söndag 30 november 2008
Sju sorters investerare
Nivå 0: De som inte har pengar att investera
De här människorna har inga pengar att investera. Antingen spenderar de allt de förtjänar eller så spenderar de mer än de förtjänar. Många "rika" hör till den här kategorin. Tyvärr hör även hälften av den vuxna befolkningen hit.
Nivå 1: Lånarna
De här människorna löser sina ekonomiska problem genom att låna pengar. De kan t.o.m. investera med lånta pengar. Likt strutsen sticker de huvudet i sanden och hoppas att allt ska ordna sig. Alla deras värdefulla ägodelar är uppbundna till lån. Om värdet på deras hem stiger tar de ett nytt lån eller köper ett större och dyrare hus. De använder sina pengar till dåliga "investeringar" som t.ex. båtar, pooler, semestrar och bilar. Vanliga fraser du kan få höra från Lånarna är: "Jag förtjänar det här." Eller: "Om jag inte köper det här nu kommer jag kanske aldrig att hitta den här produkten till ett så här förmånligt pris igen." Eller: "Det här är på rea!" Eller: "Jag vill att mina barn ska få det jag aldrig fick som barn."
Det är lätt att förstå varför bilförsäljare älskar människor ur den här kategorin. Om de har pengar använder de upp dem. Om de inte har pengar, lånar de pengar. Om man frågar dem vilka deras problem är, svarar de att problemet är att de förtjänar för lite pengar. De tror att mer pengar skulle lösa deras ekonmiska problem. Men oberoende av storleken på lönekuvertet försätter de sig hela tiden i allt större skuld.
Den här nivåns investerare kan ofta verka rika utåt sett. De kan ha stora hus och dyra bilar - men om man skrapar lite på ytan, upptäcker man att allt är belånat. De kan ha en hög lön men ligger alltid en hårsmån från ekonomisk katastrof.
Nivå 2: Sparare
De här människorna för ofta regelbundet "små" summor åt sidan. Pengarna förvaras på riskfria och icke vinstbringande ställen, som t.ex. sparkonton eller checkkonton. Oftast sparar de i första hand till konsumption istället för långsiktiga investeringar, t.ex. tilll en ny TV, bil eller semester. Kredit och lån är något de avskyr och istället njuter de av att ha sina pengar i "tryggt" förvar. De vet inte att den amerikanska dollarn har förlorat 90% av sitt värde sedan 1950 och att den årliga värdeminskningen tydligt överstiger den ränta banken betalar för deras sparpengar.
Människor från den här kategorin slösar ofta med sin allra värdefullaste tillgång, tiden, för att försöka spara ihop små summor pengar. De klipper flitigt ut kuponger ur dagstidningarna för att spara pengar och orsakar långa köer till kassorna i affärerna där de står och gräver fram sina kuponger.
Min käre vän Banken
Bankens mål är precis det samma som vilket annat företags mål, att tjäna pengar. "Jo, det är väl klart!" tänker du. Det är inte så svårt att räkna ut. Men håll kvar vid tanken och ta nästa steg. Om Bankens främsta uppgift är att tjäna pengar, kommer de att göra sitt yttersta för att tjäna pengar på mig. De kommer att ge förslag som de förtjänar pengar på i första hand. Jag kommer i andra hand. Oftast kommer jag inte ens i andra hand eftersom sätten Banken tjänar pengar på gör att jag förlorar en hel del pengar.
Nokia tjänar en del pengar på att sälja gummistövlar och bilringar men de gör överlägset mest pengar på mobiltelefoner. Visst tjänar Banken en del på värdeandelskonton där kunderna förvarar sina aktier men absolut, överlägset, mest tjänar de på att låna ut pengar. Lån är deras mest lönsamma verksamhet. Jag trodde tidigare att en person som snabbt och lydigt betalar tillbaks sitt lån var en drömkund hos Banken. Nu har jag insett att drömkunden istället är någon som väljer några amorteringsfria år och lägger upp lånet på 30 år. Eller varför nöja sig med 30 år, de livstida lån som det talats om på senare år måste var en våt dröm för varje seriös bankman. Jag trodde att Bankerna kritiskt granskade en potentiell låntagare och bara valde ut de som garanterat skulle klara av återbetalningen, men nu har jag insett att de tävlat om att samla på sig så många låntagare som möjligt och inte nödvändigtvis koncentrerat sig på återbetalningsförmågan.
