Generationen som vill ha allt

Generation Y. Det är vi det! Vi som är födda på 80-talet. Jag började arbeta heltid som 21 åring och har upprepade gånger stött på inställningen "Va? Är du född på 80-talet? Nämen lilla vän." Det är 60- och 70-talet som härskat i kafferummet och många nostalgiska historier om 80-tals modet har dykt upp mellan bullatuggorna. Ja, jag är född på 80-talet. Nej, jag minns inte hur det var att ha axelvaddar, permanentat hår och lyssna på 80-tals musik. Jag var bara nio år då vi trädde in i 90-talet. Vad jag däremot minns är Ture Sventons julkalender, Björnes Magasin och Backstreet Boys. Ibland har jag undrat om det är så att 70-talisterna varit så skräniga och extrema att vi 80-talister kommit i skymundan. Tänk om vi inte har något speciellt att komma med? Vi kanske är en sådan där mellangeneration som aldrig kommer att marschera, protestera och uträtta några stordåd. Men nu börjar vi äntligen fylla ut arbetsplatserna. Jag är inte ensam längre om att ha sett på Transformers och varit kär i McGyver. Generation Y är på intåg och det finns faktiskt en massa med oss som är speciellt.

Aktiemarknaden har stigit väldigt mycket under hela vårt liv. Visst har den snubblat och fallit en bit några gånger men i det stora hela har det varit en kraftig uppgång. Vi har konsumerat och konsumerat. För oss hör det till att åka på utlandssemester en gång om året oberoende om vi är heltidsarbetande eller lever på studiestöd och makaroner. Inredningsprogram är en självklarhet och det är klart att vi ska ha en enheltlig färgskala och matchande möbler i våra hem. Jag minns att min moster berättade att när hon började studera kunde man hitta en matsked, en tesked, en gaffel och en kniv i hennes besticklåda. Om hon fick gäster fick var och en välja ett bestick. (Undrar hur det gick ifall hon bjöd på soppa? Kanske skedarna fick rotera runt bordet då.) Jag stålsatte mig inför min studiedebut och såg framför mig hur jag skulle leva på existensminimum. Men något sådant såg jag aldrig röken av. Visst var det knapert ibland, men nog hade jag allt råd med minst sex exemplar av vardera besticksort. Södernresor fanns det trots allt inte pengar till under studietiden. För att ha råd med det jobbade så gott som alla av mina kompisar vid sidan av studierna.

Vi medlemmar av Generation Y är vana att få det vi vill genast, här och nu. Antingen har dagens teknik formats av oss eller vi av den. Hur som helst har vi nu i alla fall alla möjligheter att se de TV program, filmer och lyssna på den musik vi vill när som helst och var som helst. Det är en självklarhet att omge sig med dyra grejer som platt TV, mobiltelefoner och datorer. Vårt nyckelord är att vi unnar oss.

Vi har ett vagt minne av att allt inte stod helt rätt till ekonomiskt under de första åren på 90-talet, men att det fixade sig. Jag undrar om vi som generation är beredda på denna finanskris? Har vi verktyg att handskas med den? Bland mina bekanta ser jag en del har börjat reflektera över sina vanor och stryker Thailansresan från nästa års planer, men mest p.g.a. att miljön skulle påverkas lika mycket av flygresan som ett års bilavgaser här hemma. Det är flera som lägger husköparplanerna på hyllan ett tag men byter ut söndagsnöjet att gå på husvisningar till att shoppa istället. Jag hoppas det stora avtrycket min generation kommer att lämna efter oss i historien är vår förmåga att på ett brilljant sätt reda upp det ekonomiska nystan som de föregående genartionerna gett oss i arv. Vi är trots allt vana att både ha kakan och äta den. Varför inte? Det är kanske just den attityden som krävs nu. Varför rädda antingen miljön eller ekonomin när vi kan rädda båda två.

Liknande inlägg:
Framtidsjobbet
Är vi en bortskämd generation?