måndag 16 februari 2009

Målmedvetenhet

Ibland blir jag så sjukt målmedveten att det gör ont. Min ambitionsnivå ligger på "jag ska bli först i världen" nivån. När jag är inne i sådana perioder (låter manisk då jag beskriver det så där haha) kan jag bli så frustrerad på människor omkring mig som inte vågar se längre än näsan är lång. "Vad har du för ambitioner?" "Vart vill du?" har jag lust att fråga alla jag möter. Kanske borde sänka kraven på min omgivning ibland. Min man är likadan när det kommer till ambitionsnivån och tur är väl det. Skrev tidigare om driv. Det är just det, det är frågan om. Ett otroligt driv som kickar in.

Januari 2000 tyckte jag att det skulle vara på tiden att jag började röra på mig mera. "Jag ska springa maraton!" tänkte jag då. Jag hade aldrig sprungit längre än 5 km i sträck innan det. Fem månader senare sprang jag Stockholm Maraton. Ofta tar jag i lite för mycket, och i det här fallet betydde det att jag undvek all alkohol och all onyttig mat under den här tiden. Hela min diet fick sig en extreme makeover, jag åt med två timmars mellanrum och följde tallriksmodellen slaviskt.

Tror min målsättningsstörning uppkom någon gång i yngre tonåren då jag med mitt stackars oförstörda sinne kom över en bok om positivt tänkande. I den åldern är allt så svartvitt och denna bok blev som en bibel för mig. Jag testade självsuggestionens kraft på allt och alla i min omgivning. Jag var t.ex. ingen höjdare på gymnastik i skolan så jag tänkte att det kunde vara ett utmärkt område att testa det på. Minns hur alla vi flickor stod i en lång kö vid längdhoppsgropen. Flickan framför mig sa "nä, det här är jag inte alls bra på. Det kommer att bli övertramp för mig. Jag är jättedålig på längd." När det var hennes tur trampade hon över så det dundrade om det. Hon försökte inte ens. Jag hade stått i kön och peppat mig själv och visualiserat hur jag skulle hoppa väldigt långt. Minns att jag t.o.m. hade visualiserat en viss längd som låg långt bort om min förmåga. Jag tog sats och hoppade... nästan lika långt som jag visualiserat. Jag hade till min glada överraskning längdmässigt placerat mig bland friidrottarna i klassen. Inför nästa hopp peppade jag mig igen. Flickan framför mig gjorde ett hopp på ca. 50 cm och jag lyckades förbättra mitt tidigare resultat och nådde min visualiserade längd. Den här upplevelsen gjorde mig så förbluffad att jag alltid använt mig av självsuggestion om jag står inför en stor uppgift.

En annan gång var jag otroligt nervös inför ett föredrag vi alla skulle hålla ensamma inför klassen. Ett par dagar innan föredraget såg jag till att slappna av och visualisera mig själv alldeles avslappnad och självsäker framför klassen. När dagen kom då föredraget skulle hållas var jag väldigt nervös. Minns att jag satt på lektionen och väntade på min tur. Händerna skakade så att pappret prasslade. Alla som tvingades upp framför klassen såg ut att genomlida tortyr. Jag såg ner på mina händer och konstaterade att det här med visualisering kanske inte var en sån självklar framgång i alla fall. Det blev min tur. Jag tog mitt papper och försökte hålla det mot kroppen så att det inte skulle prassla medan jag gick från min plats fram till katedern. Då hände det. Plötsligt när jag kom till min plats framför klassen, den plats jag hade sett i mina självsuggestioner rann all nervositet av mig. Jag kände mig lugn och självsäker, precis som jag hade visualiserat och kunde njuta av att stå där och hålla mitt föredrag. Insåg sedan att orsaken till att jag hade varit så nervös då jag väntade på min tur var naturligtvis att jag inte hade visualiserat mig själv som lugn och trygg i den situationen.

Summa sumarum tror jag starkt på målsättning och visualisering. Det är något jag använder mer eller mindre varje dag och jag tror alla skulle kunna förbättra sin situation avsevärt om de bara tog sig tid för lite självsuggestion.

Liknande inlägg:
Driv
Hurudana människor vill du jobba med
Definiera dina mål (del 1)
Är vi en bortskämd generation?

4 kommentarer:

nonhosonno sa...

Lysande läsning!

Finansfilosofen sa...

Tack :) Det värmde

Anonym sa...

Jo super! Me flera exempel till och med. Ja har testat det nån gång före ett föredrag, men inte riktigt fokuserat mig tillräkligt så nervositeten har tagit över. Måste pröva de igen!

Finansfilosofen sa...

Nu blev jag så taggad att jag skriver en serie om hur man lägger upp mål :)