Den eviga kompromissen

I Hur jag blev rik skriver Jakob om att de flesta framgångrika företagarna jobbar över 50 timmars arbetsvecka. "Visst" tänker jag. Det är klart att om man vill vinna måste man vara beredd att satsa. Som yngre tänkte jag att alla har möjlighet att lyckas. Att det är upp till var och en att välja om du är beredd att satsa det som krävs för att lyckas med det du vill. Alla har vi ett val att lyckas. Jag har vid flera tillfällen valt att satsa massor och visst har det lyckats. Men nu är det inte lika svartvitt längre.

Som 22-åring blev jag mamma och nu med familj blir ekvationen genast svårare. Ibland funderar jag på hur det skulle vara att vara egenföretagare. Låt oss säga att jag satsar 130% på jobbet just nu ett par år och sedan kommer den hårda satsningen att ge utdelning i framtiden. Men om jag satsar 130% på jobbet nu kommer min kontakt med barnen att bli sämre. De vänjer sig vid att jag nästan aldrig är hemma och vänder sig automatiskt till pappa istället för mamma när de vill få stöd eller berätta något roligt. Det är något som inte går att reparera då barnen är äldre. Några år senare, efter att jobbet är avklarat går det inte att kompensera och skapa gemensamma roliga barndomsminnen åt barnen längre, den tiden är förbi. Fina tonnårsminnen eller vuxenminnen kan jag skapa tillsammans med dem i framtiden men barndomsminnenas tid är förbi. Kommer de att finnas där och vilja ha kontakt med mig då, efter att jag varit frånvarande hela barndomen?

På ålderdomens höst, då jag inte jobbar längre, kommer jag att njuta av allt arbete jag gjort då? Nej inte om jag förlorat min familj i processen. Det är klart familjen måste gå före allt annat. Det är den eviga kompromissen. Till min fördel har jag att vi bildade familj som unga och när de flesta jämnåriga om några år är mitt uppe i småbarnsstressen, där tiden aldrig verkar räcka till kommer mina barn att vara äldre och jag har mer tid att satsa på jobbet. Dessutom har jag tack vare min man haft möjlighet att satsa massor på mitt jobb och skaffa en examen även som småbarnsmamma. Hittills är det jag som gjort karriär och försörjt vår familj till största delen. Men nu börjar hans karriär ta fart och hur mycket jobbsatsande som helst rymms inte in i en och samma familj. Det gäller att hela tiden göra avvägningar och följa med vems karriär som avanserar mest och så får vi försöka fixa det så att den personen har möjlighet att satsa just då. För tillfället får jag jobba på mitt sparande, planera för framtida företag och njuta av familjelivet vid sidan av mitt intressanta 40h/vecka arbete.