Hur kan ett högt pris ge en kick?

Hur kan det vara så skönt att köpa något riktigt dyrt? Det är sjukt egentligen då jag tänker på det, att jag får något ut av att köpa en riktigt dyr grej. Antar att det är detsamma som man kan känna i ett pokerspel. Man riskerar liksom något när man lägger mycket pengar i en grej. Har jag gjort ett bra köp eller inte? Jag brukar inbilla mig att det är väldigt hög kvalitet och att jag kommer att vara nöjd i evighet om jag köper en dyr grej. Ibland är ett högt pris onekligen kopplat till bra kvalitet men ibland är det tyvärr bara kopplat till dumma köpare.

Dåliga köp jag gjort:

• Köpte några dyra vandringsskor som jag bara använt ett par gånger. Min äventyrarkarriär tog inte den fart jag hade hoppats på.
• Köpte en brudklänning som jag lika bra kunde ha hyrt. Handlar inte om att jag skulle vara missnöjd med den, jag trivdes väldigt bra i den. Men nu ligger den där ovanpå klädskåpet och en brudklänning är inte den behändigaste saken att förvara. Kanske inte ändå skulle ha behövt lägga ut kring 10 000 kr på en klänning som jag bara använde en dag. Kan hända att jag skulle känna annorlunda för klänningen ifall förvaringsbiten inte skulle gnaga på mig. Vet att jag borde få den upphängd eller hitta en vacker låda till den. Nu ligger den i samma plastpåse som kemtvätten lade in den i och jag har förstått att det kan få tyget att gulna.
• Hyrde ett babyskydd (den där första bilstolen) som i slutändan blev nästan lika dyrt som om vi hade köpt ett nytt. När andra barnet kom köpte vi ändå ett babyskydd. Hade sparat massor på att genast köpa babyskydd.
  

Några bra köp:

• Betalade massor för bröllopsblommorna (över 4000 kr) och är fortfarande glad att jag hade en så speciell bukett. Skulle jag bara ha lagt ut hälften och varit bara halvnöjd skulle priset ha stört mig mer.
• Vår kakelugn kostade 30 000 kr, men har sparat in ca 8000 kr i året i värmekostnader och ger en otrolig mysfaktor. Med tanke på de sänkta elkostnaderna betraktar jag den som en investering.
• Vårt hus. Är så glad att ha ett egnahemshus och inte behöva oroa sig för att störa grannarna då vi känner för att spika upp ny väggpanel kl. 02:30. Jag är också väldigt glad att vi inte prutade på läget och köpte ett hus längre från centrum eftersom vi klarar oss med en bil. En andra bil skulle säkert placera sig på listan ovanför, för det finns få saker som är så dåliga investeringar som en bil.

Köpfri dag

Tänk om jag skulle ta och införa en köpfri dag i veckan. Målet är inte att dra ner 1/7 på utgifterna utan att få mig att planera mina inköp bättre.

Jag fungerar i alla fall så att genast jag stiger innan för dörrarna på en mataffär glider en massa onödigheter ner i shoppingkärran. Jag är sugen på än det ena och än det andra. Sedan inser jag att lite av det där och det där skulle inte vara helt fel och så står jag där vid kassan och blir lika förvånad varje gång över hur dyrt det kunde bli. Som vi lever nu är vi inte så värst planerande av oss. Man kunde t.o.m. sträcka sig till att säga att vi är extremt oplanerade. Det är oftast först då hungern börjar smyga sig på och vi öppnar kylskåpet inser att det är dags för ett butiksbesök. Och att handla då man är hungrig är som bekant aldrig så värst ekonomiskt.

Därför tänkte jag att ifall jag skulle införa en köpfri dag per vecka skulle vi i alla fall tvingas planera för den dagen på förhand. Vi skulle tanka bilen på förhand och maten skulle vara färdigplanerad. Tänkte mig att tisdag kunde vara en passande dag. När tisdagar fungerar utan utgifter kunde vi utvidga det till flera dagar. I min fantasi ser jag hur det här kunde leda till att vi i framtiden är en sådan där välstrukturerad familj som gör det till ett lördagsnöje att veckohandla tillsammans. Mataffärer kanske blir så exotiska för oss att det förvandlas till en trevlig utflykt där vi går hand i hand och ingen gnäller utan alla är lyckliga... eller så inte. Men mer ekonomiskt skulle det i alla fall bli.

Släpp fram den nya generationen

Det är inte bara byggbranschen som ligger risigt till. Bilindustrin krisar och DN skriver om att tidningsindustrin i USA ligger illa till. Varvsindustrin vacklar och snart lär väl turistorterna runt om i världen få dra åt svångremmen. Båtar, semesteresor, nya bilar och lyxigt boende hör till livets guldkant och är det första som ryker när vi måste börja prioritera ekonomiskt. Betyder det här då att företag som verkar i de här branscherna kommer att gå under pga den här ekonomiska svackan? Kommer det att finnas några byggföretag eller biltillverkare kvar när krisen härjat klart?

Nya produkter och nya produktionssätt utvecklas hela tiden, men jag tror det här krisfyllda ekonomiska klimatet, kommer att ge utvecklignen en ordentlig spark i baken. Konsumenterna börjar titta sig omkring på jakt efter alternativ till de produkter de har nöjt sig med de senaste årtionden. Krisen kommer t.ex. att driva på utvecklingen av de elektroniska tidningar.

Just nu finns de ett stort glapp mellan konsumenternas nerladdningsbeteende och branschens utbud. Kombinationen av att folk vant sig vid att få tag i filmer, dataspel och musik gratis, och mindre pengar i plånboken kommer knappast att leda till att folk slutar ladda ner och börjar köpa skivor igen.

"Nöden är alla uppfinningars moder" heter det. Nu knackar nöden på dörren, och uppfinningarna lär inte vänta på sig. Vissa företag måste få falla. Att de krisar nu är ett tecken på att deras produkter kanske inte längre passar in i den värld vi lever. Att hålla på och stimulera och rädda sådana företag bara för att rädda jobben för stunden, leder bara till ett utdraget lidande. Nej, fram med det nya!

Liknande inlägg:
Framtidsjobbet

Mina spartips

1. Lägg undan en summa pengar varje månad genast lönen anländer så att du vänjer dig av med pengarna. Åtminstone jag tenderar att konsumera upp de pengar jag har oberoende av hur mycket eller lite pengar det är frågan om. Det är ingen vits att försöka spara under månadens gång för att sedan se vad som finns kvar att lägga in på sparkontot i slutet av månaden.

2. Lägg undan pengar som skulle ha använts till något som av någon anledning inte blir av. Det dyker alltid upp tillfällen, som t.ex. att jag har tänkt gå på bio med några vänner men sedan blir någon av oss sjuk och biokvällen blir avbokad. Då var utgiften för bion tänkt att bli av. Ifall vi hade gått på bio hade jag gjort av med pengar på bio och kanske något smått och gott att äta. Nu lägger jag undan de pengaran istället för att bara konsumera upp dem. Jag tänker som så, att ifall vi skulle ha gått på bio skulle jag ha använt dem så jag kan ändå inte räkna med dessa slantar då jag t.ex. handlar mat eftersom de egentligen inte skulle ha funnits hos mig längre. Det är inte så att jag undviker att göra saker för att spara pengar, utan då något uteblir försöker jag se till att lägga undan pengarna som ändå skulle ha använts. Ibland kan det vara frågan om små saker, som att jag tänkt köpa en chokladplatta, men att min favoritsort var slut i affären så jag stod över. Ibland är det frågan om lite större saker som att vi tänkt renovera något här hemma och räknat med att det skulle bli mycket dyrare men att vi får rabatt eller att det inte krävdes ett så grundligt renoveringsingrepp som vi hade trott. Den här sparmetoden ger oftast bara små summor, men många bäckar små....

3. Sparkontot är heligt. Du får under inga omständigheter ta pengar från ditt sparkonto. Ifall du måste låna pengar ska du skriva en tydlig lapp med exakt hur mycket du lånat och försöka betala tillbaks det så snabbt som möjligt. Annars är det lätt att ge upp hoppet om de surt ihopsparade slantarna försvinner i ett svep då du inser att du behöver pengar till parkeringsböterna. Tänk att ifall du inte hade sparat pengar så hade de redan använts upp och då hade du tvingats hitta andra sätt att betala parkeringsböterna på. Använd de andra sätten att betala dem nu också, det är inte accepterat att använda sparade pengar. Det svåra är inte att lägga undan pengar. Du kanske kan spara halva lönen genast den kommer in på kontot, det är ingen konst. Det svåra är att låta bli att småäta från sparkontot. För att undvika det här är buffertkonton ett utmärkt alternativ.

