Barack Obama - räddaren i nöden?

Tittade på Barack Obamas presidentinstallation och kunde inte låta bli att fundera på vad världsekonomin förväntar sig av honom. Har förväntningarna någonsin varit så höga på en enda stackars liten människa? "Synd att Martin Luther King dog, men tur att vi har fått en ny" verkar folk tänka. Kriget i Irak kommer äntligen att få ett slut, Guantanamo bommas igen, finanskrisen blir ett minne blott och växthuseffekten var bara en ond dröm. Listan på inprickade storverk är lång, men knappast tålamodet.

Han har pratat om att chockstarta ekonomin med 800 miljarder dollar. 800 miljarder dollar som ska lånas någonstans ifrån. I sitt installationstal pratade han en hel del om vilka svåra tider det amerikanska folket har framför sig och att folket ska förbereda sig på att borsta av sig dammet och ta nya tag.

Jag tror det viktigaste för den amerikanska ekonomin just nu är hoppet. Den allmänna inställningen till ekonomin blir en självförverkligande profetia. Om folk tror på en ljus framtid kommer ekonomin automatiskt att stimuleras medan låga förväntningar saktar ner de ekonomiska kugghjulen. I det avseendet är det kanske bättre att ta i för mycket än för lite när det gäller storleken på paketet. Ett halvdant försök skulle betyda ett säkert misslyckande medan ett super sized stimulanspaket kanske har en chans att lyckas. Oberoende hur lyckat och stimulerande det skulle bli är det ändå skattebetalarna som får stå för notan. Så man får bara hoppas att när hjulen väl har börjat snurra så pass hårt och folk inser det, att ekonomin fortsätter snurra vidare av sig själv. Om det 800 miljarder dollar stora stimulanspaketet blir en flopp lär nog Obama rusa förbi Bush på listan över USA:s impopuläraste presidenter.

Än så länge hejar jag hoppfullt med i slagropen "YES WE CAN!", håller tummarna och hoppas att åtminstone amerikanerna känner att Barack Obama är räddaren i nöden.