Leva smått eller jobba häcken av sig?

Ja det är frågan. Livet utspelar sig inne i ett ekorrhjul. En del springer fortare än andra, de springer så snabbt att de ser ut att vara på väg uppför i hjulet. En del springer långsamt och verkar tro att det går att stanna och lukta på blommorna då och då. De snubblar, dras bakåt i hjulet, som naturligtvis aldrig stannar, så de kastas ner på bottnen. De kommer på fötter och försöker haltandes hinna med hjulets takt som alltid verkar snurra lite snabbare än de orkar springa. Men de flesta joggar på i lagom takt. Pengar kommer in på kontot på löneutbetalningsdagen, de betalar troget alla räkningar och lyckas nollställa sitt kontoutdrag lagom till nästa löneutbetalningsdag. Mera pengar har alltid varit likställt med mer arbete, oftast balanserandes på gränsen till utbrändhet. Om man jobbar de flesta av dygnets timmar har man inte tid att njuta av allt det där de extra pengarna kunde ge brukar jag resonera. Möjligheten att ha ett fungerande familjeliv är förstås också något man gör bäst i att glömma om man vill tjäna mer pengar.

Jag hörde om en man som valt att bo löjligt billigt, enkel, smått, en bra bit utanför staden, på hyra, med minimalt antal tillhörigheter och ingen bil. Han hade ett välbetalt jobb men valde att jobba väldigt lite. Istället spenderade han mycket tid på att umgås med sina vänner. Han har nästan när som helst möjlighet att säga "ja, visst passar det att vi viker in på närmaste café och filosoferar i de närmaste timmarna".

Jag har funderat mycket på det där. Hur det skulle vara om vi sålde alla våra ägodelar och drog ner på utgifterna? Skulle det betyda att jag kunde stiga ur ekorrhjulet och spatsera omkring i min egen takt? Ökad konsumtion innebär onekligen att vi lägger på extra vikter på våra arbetsfotbojor och blir ännu mer beroende av vårt jobb som inkomstkälla. Jag vill inte vara beroende. Jag vill vara oberoende och ha friheten att välja att jag vill jobba.

En bekant till mig valde att jobba halvtid. Han blev upprepade gånger erbjuden heltid men vägrade konsekvent att jobba mera eftersom han, som han uttryckte det ville ha tid till att se ett Seinfeld avsnitt på morgonen då han vaknade om han hade lust. Jag kan avundas honom. Just nu bor han i ett varmare land och jobbar på sitt skrivande för att det är precis det han vill göra.

Jag tänker inte springa runt i ett ekorrhjul i framtiden, men om jag ska springa där vill jag själv vara den som bestämmer takten. Jag hoppas att jag i framtiden ska få välja exakt hur mycket jag vill jobba. Är väl ett typiskt exempel av generation Y som vill ha allt utan att behöva jobba för det? Kanske ;) Tidigare trodde jag att arbete betydde inkomster och att mer pengar därför innebar mer arbete. Jag var inte beredd att offra familjen och hälsan för att få mer pengar, som jag ändå aldrig skulle ha tid att använda. Nu har jag börjat inse att arbete och inkomst inte alls är några siamesiska tvillingar utan helt enkelt ett av många alternativ. Jag vill uppnå ekonomisk frihet utan att jobba häcken av mig. Är det en realistisk möjlighet eller en naiv utopi?