4. Ha några buffertkonton. Jag har fyra konton. Ett konto där lönen rasslar in och därifran betalar jag räkningar, handlar och sparar. Sedan har jag ett annat konto dit jag har ett bankkort men som jag försöker undvika att använda. Varje månad betalar jag in en del pengar till det kontot och det fungerar som ett backup konto. Ifall pengarna är slut före nästa lönedag anlänt använder jag det kontot. Om jag kunnat undvika att använda pengar på det här kontot och det lyckats samlas en del där betalar jag över dem till ett tredje konto. Till det här tredje kontot har jag inget kort och inga internetkoder. Jag måste ta mig till banken under öppethållningstiderna och köa för att ta ut pengar. Det är dessutom ett högräntekonto där jag kan göra max fyra uttag i året utan att det börjar kosta pengar för mig. Hit betalar jag bara över pengar som jag är ganska säker på att jag kan klara mig utan. Det är också till det här kontot jag lursparar. Till mitt fjärde konto betalar jag in pengar som jag vill köpa aktier för. Nyckeln för mig är att göra det krångligt att komma åt pengarna jag sparat. Sparmotivationen får sig en rejäl törn om man sparat och sparat för att få ihop till en liten summa under en lång tid och så vips försvinner den då man är ute och fredagshandlar. Nej, sparpengarna måste få ligga säkra där borta bakom alla buffertkonton.

5. Ha några kuvert med pengar. Det här knepet har jag lärt mig av min mamma. Jag försöker alltid ha något kuvert med lite kontanter hemma. Det är här pengarna från punkt två hamnar. Det ska vara lätt att lägga undan små summor.

6. Använd kontanter. Försöker bättra mig på den här punkten. Ett svep med ett bankkort går så snabbt, men med kontanter blir det tydligare exakt hur mycket pengar jag gör av med. Har försökt använda mer kontanter den senaste tiden och summan känns större då jag räcker över några sedlar till än mitt bankkort i kassakön.

7. Köp presenter i tid. Julklappar och födelsedagspresenter som inhandlas i sista minuten blir ofta dyra och inte lika uttänkta. Måste erkänna att årets julhandel började i senaste laget, men annars försöker jag ha som mål att handla klappar och presenter när tillfälle dyker upp. Genom att året om ha ögonen öppna för presenter blir presenterna mer genomtänkta och oftast förmånligare. Ett annat tips är att försöka tillverka egna.

8. Renovera långsamt. Om du äger hus eller lägenhet vet du antagligen att renovering kan sluka i princip hur mycket pengar som helst. Vi köpte hus och tänkte att vi skulle lyckas spara ihop till renoveringskostnaderna och klara oss utan att ta lån för dem. Jo, ja vet att vi var naiva och blåögda. Nu har tre år gått sedan husköpet och det som räddat oss från att ta lån för renovering är vår lathet. Vi hade stora renoveringsambitioner men de har förverkligats i en så långsam och småskalig takt att vi faktiskt lyckats spara ihop pengarna innan vi fått tid och uppbådat kraft och vilja att riva ner tapeter, måla och inhandla nya golvplankor. Om vi hade renoverat allt innan vi flyttade in hade det blivit mycket dyrare och vi hade antagligen fått pruta på materialen för att få allt att rymmas i budgeten. Precis som med presenterna blir det mer genomtänkt och billigare (eftersom vi gör arbetet själva och har tid att gå på auktioner och nappa på erbjudanden som dyker upp) att renovera långsamt.

9. Spara på förhand istället för att ta lån. Här finns det stora pengar att spara och det här har jag redan tidigare skrivit om i inlägget Helvetesgapet.

10. Investera. Se till att placera dina sparade pengar så att de börjar skapa mera pengar. Om vikten av att placera dina pengar och att börja redan idag har jag skrivit ett inlägg här.

Tiden f.Kr och e.Kr

Jag undrar om den kommer att ha någon inverkan i det långa loppet, finanskrisen alltså. Just nu ser hotbilden enorm ut, det är bara fantasin som sätter gränser. En del pratar om överlevnadsstrategier efter Krisen, som skulle passa in i vilken hollywoodkatastroffilm som helst. Här ingår samhällets sönderfall, upplopp på gatorna och en återgång till jägar- och samlarsamhället. Andra lägret pratar om finanskrisen som en liten förarglig snuva och att tiden efter krisen kommer att vara en fortsatt behaglig frammarch för kapitalismen. Just nu vet ingen riktigt säkert hur det kommer att sluta.

För mig har det här finanskrishotet gjort att vissa ord blivit kopplade till en liten varningslampa. Det är harmlösa små ord som tidigare varit helt neutrala men nu gått och dragit på sig en laddning. Exempel på sådana här ord är: konsumera, unna, vardagslyx och platt TV. Om texten i en reklam lyder: Unna dig lite vardagslyx. Den här platt TV:n är du verkligen värd. Ja, då blinkar mina inre varningslampor och jag tänker: Hur dum tror du att jag är?

Undrar ifall vi om tio år kommer att reagera likadant på ett foto från 2007 där två vanlig Svenssons stoltserar med sina Gucci väskor som vi nu reagerar på en reklamposter från 50-talet där mannen sitter i sin fåtölj och glatt röker på sin cigarr medan den strålande vackra och euforiskt lyckliga frun damsuger? Kommer vi att skratta överseende och konstatera att dessa stackars oupplysta krakar inte visste bättre?

Nu kan vi avgöra åldern på en film genast filmkaraktärerna sätter sig bakom en dataskärm eller viftar med en mobiltelefon. Kommer vi i framtiden att kunna avgöra om filmen utspelar sig före eller efter Krisen på basen av hur dyr bil och hur stort hus karaktärerna har? Eller kommer den här finanskrisen att vara lika bortglömd som den fruktade Y2K om ett par år?

För Marc Fabers version av framtiden kan du kolla här.

Stimulanspaketens vara eller icke vara

Som ekonomirookie är det vissa saker som verkar självklara men sedan visar det sig att de inte alls är det. En sak som jag inte riktigt har fått kläm på är de här stimulanspaketen som det flaggas för här och var.

För mig verkar det självklart att om man pumpar in mer pengar i systemet genom att stimulera diverse haltande företag och instutioner, faller pengarnas värde och inflationen rusar vilket inte är bra. Med det resonemanget blir min slutsats att stimulanspaket är en risky business. Inget är svart-vitt och det är klart att lite stimulans här och där inte sitter fel, men allt i lagom doser. För mycket stimulans gör bara att den lilla människan får lida av högre levnadskostnader när inflationen väl har rusat iväg

Läste en artikel som påstod att medan USA sänkt sina räntor för att stimulera konsumtionen har Europa satsat på att höja sina räntor för att stävja inflationen och det här kommer att leda till att USA klarar sig ur det här medan Europa har en lång och djup depression framför sig. Ser inte logiken i detta. Om överkonsumtion och hejvilt utlånande av pengar har försatt oss i den här krisen, hur kan då en fortsättning på samma beteende vara lösningen på problemet? Varför skulle höjda räntor och en dämpad inflation störta oss i fördärvet?

Förstår att hjulen måste rulla och att stimulanspaket är ett bra smörjmedel, men det måste väl ändå finnas någon hejd på hur snabbt de tillåts rulla? Att Europa hållit på sig och inte stimulerat in absurdum låter ansvarsfullt och vettigt i mina öron.

Spanien - finanskrisens europeiska epicentrum

Hörde av spanska bekanta att krisen nu börjar bli väldigt djup i Spanien. Eftersom många blivit arbetslösa och matpriserna gått upp har det nu blivit en märkbar ökning av stölder i mataffärer. Min vän som bor i England inflikade att en butik nära hans hem också hade haft inbrott och blivit bestulen på allt kött. Redan för flera flera månader sedan berättade de spanska bekantingarna om folk som inte klarade av amorteringarna på huslånen desperat ville bli av med sina hus. Stort utbud och ingen efterfrågan ledde till att folk fick hitta på nya sätt att sälja sin bostad på. En person som insåg att han aldrig skulle få ett tillräckligt högt pris på sin lägenhet för att täcka lånet bestämde sig för att starta ett lotteri. Han sålde helt sonika tillräckligt många lotter á 5€ för att täcka den kvarvarande lånesumman och drog sedan en lycklig vinnare som alltså fick en lägenhet för endast 5€.



Är det här ett framtidsscenario här också eller kommer vi att klara oss lindringare undan?

Ekonomiskt bedrägeri

Om du är lagd åt det luriga hållet kan du göra som som i Förmera bloggen och lurspara åt dig själv. Insåg att jag själv också lursparar. Har ett konto där jag då och då sätter in en summa pengar. Det är inte alls frågan om stora summor utan mer så att då jag betalat alla räkningar kollar jag vad jag har kvar på kontot och jämnar ut saldot så att det blir en jämn summa genom att betala över några udda slantar. Det här kontot ser jag inte desto mer av förutom då det dimper ner ett kontoutdrag en gång i året som en överraskande nyhet. Jag har ingen koll på hur mycket pengar som ligger på det här kontot just nu. Det är så små summor det är frågan om att det inte alls känns som om det här skulle vara något medvetet sparande. Visst kan man tycka att det är onödigt att ha ett extra konto, men för mig fungerar det här som alldeles utmärkt sparande. Jag har inget bankkort till det här kontot utan måste släpa mig till bankkontoret och köa för att ta ut pengar härifrån vilket gör det ganska bökigt. Någon gång när oförutsedda utgifter dyker upp blir det köande och uttag, men det är så sällan att sparandet ändå tuffar på i maklig takt.

Mera ekonomiskt självbedrägeri åt alla! Det förespråkar jag.

"Kill your darlings"

Hittade denna video på den här bloggen. Kan bara applådera och hålla med *applåderar*



...eller hur!