Låter inte så friskt. Nej, därav finanskrisen. Västvärlden, med USA i spetsen har lånat sig in i en ekonomisk återvändsgränd. Nu gäller det att lägga om strategierna. Det är som i Pippi då Annikas och Tommys mamma har kaffekalas för granntanterna. Det finns så mycket godsaker uppdukade, men Annika och Tommy har lärt sig att de artigt måste vänta och sedan bara ta den mängd kakor som passar sig. Pippi däremot kommer in och roffar åt sig så att hon inte ska bli utan. Det funkar bra en liten stund men sedan börjar tanterna snegla och Annika och Tommys mamma får säga till henne på skarpen. Nu klarade ju Pippi sig ur den där knipan på sitt vanliga kavata sätt. Men för Bankerna är det värre. De värsta roffarna som inte haft vett att hålla på sig och sålla bland låntagarna står där med grädde runt munnen och går i konkurs. Medan de som lyckats tygla sitt begär och ätit lagom mycket tårta kommer att klara sig genom den här bantningskuren.
Det gäller att filtera alla råd som Banken delar ut genom "Försöker de blåsa mig nu?" filtret. Ta t.ex. aktier. Om du själv handlar aktier på börsen kan du tjäna eller förlora på det. Om du köper fonder, betalar du för att en person på Banken ska handla aktier åt dig. Banken tjänar alltså mer pengar på att du köper Fond A än att du själv går rakt in på börsen och köper de aktier som Fond A innehåller. Därför ligger det i deras intresse att påpeka hur farligt aktiehandel är och hur säkra fonderna är. De förklarar att riskerna är mer spridda i fonderna, men varför skulle du inte själv kunna sprida riskerna genom att köpa flera olika aktier. Visst, den person som sitter och köper upp aktier till Fond A, har säkert mer kunskap om börsen än du och du kanske är beredd att betala för den kunskapen. Men se till att du är medveten om det så att det blir ditt eget val. Be inte Banken om råd och förvänta dig att du ska få det råd som gagnar dig mest. Kom ihåg att det alltid är Banken som gangnas i första hand.
Liknande inlägg:
Lån åt de svagaste
torsdag 27 november 2008
Akta dig! Annars kommer finanskrisen och tar dig!
Andra är mer optimistiska och säger att aktiekurserna är historiskt låga just nu och att aktieköp i rätt bolag är så gott som idiotsäkra. Snart rusar kurserna. Vill du vara med är det dags att stiga ombord nu. Vad ska man göra? Jag kör väl på på ett mittemellan alternativ. Försöker samla till en buffert, satsar försiktigt på några aktier, men mest försöker jag sitta lugn i båten. Antagligen blir det sämre innan det blir bättre. Men hur mycket sämre, det är frågan.
Generationen som vill ha allt
Aktiemarknaden har stigit väldigt mycket under hela vårt liv. Visst har den snubblat och fallit en bit några gånger men i det stora hela har det varit en kraftig uppgång. Vi har konsumerat och konsumerat. För oss hör det till att åka på utlandssemester en gång om året oberoende om vi är heltidsarbetande eller lever på studiestöd och makaroner. Inredningsprogram är en självklarhet och det är klart att vi ska ha en enheltlig färgskala och matchande möbler i våra hem. Jag minns att min moster berättade att när hon började studera kunde man hitta en matsked, en tesked, en gaffel och en kniv i hennes besticklåda. Om hon fick gäster fick var och en välja ett bestick. (Undrar hur det gick ifall hon bjöd på soppa? Kanske skedarna fick rotera runt bordet då.) Jag stålsatte mig inför min studiedebut och såg framför mig hur jag skulle leva på existensminimum. Men något sådant såg jag aldrig röken av. Visst var det knapert ibland, men nog hade jag allt råd med minst sex exemplar av vardera besticksort. Södernresor fanns det trots allt inte pengar till under studietiden. För att ha råd med det jobbade så gott som alla av mina kompisar vid sidan av studierna.
Vi medlemmar av Generation Y är vana att få det vi vill genast, här och nu. Antingen har dagens teknik formats av oss eller vi av den. Hur som helst har vi nu i alla fall alla möjligheter att se de TV program, filmer och lyssna på den musik vi vill när som helst och var som helst. Det är en självklarhet att omge sig med dyra grejer som platt TV, mobiltelefoner och datorer. Vårt nyckelord är att vi unnar oss.
