Ekonomisnack kring kaffebordet

Just nu snackas det en hel del kring det ekonomiska klimatet på kafferasterna. Mest är det huslån som diskuteras. Alla verkar vara rörande överens om att många unga människor tar på sig allt för stora huslån. En lagom lång stund ägnas alltid åt att oja sig över hur folk kan vara så pantade, så från vettet att de tar ett huslån på över 2000000kr då de arbetar som sjukskötare och elmontörer. Sedan övergår man till att konstatera att det inte finns många hus att köpa för mindre än så... förutom 100km utanför Stockholm där alla stora herrgårdar med 15ha betesmark och stall med tio hästplatser går för halva priset.

Att folk vid min arbetsplats (där den enda som har en arbetsuppgift som har något med ekonomi att göra är löneutbetalaren) funderar så mycket på ekonomi tyder för mig på att de stora massorna verkligen har blivit medvetna om finanskrisen. Och att ekonomiskräcken har borrat in klorna stadigt nu. Ändå har jag inte personligen blivit drabbad av krisen (förutom sjunkande aktiekurser, vilket jag inte ser som en ensidigt negativ grej). Arbetsplatsen känns lika säker som förr, jag känner ingen som blivit av med sitt jobb, inga monsterräntor på bostadslånet har gjort entré. Det är bara de mörka finanskrismolnen som tornat upp sig och ser hotande regntunga ut. Kommer det ett skyregn med åskstorm eller blir det bara duggregn? Ingen aning. Faktumet att folk verkar så medvetna är ett positivt tecken. Det tyder på att folk inte fortsätter ta lika idiotiska lån, vilket är bra.

Medierna är inte kända för att leverera underdrifter så det skulle tyda på att det åtminstone inte skulle bli värre än de scenarier medierna målat upp åt oss. Ingen som vet, ingen som vet (som i låten "vart tog den söta lilla flickan vägen..."). Intressant är det i alla fall att sitta som en fluga på väggen i kafferummet och ta tempen på det ekonomiska klimatet.