Värdelösa pengar

Pengar har alltid varit likställt med sedlar och mynt för mig. Nu för tiden blir det en hel del elektroniska slantar för min del men de riktiga pengarna har ändå alltid varit sedlar och mynt. Valutor stiger och sjunker i värde. Inflationen stiger i långsammare och snabbare takt och pengar har varit måttet på hur mycket de här faktorerna rör på sig. Sedan ställdes min definition av pengar på ända då jag började upptäcka att sedlar och slantar inte alls är det samma som pengar.

Pengar är det som alla varor och tjänster mäts i, värdet av allting. Varken euron, dollarn, kronan eller pundet är särskilt bra måttstockar. De flaxar hit och dit i värde och det är svårt att jämföra en produkts värdi i en valuta om man t.ex. vill jämföra dagens pris med priset för fem år sedan. Jo visst, ta med inflationen i beräkningen så landar du någorlunda rätt, men valutor är definitivt ingen vidare referens.

Om sedlar och mynt inte är riktiga pengar, vad är det då? Riktiga pengar utgörs av något som inte ändrar i värde, något som hålls relativt konstant. Det gör att man kan mäta allt annat gentemot detta. Se tillbaks på alla sagor du läste som barn. Vad var det alla var på jakt efter (förutom prinsessan och halva kungariket då)? Det var guldskatten. Oberoende av hur länge sjörövarskeppen hade legat begravda på havets botten var guldet lika åtråvärt. Så är det än idag. Guldet ser ut att stiga kraftigt i värde, men egentligen är det tvärt om. Värdet på guld hålls nästan alltid konstant, medan valutornas värde just nu sjunker lavinartat vilket orsakar inflation. Priserna runt om oss rusar i höjden, men gentemot guldets värde hålls nästan alla priser stabila. Här finns en upplysande video om guldvärdets historia.

Äger jag något guld då? Nej. Funderade i somras på att jag borde köpa några små guldpengar, men sedan fegade jag ur. Det kändes så miffot. Ingen går liksom ut och köper guld. Var gör man sånt? Går man till guldsmedsaffären och köper ett guldhalsband eller? Nu har jag lärt mig att guld kan man sälja och köpa på Tavex, som fungerar som en slags guldbörs. Har ändå inte vågat ta steget ut. Måste undersöka lite mer och spara ihop mera pengar. Avvaktar och väntar på att någon jag känner ska komma och säga att "hej, jag köpte förresten två kinesiska pandaguldslantar igår" så att det skulle kännas vanligare. Jag vill att det ska kännas mer som att köpa en ny familjebil med taklucka (vanligt, men ändå speciellt) än att åka till månen på sportlovsresa, vilket det fortfarande känns som för mig.

Sitter nu här med något som lika bra kunde vara Kalle Anka pengar eller sedlar från monopolspelet, och som stadigt sjunker i värde. Fegt? Jo. Återvänder med rapport om mitt personliga guldläge när jag samlat mer mod.

Ekonomisnack kring kaffebordet

Just nu snackas det en hel del kring det ekonomiska klimatet på kafferasterna. Mest är det huslån som diskuteras. Alla verkar vara rörande överens om att många unga människor tar på sig allt för stora huslån. En lagom lång stund ägnas alltid åt att oja sig över hur folk kan vara så pantade, så från vettet att de tar ett huslån på över 2000000kr då de arbetar som sjukskötare och elmontörer. Sedan övergår man till att konstatera att det inte finns många hus att köpa för mindre än så... förutom 100km utanför Stockholm där alla stora herrgårdar med 15ha betesmark och stall med tio hästplatser går för halva priset.

Att folk vid min arbetsplats (där den enda som har en arbetsuppgift som har något med ekonomi att göra är löneutbetalaren) funderar så mycket på ekonomi tyder för mig på att de stora massorna verkligen har blivit medvetna om finanskrisen. Och att ekonomiskräcken har borrat in klorna stadigt nu. Ändå har jag inte personligen blivit drabbad av krisen (förutom sjunkande aktiekurser, vilket jag inte ser som en ensidigt negativ grej). Arbetsplatsen känns lika säker som förr, jag känner ingen som blivit av med sitt jobb, inga monsterräntor på bostadslånet har gjort entré. Det är bara de mörka finanskrismolnen som tornat upp sig och ser hotande regntunga ut. Kommer det ett skyregn med åskstorm eller blir det bara duggregn? Ingen aning. Faktumet att folk verkar så medvetna är ett positivt tecken. Det tyder på att folk inte fortsätter ta lika idiotiska lån, vilket är bra.

Medierna är inte kända för att leverera underdrifter så det skulle tyda på att det åtminstone inte skulle bli värre än de scenarier medierna målat upp åt oss. Ingen som vet, ingen som vet (som i låten "vart tog den söta lilla flickan vägen..."). Intressant är det i alla fall att sitta som en fluga på väggen i kafferummet och ta tempen på det ekonomiska klimatet.

Tänk om...

Tänk om dina föräldrar hade sparat 100kr i månaden från att du föddes tills att du fyllde 18 år. Då skulle du ha haft 34 486,80kr (räknat på att föräldrarna skulle ha lagt in pengarna på ett högräntekonto med 5% ränta) och om vi tänker oss att de skulle ha investerat pengarna (de dittills sparat ihop) på börsen när du var 15 år (ränkar med en ränta på 5% från 0-15 år, och 10% från 15-25 år), och fortsatt betala in 100kr i månaden fram tills du var 18. Då skulle du ha haft 79 035,58kr vid 25 år. Det skulle vara helt ok, men nu är det förstås ingen vits att fundera vad som kunde ha varit då verkligheten inte ser ut så.

Fantisera istället att du just nu är 65 år och går i pension. Gör följande tankeexperiment:

Tänk om du inte hade sparat några pengar alls före du fyllde 25 år men sedan sparat 1000kr i månaden fram till din 65 års dag och lyckats få en årlig värdeökning på i medeltal 10%. Då skulle du ha 5 842 221,73kr nu. Synd att du inte gjorde det.

För fler "tänk om" scenarier kan du testa den här ränta på ränta kalkylatorn.

Ekonomiskt oberoende

Det är bra att ha mål. Regel nummer ett i alla "nå-dina-mål-självhjälps-böcker" är att målet måste vara mätbart och tydligt definierat så att man tydligt vet när man uppnått målet. Mitt mål är att bli ekonomiskt oberoende. Hur mycket pengar är det då? En miljon? Tio miljoner? Nej, min definition av ekonomiskt oberoende är ingen exakt summa. Jag definierar det ungefär som i den här bloggen. Ekonomisk oberoende blir jag när mina passiva inkomster överstiger mina utgifter.

Alltså när en summa pengar som överstiger alla mina utgifter fortsätter trilla in på bankkontot oberoende vad jag gör. Det ska inte spela någon roll ifall jag faller i koma eller tar ledigt från jobbet i tre år. Tillräckligt mycket pengar för att jag ska få det att gå runt ska ändå fortsätta rulla in. För att det ska vara möjligt måste det vara pengar som kommer någon annanstans ifrån än mitt jobb. Det är pengar som inte är beroende av att jag aktiverar mig. Min plan för att få det här trolleritricket att bli verklighet är att kontinuerligt investera pengar. När avkastningen på mina investerade pengar överstiger mina utgifter har jag nått mitt mål.

Pension - en myt?

Tidigare har jag alltid litat på att den dag jag går i pension kommer staten att ta hand om mig. Jag kommer att få min pension inbetald på mitt konto som tack för alla de år jag arbetat. Då kommer jag att vara ledig hela dagarna och få njuta av den pension jag kämpat för hela mitt arbetsliv.

Nu börjar jag inse att det antagligen inte kommer att se ut så. Vi kommer att vara allt för många pensionärer och allt för få arbetare som betalar skatt för att det ska räcka till vår pension. Dessutom kommer vi att leva längre än tidigare generationernas pensionärer gjort. Mindre pengar att fördela på längre tid är ingen stigande kurva. Visst kommer vi säkert att få någon form av pension inbetald men frågan är hur pass långt från fattigdomsstrecket den kommer att placera oss. Inte så långt är min gissning. Som det ser ut nu är det vid 65 års ålder de flesta går i pension. Kommer pensionsåldern att tvingas upp i framtiden för att staten ska få råd med allas pension? Eller har de någon annan plan? Vet inte vad staten planerar, men just därför vill jag gärna ligga steget före och ha en egen plan för min pension. Jag ser det som att det är mitt ansvar att se till att jag har sparat ihop tillräckligt med pengar till min pension. De pengar jag eventuellt får av staten är plus, grädden på moset, en glad överraskning.

Vad gör jag åt det då? Använder mig av bankens pensionssparande? Nej, varför i hela friden skulle jag göra det? Då låses mina pengar hos en bank och jag har ingen möjlighet att flytta mina besparingar ifall ett bättre alternativ skulle dyka upp. Jag försöker amortera på huslånet och investera mina pengar själv så slipper jag dessutom betala för att banken ska utföra den tjänsten åt mig.

Lilla ekonomi parlören

Det är inte alltid så lätt att hålla koll på vad alla konstiga ekonomiska termer egentligen betyder. Här kommer lite hjälp på traven från mig och Wikipedia, för att du ska kunna boosta din status som allmännbildad bland dina vänner.

Konjunktur - Tidsperioden mellan två låg- respektive högkonjunkturers klimax kallas konjunkturcykel. Vanligtvis är en konjunkturcykel mellan fyra och åtta år lång.

