Kamikaze ekonomi

Jag har ett riktigt dålig ekonomisk egenskap, ett riktigt ruttet ägg som slunkit med i mitt mångfacetterade ekonomiska jag. Ibland kan jag köra sista veckan före lönedagen i riktig kamikazeanda. Oftast börjar det med att jag är väl medveten om att pengarna börjar sina och att jag borde dra in på alla onödiga... eller ja, egentligen alla utgifter som inte har med den direkta överlevnaden att göra för att få det att gå ihop till slutet av månaden. Först gör jag det. Det blir havregrynsgröt på måndag och mannagrynsgröt på tisdag. På onsdag gräver vi efter konserver bak i köksskåpen. I det här läget undviker jag att kolla saldot på mitt konto och handlar bara på bankkortet. Korttidsminnet verkar få sig en däng eftersom jag blir oförmögen att hålla koll på vilka summor jag just betalade med kortet. Har ingen koll på hur mycket som är kvar på kontot eller hur mycket jag har handlat för. Ju längre det här pågår, desto värre blir mina övertramp. Glappet mellan vad jag långt där bak i skallen antar att jag har på kontot och hur mycket jag handlat för bara ökar och minustecknet dyker snabbt upp. Det är som om jag skulle ha drabbats av ekonomiskt tourettssyndrom. Men vad gör man? Man inväntar lönedagen, väntar på att ordningen återställs på kontot och öppnar sedan ögonen igen. Får väl tacka någon högre makt för att jag aldrig gått och skaffat kreditkort så att jag skulle kunna börja göra någon allvarlig skada.

Som ekonomibloggare är det här förstås en dödssynd. Borde inte erkänna sådant här beteende egentligen. Är väl en del av tourettssyndromet som får utlopp. Återvänder med vettigare, mer ansvarsfulla inlägg inom kort.