Pension - en myt?

Tidigare har jag alltid litat på att den dag jag går i pension kommer staten att ta hand om mig. Jag kommer att få min pension inbetald på mitt konto som tack för alla de år jag arbetat. Då kommer jag att vara ledig hela dagarna och få njuta av den pension jag kämpat för hela mitt arbetsliv.

Nu börjar jag inse att det antagligen inte kommer att se ut så. Vi kommer att vara allt för många pensionärer och allt för få arbetare som betalar skatt för att det ska räcka till vår pension. Dessutom kommer vi att leva längre än tidigare generationernas pensionärer gjort. Mindre pengar att fördela på längre tid är ingen stigande kurva. Visst kommer vi säkert att få någon form av pension inbetald men frågan är hur pass långt från fattigdomsstrecket den kommer att placera oss. Inte så långt är min gissning. Som det ser ut nu är det vid 65 års ålder de flesta går i pension. Kommer pensionsåldern att tvingas upp i framtiden för att staten ska få råd med allas pension? Eller har de någon annan plan? Vet inte vad staten planerar, men just därför vill jag gärna ligga steget före och ha en egen plan för min pension. Jag ser det som att det är mitt ansvar att se till att jag har sparat ihop tillräckligt med pengar till min pension. De pengar jag eventuellt får av staten är plus, grädden på moset, en glad överraskning.

Vad gör jag åt det då? Använder mig av bankens pensionssparande? Nej, varför i hela friden skulle jag göra det? Då låses mina pengar hos en bank och jag har ingen möjlighet att flytta mina besparingar ifall ett bättre alternativ skulle dyka upp. Jag försöker amortera på huslånet och investera mina pengar själv så slipper jag dessutom betala för att banken ska utföra den tjänsten åt mig.