Inflation - Penningmängden ökar vilket gör att pengarnas värde faller och priserna ökar. Det här kan hända ifall staten har en massa skulder och löser det genom att trycka mera pengar att betala av sina skulder med. Då får staten bort sina skulder men samtidigt blir det mera pengar i omlopp vilket gör att värdet sjunker. För att dra nytta av en kraftig inflation måste du ligga tidigt i kedjan så att du får tillgång till mer pengar innan de har hunnit sjunka i värde. Förlorarna är de som nås allra sist av de ökade pengarna t.ex. arbetsgrupper som har svårt att få till en löneförhöjning. Inflation kan också drivas fram genom att alla förväntar sig en inflation och garderar sig mot den genom att höja löner och priser. En inflation kan minskas genom höjda skatter och minskade offentliga utgifter. Det land som lider av allra högst inflation just nu är Zimbabwe där prisnivån ökade med hela 2 790 000 000 000 000 000% från den 5 januari 2007 till 31 oktober 2008. Om du vill kolla vad mormors farmors veckopeng skulle vara värd i dagens mått kan inflationsräknaren räkna ut det åt dig.

Deflation - Penningmängden minskar vilket gör att pengarnas värde ökar och priserna faller. Om tiderna blir riktigt dåliga och arbetslösheten ökar är det många som inte har råd att konsumera och då tvingas priserna ner. Deflation gynnar dem som sparat pengar eftersom deras pengar plötsligt blir mer värda, medan den skadar de som lånat. Nu är deflation i och för sig ungefär lika vanligt som en vit noshörning, d.v.s. visst finns den men den är inte alls lika allmänn som den gråa inflationsnoshörningen, så det kan hända att det här är ett ord du inte kommer att kunna stila med lika lätt som de andra. Eller så går det att imponera desto mer eftersom de flesta hört ordet men inte vet vad det betyder.

Recession - Mild lågkonjunktur, synonymt med avmattning och nedgång. Tecken på en recession kan vara minskad BNP-tillväxt, minskade investeringar och ökad arbetslöshet. Stora recessioner har ofta följt s.k. bankpaniker då förtroendet för bankväsendet har minskat och penningpolitiken blivit ifrågasatt. Bankpaniker uppstår då bankernas reservkvot d.v.s. tillgångar inte täcker upp de lån man har etmot sina fodringsägare. Låter det bekant?

Depression - Svårare lågkonjunktur.

Bonusord som med fördel kan användas ifall någon annan i sällskapet försöker överglänsa dig i ekonomiskt ordförråd:

Kapitalomsättningshastighet - Årets fakturering dividerad med genomsnittligt sysselsatt kapital eller genomsnittlig balansomslutning. Måttet visar hur mycket kapital verksamheten kräver, d.v.s. hur kapitalitensiv den är.


Liknande inlägg:
Investeringsklockan
Hur uppstår inflation?
Vad betyder nyemission?

Recession - Survivalkit

Hur överlever man en ressesion?

- ta inga nya skulder
- bind dina lån (ifall det blir inflation)
- köp guld (vid inflation då värdet på pengar sjunker stiger värdet på guld eller rättare sagt det hålls konstant medan pengarnas värde rasar)

Bankmannens profetior

I går dammade jag av partyskorna och fick mig min årliga dos av kroglivet. Mammalivet bjuder inte på så mycket glam och glammour men igår fick min man med sig sin partypingla då han skulle ut. Det visade sig att jag satt bredvid en ung man som kunde titulera sig som någon sorts chef på en av de större bankerna. Jag pepprade på med frågor om hur han ser på det ekonomiska läget och vad han tror kommer att hända.

Han trodde t.ex. att folk överlag har för höga löner just nu för att maskineriet ska kunna fortsätta rulla på. Det här kommer att rättas till genom deflation där lönerna minskas drastiskt. Enligt honom kommer arbetslösheten att öka, men inte nå de höjder vi såg i början på 90-talet. De företag som klarar sig genom den här ekonomiska snålblåsten är de som handlar med basvaror som t.ex. livsmedel och energi. Varvindustrin ligger däremot risigt till.

Internationellt ansåg han att USA kommer att klara sig ur striden, något haltande kanske, men fortfarande vid gott mod, tack vare sin import. Makten kommer att omfördelas och USA får ge bort en del. Han gissade att Ryssland och Kina kommer att ligga risigt till inom en snar framtid, och att Kina litar för mycket på sin export.

Han sa också att han tidigare varit anhängare av tankesättet att folk måste få ta ansvar för sin egen ekonomi, men att han nu som bankanställd var förbluffad över hur mycket bakom flötet, folk är då det kommer till ekonomi. Han var också överraskad över vilka korkade ekonomiska beslut folk gör. Just nu har han t.ex. fullt upp med att försöka hindra folk från att sälja alla sina aktier. De flesta kommer in på banken med panikartad blick och är stint inställda på att göra sig av med allt vad aktier heter ögonblickligen. Jag associerade genast till ICE AGE där dronterna försöker rädda sin sista melon och allt slutar med att alla dronter faller ut över ett stup.

Nåja, vi får se vilka profetior som slår in och vilka som inte gör det. Intressant i alla fall att få diskutera ekonomi med någon som brinner för det. Men nu är min kroglivskvot uppfylld för ett tag framöver. Kanske borde ta en mingelrunda på några bolagsstämmor istället för att insupa mer ekonomisk kunskap.

Marknadsekonomi vs. Solidaritet

Roligt inlägg från bloggen Tores sagor från verkligheten om olika syn på ekonomi haha

Det mest skrämmande med det här inlägget är att jag själv antagligen skulle ha tänkt som den upprörda kvinnan gör för ett par år sedan. Ju mindre jag visste om ekonomi, desto mer svart-vitt såg världen ut. Sakta men säkert har gråskalorna smugit sig in och nu har jag börjat förstå att saker som jag tidigare trodde var svarta t.o.m. inte bara är gråa utan kan vara riktigt vita. Skönt att inse att jag lärt mig något på vägen hit.

Trivia

Hittade ett blogginlägg med kul fakta. Ta t.ex. Bill Gates. Att han var rik visste man ju, men tänk att en människa kan ha så mycket pengar. Det är tydligen så att det endast finns 18 länder på jorden som är rikare än herr Gates.

Finansflunssa

Amerikanerna har utropat sig själva till kung över världen och oberoende om tycker det är rätt eller fel är det bara att acceptera att USA har en enorm inverkan på världsekonomin. Mellan världskrigen i början på förra seklet använde sig USA av en isoleringsstrategi och försökte därmed distansera sig från Europa. Trots detta hade börskraschen på Wall Street en enorm effekt på den sköra europeiska ekonomin och det är i faggorna av den kraschen det kända uttrycket "When America sneezes Europe cathces the cold" myntades.

Nu ser det inte bättre ut än att USA gått och dragit på sig en lunginflamation. Här i Europa rinner snoret och vi försöker hinna snyta bort snorlobborna innan de orsakar bihåleinflamation. Vad är det som pågår där borta då? Finns det risk för följdsjukdomar? Är allt det som nu händer bara symptom på något mycket allvarligare? Eller har den rätta medicinen blivit ordinerad redan så att vi nu kan se framemot en tid av tillfrisknande innan vi är på benen igen?

En som har tankar kring USA:s ekonomi och de åtgärder som hittills vidtagits är Fred Thompson. Han är utbildad jurist och var länge en av frontfigurerna i den republikanska presidentvalskampanjen. Jag har lite svårt att ta honom helt på allvar. Det är något plastigt över hans uppträdande. Kanske det beror på att han vid sidan av senatorskapet och presidentaspirationerna också satsat på en skådespelarkarriär. Men lyckas man bara se bort om den plastiga ytan har han en del vettigt att säga. Inga stora nyheter förstås men en fint paketerad sammanfattning av nuläget i alla fall.

Många försöker ställa diagnos på ekonomiflunssan just nu. För oss gäller det bara att snällt tacka och svälja de piller som ordineras.

Optimistens syn på finanskrisen

Ordet finanskris låter så deprimerande. Det låter ganska hopplöst, ungefär som den bekanta som såg ett fyllo ramla omkull och slå upp ett hål i huvudet som började spruta blod. Vad gjorde han? Han gjorde naturligtvis det alla goda medborgare och barmhärtiga samariter skulle ha gjort i dessa HIV tider. Han sprang fram, föll på knä och pressade händerna mot såret för att hindra blod och hjärnsubstans från att sippra ut. Ambulansen kom. Den stackars skadade mannen åkte iväg till sjukhuset i ilfart. Ett par timmar senare fick min bekanting ett samtal från en läkare som undrade om han haft kontakt med den nu avlidne mannens blod. Och det hade han ju. Rätt så mycket faktiskt. Det var inte så bra fick bekantingen veta, eftersom mannen hade haft hepatit C.

Ungefär så som han kände sig i det ögonblicket... ungefär så låter ordet finanskris. Men som tur är hade bekantingen planerat in en resa till sydamerika och därför nyligen vaccinerat sig mot en massa olika sorts hepatit. Så kan man också se på finanskrisen. Den kanske inte är så dålig som den verkar vid första anblicken.

