat

Har inte skrivit på en tid. Inspirationen har trutit, men mest för att jag har varit en liten blöt fläck. Under helgen har jag försökt moppa upp allt självömkande och ta den där välkända lärdomen man lär få av att misslyckas riktigt kapitalt.

Vad har hänt då? Tankspriddhetens- och klantighetens gudinna har välsignat mig. Jag har i misstag gått och raderat en väldigt viktig sak från en hårdskiva på jobbet. Trodde naturligtvis det fanns en hel drös med kopior då jag skulle städa min hårdskiva. Men nej, se det fanns det inte. Flummigt system och miss i kommunikationen kunde jag skylla på, men sist och slutligen hängde det naturligtvis på att jag borde ha dubblekollat några gånger extra innan jag gick och raderade det. Svårt att säga exakt hur många arbetstimmar som låg bakom den info jag raderade men 120h är antagligen en grov underdrift. Ville bara kräkas och sjunka ner genom golvet då jag insåg vad som hänt.

Alla på jobbet har varit väldigt förstående och intygat att det kunde ha hänt vem som helst och att vårt sytem uppenbarligen var alldeles för sårbart eftersom det inte fanns några kopior. Många tårar och klumpar i halsen har passerat den senaste tiden. Har gråtit i bilen, duschen, sängen, över telefon, på promenad, ja nästan överallt, förutom på jobbet där jag än så länge lyckats blinka bort tårarna. Ryktet sprider sig och alla vet naturligtvis vad jag ställt till med. Då jag öppnar dörren tystnar samtalen och folk nickar medlidande och klappar mig på axeln.

Kom hem en dag från jobbet och knäppte på TV:n. Sportnyheter. Det var en höjdhoppare som presterat överraskande dåligt på en tävling. Hans tränare förklarade att han var helt chanslös redan före det sista hoppet. Kommentatorn påpekade att det var en pinsam förlust och att han hade misslyckats. Den stackars höjdhopparen gjorde sitt sista hopp. Ribban föll och han slet sönder sin skjorta och gick av plan och satt och såg helt knäckt ut. Kommentatorn påpekade ännu en gång hur misslyckad han var. Jag förstod precis hur höjdhopparen kände sig. Grät en stund och konstaterade att världen är ond och hård.

Usch och fy. Ny vecka, men samma eländiga misstag som jag går och släpar omkring på i en mental kappsäck, fastkedjad i handleden. Tröstar mig med att jag inte jobbar som hjärnkirurg. Ingen skadas fysiskt av mitt misstag. Nu är det mest frågan om ett ekonomiskt och kreativt hål som jag orsakat pga alla resurser och all tid folk lagt ner på denna info. I jakten på den försvunna infon hade någon skrivit en post-it lapp förra veckan, där de frågade om jag visste var den fanns och klistrat den på min monitor. Den lappen sitter fortfarande kvar. Tänker inte kasta den.

Hur var det nu man skulle göra när man har misslyckats? Vad var det som skiljer vinnarna från förlorana? Någon klok bloggare sa tydligen en gång att:

Den stora skillnaden mellan vinnare och förlorare är hur de hanterar sina nederlag. Förloraren ger upp, medan vinnaren lär sig av sitt misstag och försöker på nytt.


Ja, det är väl bara att svälja klumpen i halsen, sträcka på sig och ta nya tag. Det lilla positiva jag fått ut av detta är att det inte längre spelar lika stor roll vad folk tycker om mig. Ett litet snedsteg hit eller dit spelar inte så stor roll längre. Och värre kunde det naturligtvis alltid ha varit. Jag kunde ha råkat bränna upp hela kontoret i misstag eller kört rattfull och krockat med en barnvagn. Puh.

Finns det fler misslyckanden som lurar bakom hörnet? I så fall säger jag bara Bring it on!

Liknande inlägg:
Att misslyckas

tisdag 3 mars 2009

Intressanta intervjuer

Hittade en sida med en hel drös intressanta intervjuer kring ämnet ekonomi. Det här kommer att vara mitt tidsfördriv under en bra tid framöver. Klicka på ett namn och välj mediaspelare.

Har hittills hunnit med en Michael Panzner och en Peter Schiff intervju. Dags för nästa godbit.

söndag 1 mars 2009

Splatterfilm eller romantisk komedi?

Domedagsprofetiorna duggar tätt just nu. Eller det kanske de alltid gjort på internet, men i den ekonomiska sfären hittar de exta varma och fuktiga förhållanden för att frodas just nu. Dåliga framtidsutsikter kan som bekant bli en självuppfyllande profetia, och Aftonbladet drar sitt strå till stacken för att vända opinionen. Men själv sitter jag naturligtvis och funderar på hur detta månne kommer att utvecklas. Kommer Europa att klara sig bättre eller sämre än USA? Kommer vi att få se uppror och revolutioner? Kommer dollarn att kollapsa?

Då vi funderade på att justera räntan på vårt huslån, kontaktade vi en bekant som jobbat inom finanssektorn och frågade vad hans rekommendation var. Han rekommenderade absolut en rörlig ränta. Frågade om det inte var riskabelt med en så rörlig ränta ifall det ekonomiska systemet brakar ihop och räntorna plötsligt börjar stiga kraftigt. Han sa att det är svårt att gardera sig ifall räntorna plötsligt skjuter i höjden. Kollapsar systemet så drabbas alla, och ifall det inte kollapsar lönar det sig att köra på rörlig ränta just nu.

Kunde inte låta bli att posta ett par videon och göra mitt för att krydda den panikartade stämning som bubblar på sina ställen. Om dessa videon förutspår framtiden lär skiten träffa fläkten och i så fall är det naturligtvis ingen liten bordsfläkt vi talar om utan mer som en sån där som Carola hade då hon sjöng Fångad av en stormvind eller kanske t.o.m. som i filmerna. Du vet en sån där industrifläkt som hjältarna möter i ändan av en tunnel och måste ta sig igenom för att komma undan the bad guys som jagar dem (de har naturligtvis en ritning över byggnaden/avloppsystemet som de följer men i det här skedet inser de att de har kommit över en allt för gammal ritning där fläkten inte är inritad). Ibland är det the bad guys som möter en sån där fläkt och då slutar det oftast med att deras inälvor finfördelas över betongväggarna. Inälvor eller inte? Det återstår att se.