"Vad du är vacker och girig!"

Usch nej! Girighet är ingen komplimang. Jag sitter här och skriver om pengar och drömmen att en dag vara ekonomiskt oberoende. Betyder det att jag är girig? Flera framgångsrika människor har sagt att en av förutsättningarna för att få mycket pengar måste man tycka om pengar och folk som har pengar. Men det verkar vara inprogramerat i DNA-strängarna på mig att rygga undan då pengabegär kommer på tal. Bara det där att skriva mycket pengar två meningar tidigare fick det att knyta sig i magen. Jag raderade det och skrev mer pengar istället, för mer pengar är relativt och ifall t.ex. en sjukpensionär önskar sig mer pengar är det fullt förståeligt. Men så bestämde jag att "Nej! Mycket pengar måste det stå!". För jag vill inte bara ha mer pengar så att jag kan välja ecotomaterna framför vanliga besprutade tomater då jag går och handlar. Jag vill bli ekonomiskt oberoende och då krävs mycket pengar.

Robert Kiyosaki förklarade att om man går omkring och tycker det är fult att sträva efter mer pengar och ser ner på människor med mycket pengar har man undermedvetet programerat sig att undvika ett beteende som kunde leda till att man skulle få mycket pengar. Det säger sig självt när man hör någon säga det rakt ut. Men det är svårt att ändra sina djupt inrotade tankemönster. Jag brottas med tanken på om jag är girig? Det är fult att vilja bli ekonomiskt oberoende. Jante står där och hötter med pekfingret och jag skäms. Jag skäms för att jag lyckas bryta mot nästan precis varenda jantelag genom att tro att jag skulle kunna bli ekonomiskt oberoende.

Om jag vill bli ekonomiskt oberoende och står för det. Betyder det då att jag är girig? Wikipedia definerar girighet så här:

Girighet innebär ett överdrivet begär att samla ägodelar förenat med överdriven sparsamhet, vinningslystnad och snikenhet. [...]

Girighet bör inte blandas ihop med sparsamhet. En sparsam person kan exempelvis tillverka egna julklappar eller fynda på rea, medan en girig person kan undvika att handla julklappar överhuvudtaget. En girig person tänjer gärna orealistiskt mycket på gränserna och får oftast ett dåligt rykte för sin snikenhet bland sina anhöriga.

Näe. En sådan person är jag nog inte och det är inget jag strävar efter att bli. Men det är försås lätt att vifta bort girigheten och bestämma sig för att det är något jag inte är. Ifall jag skulle bli girig är det knappast något jag skulle vara medveten om. Mitt enda hopp skulle vara att någon närstående är modig nog att påpeka det åt mig.

En del tror på tomten. Andra tror på kärlek vid första ögonkastet. Vissa tror på virusprogram. (Har faktiskt en bakant som inte tror på virusprogram. Det tar en halv timme att starta upp hans dator.) Jag väljer att tro på att ekonomisk framgång är möjlig utan girighet. Ekonomiskt oberoende är något positivt och eftersträvansvärt men girighet kommer alltid att förbli något negativt för mig.