Tänk dig att det finns en tröja du väldigt gärna skulle vilja köpa men absolut inte har råd med. Så plötsligt faller priserna och din tröja får en 60% rabatt. Du har inte bara råd att köpa den tröjan, du kan köpa samma tröja i fem olika färger. Lite så är det med finanskrisen. En del priser faller men precis som på en grym rea blir det kaos och man får rota genom en massa klädhögar för att hitta de där riktiga kapen.

Vad är din hobby?

En del samlar på frimärken. Andra spelar Max Payne. Jag sparar (och så gör jag en massa andra mer sprittande saker också, men nu handlar den här bloggen om ekonomi... och sparande kan vara nog så sprittande ska jag säga dig).

För åtta år sedan, som fattig studerande, gick det upp ett ljus för mig. "Man måste ha pengar, för att tjäna mer pengar." Efter att ha kommit till den här insikten kanske många öppnar plånboken och konstaterar att "Nej, den var tom!" och fortsätter lunka på i samma spår, i tron att de aldrig kan tjäna pengar på sina pengar eftersom de inte har några. Jag konstaterade istället att om jag samlar ihop lite pengar, kanske jag kan tjäna lite pengar på dem. Tillsammans blir det lite mer pengar, som jag tjänar lite mer pengar på, som jag tjänar mer, som blir mycket. Till sist har jag samlat ihop tillräckligt mycket för att ha pengar. Och då sitter jag där och kan tjäna pengar på mina pengar.

Då jag började smått, menar jag verkligen smått. Det kunde vara 30kr i veckan vissa veckor och 200kr i vecka andra veckor. Nu, åtta år senare får jag ungefär lika mycket i passiva inkomster per år som jag lyckades spara ihop under det där första fattiga studieåret. Det gav mig insikten att det alltid går att spara. Egentligen är inte summan jag sparar så viktig, huvudsaken är att jag alltid försöker lägga undan lite varje månad. Det är sparbetéendet som är det allra viktigaste.

Nej, jag är inte snål. Jo, jag köper ibland onödigt dyra saker. Ja, jag unnar mig en massa. Det handlar inte om att spara sig galen. Det handlar om att göra det lika självklart att lägga undan lite pengar till sig själv som att betala telefonräkningen. Nyckeln är att lägga pengarna åt sidan genast lönen anländer, att inte använda pengarna och tänka "jag försöker hålla tillbaks och så ser jag vad som lämnat över i slutet av månaden" för det är lika med noll kronor. Det ska vara en summa pengar man vänjer sig av med.

Jag ser på sparandet som min hobby. Jo, jag vet att det låter torrt haha. Jag lägger undan en del pengar och betraktar dem som spenderade, förbrukade precis som om jag skulle ha använt dem på vilken annan hobby som helst. Sedan investerar jag dem. Där ligger de och samlar ränta och det är räntan jag räknar som inkomst. Det är en dyr hobby, men en hobby som ger mer och mer pengar allt efter att tiden går. I slutändan hoppas jag att den kommer att ge långt mer än den kostat.

Kapitalist? Javisst!

Eller är det så? Är jag en kapitalist?

Jag tycker att jag i min jakt på ekonomiskt oberoendeskap är skyldig att ställa mig den frågan. De tvättäkta kapitalisterna (Donald Trump och hans kompisar) säger att man aldrig ska nöja sig med att bara leva ett bekvämt liv. Man ska alltid sträva efter mer. Den inställningen får jag inte riktigt att passa in på mig själv. Har försökt trycka in den med våld, fila lite på kanterna, vänt på den och bankat på den, men den vill ändå inte passa. Jag kan bara inte köpa scenariot att jag aldrig någonsin skulle bli nöjd. Mer pengar finns det alltid. Som pensionär vill jag inte sitta där i min pengabinge och stirra på min lyckoslant. Nej, jag vill vara lycklig. Egentligen vill jag vara nöjd med min ekonomiska situation nu. Men det är jag inte. Visst finns det ljusglimtar, som t.ex. spänningen att faktiskt vara tvungen att arbeta och vända på slantarna för att inte gå i konkurs. Nu tror du jag är ironisk, men det är jag faktiskt inte. Jag tycker verkligen det är ganska spännande. Har du sett filmen Firman? I början lever huvudkaraktären och hans fru skralt. Sedan blir han anställd av en maffig advokatbyrå, får stort hus och snygg bil på köpet. Längre in i filmen saknar paret sitt gamla liv. De låtsas att de lyckats hitta några bortglömda slantar och firar med att beställa pizza, precis som förr.

Jag tror på den uttjatade klichén att man måste uppskatta det man har för att kunna uppskatta det man får. Precis på samma sätt som jag tror man måste lära sig att spara medan man har lite pengar för annars spelar det ingen roll hur mycket pengar man får, de kommer alltid att rinna ur händerna på en genast.

Paulo Coelho skriver i sin bok ”Häxan från Portobello” (s. 169-171):
"... det räcker med att förändra sin inställning: jag söker inte lyckan längre. Från och med nu är jag fullkomlig oberoende, jag ser världen med mina egna ögon och inte med andras. Jag ska söka äventyret i att leva [...]
Varför söker jag inte lyckan, när jag har lärt mig av människorna att det är det enda målet som är värt att ha? [...]
Pengar ger lycka. Nå, då skulle alla människor som lever i överflöd sluta att arbeta. Men de fortsätter, än mer frenetiskt, som om de var rädda att förlora allt. Pengar lockar pengar, det är sant. Fattigdom kan skapa olycka, men inte tvärtom.
Jag sökte lyckan under en lång tid av mitt liv - nu är glädjen det enda jag önskar mig. Glädjen är som den sexuella leken, den har en början och ett slut. Jag vill ha njutning. Jag vill vara nöjd - men lycklig? Den fällan går jag inte i längre.
När jag umgås med människor och bestämmer mig för at provocera dem med en av de viktigaste frågorna i vårt liv, säger de alla: 'Jag är lycklig.'
Jag fortsätter: 'Men vill du inte ha mer, vill du inte fortsätta växa?' Och alla svarar: 'Givetvis.'
Men jag insisterar: 'Då är du inte lycklig.' Och alla byter genast samtalsämne."

Tidigare i inlägget skrev jag att jag vill vara lycklig. Jag tar tillbaka det. Jag vill ha glädje. Jag gillar det Coelho skriver. Att man ska sträva efter glädje istället för lycka. Lycka låter som futurum, glädje är presens. Glädjen är flyktig, men underbar. Jag vill bli ekonomiskt oberoende (vilket försås också utspelar sig i framtiden), men jag vill inte fortsätta jaga rikedom i all evinnerlighet. Om man aldrig blir nöjd tror jag att man är dömd till ett liv i otillfredsställdhet. Måste fila lite mer på det där med min inställning till min nuvarande brist på pengar. Kan jag någonsin få mycket pengar ifall jag samtidigt försöker känna glädje i att vända på slantarna? Betyder min fascination av att klara mig månaden till slut utan att saldot på bankkontot föregås av ett minus att jag inte är kapitalist? Hmmm... måste fundera lite mer över det där.

Sju sorters investerare

Precis som med kakorna finns det sju sorters investerare enligt Robert Kiyosaki. I sin bok "'CASHFLOW', Rich Dad and Cashflow Quadrant (ESBI and ASFI-symbols)" berättar han om de olika investerarnivåerna.

Nivå 0: De som inte har pengar att investera
De här människorna har inga pengar att investera. Antingen spenderar de allt de förtjänar eller så spenderar de mer än de förtjänar. Många "rika" hör till den här kategorin. Tyvärr hör även hälften av den vuxna befolkningen hit.

Nivå 1: Lånarna
De här människorna löser sina ekonomiska problem genom att låna pengar. De kan t.o.m. investera med lånta pengar. Likt strutsen sticker de huvudet i sanden och hoppas att allt ska ordna sig. Alla deras värdefulla ägodelar är uppbundna till lån. Om värdet på deras hem stiger tar de ett nytt lån eller köper ett större och dyrare hus. De använder sina pengar till dåliga "investeringar" som t.ex. båtar, pooler, semestrar och bilar. Vanliga fraser du kan få höra från Lånarna är: "Jag förtjänar det här." Eller: "Om jag inte köper det här nu kommer jag kanske aldrig att hitta den här produkten till ett så här förmånligt pris igen." Eller: "Det här är på rea!" Eller: "Jag vill att mina barn ska få det jag aldrig fick som barn."
Det är lätt att förstå varför bilförsäljare älskar människor ur den här kategorin. Om de har pengar använder de upp dem. Om de inte har pengar, lånar de pengar. Om man frågar dem vilka deras problem är, svarar de att problemet är att de förtjänar för lite pengar. De tror att mer pengar skulle lösa deras ekonmiska problem. Men oberoende av storleken på lönekuvertet försätter de sig hela tiden i allt större skuld.
Den här nivåns investerare kan ofta verka rika utåt sett. De kan ha stora hus och dyra bilar - men om man skrapar lite på ytan, upptäcker man att allt är belånat. De kan ha en hög lön men ligger alltid en hårsmån från ekonomisk katastrof.

Nivå 2: Sparare
De här människorna för ofta regelbundet "små" summor åt sidan. Pengarna förvaras på riskfria och icke vinstbringande ställen, som t.ex. sparkonton eller checkkonton. Oftast sparar de i första hand till konsumption istället för långsiktiga investeringar, t.ex. tilll en ny TV, bil eller semester. Kredit och lån är något de avskyr och istället njuter de av att ha sina pengar i "tryggt" förvar. De vet inte att den amerikanska dollarn har förlorat 90% av sitt värde sedan 1950 och att den årliga värdeminskningen tydligt överstiger den ränta banken betalar för deras sparpengar.
Människor från den här kategorin slösar ofta med sin allra värdefullaste tillgång, tiden, för att försöka spara ihop små summor pengar. De klipper flitigt ut kuponger ur dagstidningarna för att spara pengar och orsakar långa köer till kassorna i affärerna där de står och gräver fram sina kuponger.

Min käre vän Banken

I mitt tidigare liv som ekonomisk analfabet levde jag lyckligt ovetande om att nästan alla ekonomiska val jag gjorde var noggrant planerade för att någon annan skulle tjäna pengar på mig. I mitt nya liv har jag insett vilka idiotiska källor jag hämtat min ekonomiska information från. Kungen ovan alla när det var frågan om slantar och sedlar var Banken. Vem annars skulle jag fråga när det gäller ekonomin? Vem annan spenderar lika mycket tid med att tänka på sparande och investeringar? Banken var på något vrickat sätt lika med staten för mig. "Hur dum får man vara?!" kanske du tänker nu, med all rätt. Ändå tror jag att inte det är så ovanligt att folk tror att bankens gyllene regel är att ta hand om dig och dina pengar på bästa sätt och att deras främsta uppgift är att hjälpa dig att investera dina pengar på bästa sätt. Få förutfattade meningar ligger så långt från sanningen som detta.

Bankens mål är precis det samma som vilket annat företags mål, att tjäna pengar. "Jo, det är väl klart!" tänker du. Det är inte så svårt att räkna ut. Men håll kvar vid tanken och ta nästa steg. Om Bankens främsta uppgift är att tjäna pengar, kommer de att göra sitt yttersta för att tjäna pengar på mig. De kommer att ge förslag som de förtjänar pengar på i första hand. Jag kommer i andra hand. Oftast kommer jag inte ens i andra hand eftersom sätten Banken tjänar pengar på gör att jag förlorar en hel del pengar.

Nokia tjänar en del pengar på att sälja gummistövlar och bilringar men de gör överlägset mest pengar på mobiltelefoner. Visst tjänar Banken en del på värdeandelskonton där kunderna förvarar sina aktier men absolut, överlägset, mest tjänar de på att låna ut pengar. Lån är deras mest lönsamma verksamhet. Jag trodde tidigare att en person som snabbt och lydigt betalar tillbaks sitt lån var en drömkund hos Banken. Nu har jag insett att drömkunden istället är någon som väljer några amorteringsfria år och lägger upp lånet på 30 år. Eller varför nöja sig med 30 år, de livstida lån som det talats om på senare år måste var en våt dröm för varje seriös bankman. Jag trodde att Bankerna kritiskt granskade en potentiell låntagare och bara valde ut de som garanterat skulle klara av återbetalningen, men nu har jag insett att de tävlat om att samla på sig så många låntagare som möjligt och inte nödvändigtvis koncentrerat sig på återbetalningsförmågan.

Låter inte så friskt. Nej, därav finanskrisen. Västvärlden, med USA i spetsen har lånat sig in i en ekonomisk återvändsgränd. Nu gäller det att lägga om strategierna. Det är som i Pippi då Annikas och Tommys mamma har kaffekalas för granntanterna. Det finns så mycket godsaker uppdukade, men Annika och Tommy har lärt sig att de artigt måste vänta och sedan bara ta den mängd kakor som passar sig. Pippi däremot kommer in och roffar åt sig så att hon inte ska bli utan. Det funkar bra en liten stund men sedan börjar tanterna snegla och Annika och Tommys mamma får säga till henne på skarpen. Nu klarade ju Pippi sig ur den där knipan på sitt vanliga kavata sätt. Men för Bankerna är det värre. De värsta roffarna som inte haft vett att hålla på sig och sålla bland låntagarna står där med grädde runt munnen och går i konkurs. Medan de som lyckats tygla sitt begär och ätit lagom mycket tårta kommer att klara sig genom den här bantningskuren.

Det gäller att filtera alla råd som Banken delar ut genom "Försöker de blåsa mig nu?" filtret. Ta t.ex. aktier. Om du själv handlar aktier på börsen kan du tjäna eller förlora på det. Om du köper fonder, betalar du för att en person på Banken ska handla aktier åt dig. Banken tjänar alltså mer pengar på att du köper Fond A än att du själv går rakt in på börsen och köper de aktier som Fond A innehåller. Därför ligger det i deras intresse att påpeka hur farligt aktiehandel är och hur säkra fonderna är. De förklarar att riskerna är mer spridda i fonderna, men varför skulle du inte själv kunna sprida riskerna genom att köpa flera olika aktier. Visst, den person som sitter och köper upp aktier till Fond A, har säkert mer kunskap om börsen än du och du kanske är beredd att betala för den kunskapen. Men se till att du är medveten om det så att det blir ditt eget val. Be inte Banken om råd och förvänta dig att du ska få det råd som gagnar dig mest. Kom ihåg att det alltid är Banken som gangnas i första hand.

Liknande inlägg:
Lån åt de svagaste

Akta dig! Annars kommer finanskrisen och tar dig!

Finanskrisen skrämmer. Jag är rädd, det måste jag erkänna. Tänk om jag blir uppsagd, arbetslös. Usch! Det är nu man ska hålla hårt i pengarna och undvika onödiga utgifter. Aktiemarknaden verkar ha fått fnatt. En okunnig småsparare som jag ska hålla sig så långt från aktiemarknaden som möjligt just nu. Eller? Råden haglar från alla håll. En som tänker och tycker om den ekonomiska framtiden i USA är visionvictory. Han pratar om total ekonomisk kollaps och en dollar som blir värdelös och måste ersättas med t.ex. amero. Det är lätt att bli mörkrädd.

Andra är mer optimistiska och säger att aktiekurserna är historiskt låga just nu och att aktieköp i rätt bolag är så gott som idiotsäkra. Snart rusar kurserna. Vill du vara med är det dags att stiga ombord nu. Vad ska man göra? Jag kör väl på på ett mittemellan alternativ. Försöker samla till en buffert, satsar försiktigt på några aktier, men mest försöker jag sitta lugn i båten. Antagligen blir det sämre innan det blir bättre. Men hur mycket sämre, det är frågan.

Generationen som vill ha allt

Generation Y. Det är vi det! Vi som är födda på 80-talet. Jag började arbeta heltid som 21 åring och har upprepade gånger stött på inställningen "Va? Är du född på 80-talet? Nämen lilla vän." Det är 60- och 70-talet som härskat i kafferummet och många nostalgiska historier om 80-tals modet har dykt upp mellan bullatuggorna. Ja, jag är född på 80-talet. Nej, jag minns inte hur det var att ha axelvaddar, permanentat hår och lyssna på 80-tals musik. Jag var bara nio år då vi trädde in i 90-talet. Vad jag däremot minns är Ture Sventons julkalender, Björnes Magasin och Backstreet Boys. Ibland har jag undrat om det är så att 70-talisterna varit så skräniga och extrema att vi 80-talister kommit i skymundan. Tänk om vi inte har något speciellt att komma med? Vi kanske är en sådan där mellangeneration som aldrig kommer att marschera, protestera och uträtta några stordåd. Men nu börjar vi äntligen fylla ut arbetsplatserna. Jag är inte ensam längre om att ha sett på Transformers och varit kär i McGyver. Generation Y är på intåg och det finns faktiskt en massa med oss som är speciellt.

Aktiemarknaden har stigit väldigt mycket under hela vårt liv. Visst har den snubblat och fallit en bit några gånger men i det stora hela har det varit en kraftig uppgång. Vi har konsumerat och konsumerat. För oss hör det till att åka på utlandssemester en gång om året oberoende om vi är heltidsarbetande eller lever på studiestöd och makaroner. Inredningsprogram är en självklarhet och det är klart att vi ska ha en enheltlig färgskala och matchande möbler i våra hem. Jag minns att min moster berättade att när hon började studera kunde man hitta en matsked, en tesked, en gaffel och en kniv i hennes besticklåda. Om hon fick gäster fick var och en välja ett bestick. (Undrar hur det gick ifall hon bjöd på soppa? Kanske skedarna fick rotera runt bordet då.) Jag stålsatte mig inför min studiedebut och såg framför mig hur jag skulle leva på existensminimum. Men något sådant såg jag aldrig röken av. Visst var det knapert ibland, men nog hade jag allt råd med minst sex exemplar av vardera besticksort. Södernresor fanns det trots allt inte pengar till under studietiden. För att ha råd med det jobbade så gott som alla av mina kompisar vid sidan av studierna.

Vi medlemmar av Generation Y är vana att få det vi vill genast, här och nu. Antingen har dagens teknik formats av oss eller vi av den. Hur som helst har vi nu i alla fall alla möjligheter att se de TV program, filmer och lyssna på den musik vi vill när som helst och var som helst. Det är en självklarhet att omge sig med dyra grejer som platt TV, mobiltelefoner och datorer. Vårt nyckelord är att vi unnar oss.

Vi har ett vagt minne av att allt inte stod helt rätt till ekonomiskt under de första åren på 90-talet, men att det fixade sig. Jag undrar om vi som generation är beredda på denna finanskris? Har vi verktyg att handskas med den? Bland mina bekanta ser jag en del har börjat reflektera över sina vanor och stryker Thailansresan från nästa års planer, men mest p.g.a. att miljön skulle påverkas lika mycket av flygresan som ett års bilavgaser här hemma. Det är flera som lägger husköparplanerna på hyllan ett tag men byter ut söndagsnöjet att gå på husvisningar till att shoppa istället. Jag hoppas det stora avtrycket min generation kommer att lämna efter oss i historien är vår förmåga att på ett brilljant sätt reda upp det ekonomiska nystan som de föregående genartionerna gett oss i arv. Vi är trots allt vana att både ha kakan och äta den. Varför inte? Det är kanske just den attityden som krävs nu. Varför rädda antingen miljön eller ekonomin när vi kan rädda båda två.

Liknande inlägg:
Framtidsjobbet
Är vi en bortskämd generation?

Är du beredd att göra en "Nordström"?

Brukar tycka att höga chefer har rätt till höga löner. Allt är frågan om utbud och efterfrågan. Om en arbetssökande chef begär en skyhög lön och företaget är villig att betala den tycker jag de har rätt att göra så. Men då jag hörde att postens VD Lars G Nordström får en lön på 900 000 kronor i månaden fick jag skrämselhicka. Det låter ganska barockt i mina öron. Om han hade jobbat som levande skottväst åt Usama Bin Ladin hade jag förstått det men kom igen, mannen är chef på posten. Ingen livsfara ingår i arbetsbilden om man bortser från att han skulle skära sig på papper... om och om igen.

Sedan släppte han nyhetsbomben att han avstår från sin lön. Hatten av för denna ädla gest. Herr Nordström har gått och blivit chefernas Robin Hood och verkar nu ha startat en trend. AIG meddelar nu att deras lednings löner och bonusar ryker. VD:n Edward Liddys grundlön sänktes till en dollar i året med omedelbar verkan och den högsta ledningens bonusar är strukna även från budgeten för år 2009. Att göra en "Nordström" har tydligen blivit innegrejen för att höja ett företags image i dessa kristider.

"Vad du är vacker och girig!"

Usch nej! Girighet är ingen komplimang. Jag sitter här och skriver om pengar och drömmen att en dag vara ekonomiskt oberoende. Betyder det att jag är girig? Flera framgångsrika människor har sagt att en av förutsättningarna för att få mycket pengar måste man tycka om pengar och folk som har pengar. Men det verkar vara inprogramerat i DNA-strängarna på mig att rygga undan då pengabegär kommer på tal. Bara det där att skriva mycket pengar två meningar tidigare fick det att knyta sig i magen. Jag raderade det och skrev mer pengar istället, för mer pengar är relativt och ifall t.ex. en sjukpensionär önskar sig mer pengar är det fullt förståeligt. Men så bestämde jag att "Nej! Mycket pengar måste det stå!". För jag vill inte bara ha mer pengar så att jag kan välja ecotomaterna framför vanliga besprutade tomater då jag går och handlar. Jag vill bli ekonomiskt oberoende och då krävs mycket pengar.

Robert Kiyosaki förklarade att om man går omkring och tycker det är fult att sträva efter mer pengar och ser ner på människor med mycket pengar har man undermedvetet programerat sig att undvika ett beteende som kunde leda till att man skulle få mycket pengar. Det säger sig självt när man hör någon säga det rakt ut. Men det är svårt att ändra sina djupt inrotade tankemönster. Jag brottas med tanken på om jag är girig? Det är fult att vilja bli ekonomiskt oberoende. Jante står där och hötter med pekfingret och jag skäms. Jag skäms för att jag lyckas bryta mot nästan precis varenda jantelag genom att tro att jag skulle kunna bli ekonomiskt oberoende.

Om jag vill bli ekonomiskt oberoende och står för det. Betyder det då att jag är girig? Wikipedia definerar girighet så här:

Girighet innebär ett överdrivet begär att samla ägodelar förenat med överdriven sparsamhet, vinningslystnad och snikenhet. [...]

Girighet bör inte blandas ihop med sparsamhet. En sparsam person kan exempelvis tillverka egna julklappar eller fynda på rea, medan en girig person kan undvika att handla julklappar överhuvudtaget. En girig person tänjer gärna orealistiskt mycket på gränserna och får oftast ett dåligt rykte för sin snikenhet bland sina anhöriga.

Näe. En sådan person är jag nog inte och det är inget jag strävar efter att bli. Men det är försås lätt att vifta bort girigheten och bestämma sig för att det är något jag inte är. Ifall jag skulle bli girig är det knappast något jag skulle vara medveten om. Mitt enda hopp skulle vara att någon närstående är modig nog att påpeka det åt mig.

En del tror på tomten. Andra tror på kärlek vid första ögonkastet. Vissa tror på virusprogram. (Har faktiskt en bakant som inte tror på virusprogram. Det tar en halv timme att starta upp hans dator.) Jag väljer att tro på att ekonomisk framgång är möjlig utan girighet. Ekonomiskt oberoende är något positivt och eftersträvansvärt men girighet kommer alltid att förbli något negativt för mig.

Finans - ett barndomsminne

Den första associationen som dyker upp när jag hör ordet finans, är ett brädspel jag hade som barn. Det var ungefär som Monopol bara att man förutom tomter kunde köpa aktier och obligationer också. Jag var inte alls bra på det, medan min kompis var en mästare. Jag försökte spara och köpa de billiga tomterna och aktierna jag hade råd med. Hon brassade på, tog lån och köpte de allra dyraste tomterna och aktier genast hon fick chansen. Efter några aktieutdelningar och inkasserade hyror började hennes sedelhögar växa medan jag satt där och vände på slantarna. Det slutade alltid med att hon skänkte mig pengar då och då för att få mig att vilja fortsätta spela.

En del barn drömmer om att bli brandmän eller balettdansöser. Min kompis tyckte om att spela Finans och valde att studera ekonomi.

Vad är det som är så svårt med pengar?

Att göra av med pengar är ingen konst. Det kan vem som helst. Det kan vara väldigt njutbart att göra av med pengar. Tänk att få shoppa okontrollerat, blåsa ut den gamla köksinredningen och beställa handgjort kakel från frankrike att sätt upp i det nya köket, köpa ny bil med fungerande sätesvärmare, äta gott, anlita städhjälp och bo i Spanien under vinterhalvåret. Det är hur lätt som helst. Lätt och roligt.

Att tjäna mera pengar är lite svårare men fullt genomförbart. Du kan studera till läkare eller jurist och få ett välbetalt jobb. Visst tar det länge, men det är fullt genomförbart. Du kanske måste plugga dygnet runt i fyra år för att klara inträdeskraven, men inom tjugo år står du antagligen ändå där med en examen och rätten att få en fet inbetalning på lönekontot varje månad. Om du inte orkar vänta så länge kan du kanske sälja din oskuld till högst bjudande över internet istället. Har du goda kontakter med fru Fortuna kanske du vinner på lotto. Fondsparande och aktiehandel kan också få pengarna att växa i en behaglig takt. Det finns många sätt att tjäna mer pengar på.

Nej, det svåra är inte att göra sig av med pengar eller ens att skaffa mer pengar, det svåra är att låta bli att göra av med pengar. Att lyckas hålla utgifterna nere trots ökade inkomster är nästan omänskligt svårt. Varför skulle någon överhuvudtaget vilja göra det? Jo, för att det är först då det blir pengar över så klart. Och det är försås överloppspengarna som ger oss svängrum. Det spelar ingen roll hur mycket pengar du drar in i månaden om du har en massa hål att fylla dem med eller hela tiden sysslar med att gräva nya hål som kan sluka framtida pengar.

Note to self: Skär ner på utgifterna!

Helvetesgapet

I Ronja Rövardotter sportar Ronja och Birk med att hoppa över helvetesgapet. Det är mörkt, djupt och livsfarligt. Lika avgrundsdjupt är faktiskt hålet mellan lån och sparande också... nästan.

Förr kunde jag tänka på en avbetalningsplan som en möjlighet vid t.ex. soffköp, mobiltelefon eller dator. Visst var jag medveten om att det slutgiltiga priset är lite högre än om jag skulle ha betalt kontant men eftersom jag inte hade pengar just då verkde det smartare att dela upp betalningen på flera månader så att jag inte tog hela smällen på en gång.

Jag tänkte ungefär så här: Låt oss säga att en grej kostade 1000 kr och att den på sex månaders avbetalning får det slutgiltiga priset 1050 kr. Skillnaden är alltså 50 kr, inte så mycket. Vid inköp av en dyrare grej fanns det två alternativ för mig, betala kontant eller låna (avbetalning).

Men så slog det mig en dag att det faktiskt finns tre alternativ: Kontant, lån och sparande. Om jag sparat de 1000 kronorna på förhand har de samlat ränta. Låt oss säga att pengarna inklusive ränta är 1050kr. Om jag väljer att spara pengar regelbundet istället för att regelbundet amortera på en massa lån vinner jag inte bara den onödiga räntan ett lån skulle kosta utan jag får dessutom gratis pengar genom räntan mina besparingar ger. Skillnaden i det här exemplet är alltså inte 50 kr, utan 100kr! Ju dyrare grej jag ska köpa, desto mer vinner jag på att spara på förhand.

De flesta människorna tar flera lån och tvingas betala mycket pengar varje månad för att betala räntor och amorteringar på dessa och ändå påstår de att de inte har råd att spara. Levnadsstandarden stiger, bilen måste förnyas, huset byggas ut, semesterresor bokas och garderoben uppdateras. Sannolikheten att du ska ha flera lån att betala av på om 10 år än du har nu är väldigt hög. Om du inte tycker att du har råd att spara nu, hur ska du har råd att betala av på mera lån sedan? Ifall du istället sparar nu och får pengarna att växa med 10% i året kommer du att undvika mycket utgifter. Varje krona du sparar tjänar du pengar på och varje krona du lånar tjänar någon annan på.

Så nu har jag samlat mod, tagit sats och är mitt uppe i spånget över Helvetesgapet. Jag håller på att lämna beteendet som var förutbestämt att leda till en livslång avbetalningsplan bakom mig och siktar på ett ekonomiskt beteende som ska leda till frihet och passiva inkomster istället.

Leva smått eller jobba häcken av sig?

Ja det är frågan. Livet utspelar sig inne i ett ekorrhjul. En del springer fortare än andra, de springer så snabbt att de ser ut att vara på väg uppför i hjulet. En del springer långsamt och verkar tro att det går att stanna och lukta på blommorna då och då. De snubblar, dras bakåt i hjulet, som naturligtvis aldrig stannar, så de kastas ner på bottnen. De kommer på fötter och försöker haltandes hinna med hjulets takt som alltid verkar snurra lite snabbare än de orkar springa. Men de flesta joggar på i lagom takt. Pengar kommer in på kontot på löneutbetalningsdagen, de betalar troget alla räkningar och lyckas nollställa sitt kontoutdrag lagom till nästa löneutbetalningsdag. Mera pengar har alltid varit likställt med mer arbete, oftast balanserandes på gränsen till utbrändhet. Om man jobbar de flesta av dygnets timmar har man inte tid att njuta av allt det där de extra pengarna kunde ge brukar jag resonera. Möjligheten att ha ett fungerande familjeliv är förstås också något man gör bäst i att glömma om man vill tjäna mer pengar.

Jag hörde om en man som valt att bo löjligt billigt, enkel, smått, en bra bit utanför staden, på hyra, med minimalt antal tillhörigheter och ingen bil. Han hade ett välbetalt jobb men valde att jobba väldigt lite. Istället spenderade han mycket tid på att umgås med sina vänner. Han har nästan när som helst möjlighet att säga "ja, visst passar det att vi viker in på närmaste café och filosoferar i de närmaste timmarna".

Jag har funderat mycket på det där. Hur det skulle vara om vi sålde alla våra ägodelar och drog ner på utgifterna? Skulle det betyda att jag kunde stiga ur ekorrhjulet och spatsera omkring i min egen takt? Ökad konsumtion innebär onekligen att vi lägger på extra vikter på våra arbetsfotbojor och blir ännu mer beroende av vårt jobb som inkomstkälla. Jag vill inte vara beroende. Jag vill vara oberoende och ha friheten att välja att jag vill jobba.

En bekant till mig valde att jobba halvtid. Han blev upprepade gånger erbjuden heltid men vägrade konsekvent att jobba mera eftersom han, som han uttryckte det ville ha tid till att se ett Seinfeld avsnitt på morgonen då han vaknade om han hade lust. Jag kan avundas honom. Just nu bor han i ett varmare land och jobbar på sitt skrivande för att det är precis det han vill göra.

Jag tänker inte springa runt i ett ekorrhjul i framtiden, men om jag ska springa där vill jag själv vara den som bestämmer takten. Jag hoppas att jag i framtiden ska få välja exakt hur mycket jag vill jobba. Är väl ett typiskt exempel av generation Y som vill ha allt utan att behöva jobba för det? Kanske ;) Tidigare trodde jag att arbete betydde inkomster och att mer pengar därför innebar mer arbete. Jag var inte beredd att offra familjen och hälsan för att få mer pengar, som jag ändå aldrig skulle ha tid att använda. Nu har jag börjat inse att arbete och inkomst inte alls är några siamesiska tvillingar utan helt enkelt ett av många alternativ. Jag vill uppnå ekonomisk frihet utan att jobba häcken av mig. Är det en realistisk möjlighet eller en naiv utopi?

Pengar är roten till allt ont

Det är få saker i vårt samhälle som är så tabu som pengar. Du ska inte tala om pengar, förutom när du konstaterar att de skapar problem. Du ska inte avslöja innehållet i ditt löne kuvert. Girighet är en dödssynd. Det är fult att sträva efter pengar. Det är få saker som står i så nära förbund med ondskan som pengar. Samtidigt är pengar livsviktiga. Allt i vårt kapitalistiska samhälle mäts i pengar. Förmågan att hantera de där gudsförgätna pengarna avgör om du får ett liv i frihet eller ett liv på konkursens brant. Pengar gör ingen lycklig brukar man säga men brist på pengar kan definitivt göra dig olycklig.

Om pengar är så viktiga skulle det naturligtvis vara bra att ha en del kunskap i hur pengaflödet fungerar. Hur? Varför? Varifrån? Vart? Det är frågor som man antar de flesta skulle ha funderat över, med tanke på vilken central roll pengar spelar i vårt samhälle. Men nej! Eftersom pengar är så tabu är det få som tar reda på hur det verkligen hänger ihop. Pengarna är ett resultat av vårt arbete och vi konsumerar upp dem i samma takt som de anländer. Bäst att göra sig av med dem innan de kan göra oss giriga, verkar den allmänna tanken vara.

I skolan ska vi lära oss Europas floder och vad som hände Dagen D men ingen undervisar oss i ekonomi. Om jag vill bli en smed kan jag teckna ett läroavtal och bli undervisad av en erfaren smed men jag kan inte gå fram till en rik människa och börja prata om pengar. Det är fult. Det hör inte till god uppfostran. Hur i helskotta ska jag då lära mig? Visst kan jag studera ekonomi på högskola och visst finns det böcker på biblioteket. Men nu talar jag inte om att jobba som ekonom eller studera det på heltid. Jag talar om en ekonomisk allmänbildning. Jag talar om den ekonomiska grundkunskapen som gör att jag lyckas leva det liv jag vill leva. För att få köra bil måste jag först gå i bilskola och få ett körkort, men när lönen börjar trilla in på löne kontot krävs inga kunskaper av mig. Det är fritt fram att begå ekonomiskt självmord. Något som händer till höger och vänster.

Hemifrån får du förstås en uppfostran där synsättet på pengar ingår. Som barn får du ett ekonomiskt arv av dina föräldrar inbakat i uppfostran. Om föräldrarna lever ett liv inne i ekorrhjulet med en evig lånespiral är det förstås sådana råd du kommer att få av dem. Brist på ekonomisk undervisning i skolorna är därför ett rejält understöd till klassamhället där mycket pengar betyder mer pengar i framtiden och lite pengar betyder ännu mindre pengar i framtiden.

Jag önskar det skulle vara lättare att diskutera pengar, öga mot öga. Att det skulle vara ett naturligt diskussionsämne. Om tabustämpeln kunde tvättas bort och pengar skulle ses som det medel de är istället för symbolen för all världens ondska tror jag att fler människor skulle våga ta reda på mer och på det sättet bli bättre på att hantera dem. Pengar kommer naturligtvis alltid att vara ett laddat ämne eftersom de är så viktiga för oss. Men om de ändå skulle gå att diskutera, precis som religion eller politiska åsikter skulle det vara lättare för alla att lära sig något.

Pengar är inte något ont, de är bara papperslappar och metallbitar. Det är vårt förhållningssätt till dem och vårt hanterande av dem som kan göra dem onda.

Mysteriet med pengarna som försvinner

Insåg i början på det här året att det börjar vara dags att växa upp och bli ekonomiskt allmännbildad. Det finns så många saker jag gjort av bara farten, för att "alla andra" också gör så. Men när jag började tänka efter insåg jag att jag höll på att hugga mig i benet med en yxa om och om igen. Spelade ingen roll hur blodet sprutade, jag fortsatte oberört att hugga och sedan tog jag fram en nagelfil för att fila mig genom benpipan. Hur kan det vara så att folk i allmännhet... eller åtminstone jag lidit av ekonomisk dyslexi?

Siffror har aldrig varit uppeggande för mig. Matematik har varit ointressant och på något sätt har jag lyckats få till ett likhetstecken mellan matematik och ekonomi. Jag har inbillat mig att ekonomi är något invecklat och torrt som tar evigheter att sätta sig in i. Att pythagoras sats och andra kvadreringsregeln borde sitta i ryggmärgen för att man skulle få någon som helst klarhet i ekonomiska frågor. När jag började reflektera över mina ekonomiska beslut insåg jag att det inte alls var så invecklat (jo, det finns säkert en hel del jag aldrig kommer att förstå och det är inte för intet det finns ett Nobelpris i ekonomi, men det finns en hel del som vem som helst faktiskt kan förstå). Till min stora förvåning upptäckte jag att det kunde vara riktigt intressant och sprittande, t.o.m. spännande med ekonomi. Det är dessa upptäckter den här bloggen kommer att handla om.