Vi har ett vagt minne av att allt inte stod helt rätt till ekonomiskt under de första åren på 90-talet, men att det fixade sig. Jag undrar om vi som generation är beredda på denna finanskris? Har vi verktyg att handskas med den? Bland mina bekanta ser jag en del har börjat reflektera över sina vanor och stryker Thailansresan från nästa års planer, men mest p.g.a. att miljön skulle påverkas lika mycket av flygresan som ett års bilavgaser här hemma. Det är flera som lägger husköparplanerna på hyllan ett tag men byter ut söndagsnöjet att gå på husvisningar till att shoppa istället. Jag hoppas det stora avtrycket min generation kommer att lämna efter oss i historien är vår förmåga att på ett brilljant sätt reda upp det ekonomiska nystan som de föregående genartionerna gett oss i arv. Vi är trots allt vana att både ha kakan och äta den. Varför inte? Det är kanske just den attityden som krävs nu. Varför rädda antingen miljön eller ekonomin när vi kan rädda båda två.
Liknande inlägg:
Framtidsjobbet
Är vi en bortskämd generation?
onsdag 26 november 2008
Är du beredd att göra en "Nordström"?
Sedan släppte han nyhetsbomben att han avstår från sin lön. Hatten av för denna ädla gest. Herr Nordström har gått och blivit chefernas Robin Hood och verkar nu ha startat en trend. AIG meddelar nu att deras lednings löner och bonusar ryker. VD:n Edward Liddys grundlön sänktes till en dollar i året med omedelbar verkan och den högsta ledningens bonusar är strukna även från budgeten för år 2009. Att göra en "Nordström" har tydligen blivit innegrejen för att höja ett företags image i dessa kristider.
tisdag 25 november 2008
"Vad du är vacker och girig!"
Robert Kiyosaki förklarade att om man går omkring och tycker det är fult att sträva efter mer pengar och ser ner på människor med mycket pengar har man undermedvetet programerat sig att undvika ett beteende som kunde leda till att man skulle få mycket pengar. Det säger sig självt när man hör någon säga det rakt ut. Men det är svårt att ändra sina djupt inrotade tankemönster. Jag brottas med tanken på om jag är girig? Det är fult att vilja bli ekonomiskt oberoende. Jante står där och hötter med pekfingret och jag skäms. Jag skäms för att jag lyckas bryta mot nästan precis varenda jantelag genom att tro att jag skulle kunna bli ekonomiskt oberoende.
Om jag vill bli ekonomiskt oberoende och står för det. Betyder det då att jag är girig? Wikipedia definerar girighet så här:
Girighet innebär ett överdrivet begär att samla ägodelar förenat med överdriven sparsamhet, vinningslystnad och snikenhet. [...]
Girighet bör inte blandas ihop med sparsamhet. En sparsam person kan exempelvis tillverka egna julklappar eller fynda på rea, medan en girig person kan undvika att handla julklappar överhuvudtaget. En girig person tänjer gärna orealistiskt mycket på gränserna och får oftast ett dåligt rykte för sin snikenhet bland sina anhöriga.
Näe. En sådan person är jag nog inte och det är inget jag strävar efter att bli. Men det är försås lätt att vifta bort girigheten och bestämma sig för att det är något jag inte är. Ifall jag skulle bli girig är det knappast något jag skulle vara medveten om. Mitt enda hopp skulle vara att någon närstående är modig nog att påpeka det åt mig.
En del tror på tomten. Andra tror på kärlek vid första ögonkastet. Vissa tror på virusprogram. (Har faktiskt en bakant som inte tror på virusprogram. Det tar en halv timme att starta upp hans dator.) Jag väljer att tro på att ekonomisk framgång är möjlig utan girighet. Ekonomiskt oberoende är något positivt och eftersträvansvärt men girighet kommer alltid att förbli något negativt för mig.
söndag 23 november 2008
Finans - ett barndomsminne
En del barn drömmer om att bli brandmän eller balettdansöser. Min kompis tyckte om att spela Finans och valde att studera ekonomi.
Vad är det som är så svårt med pengar?
Att tjäna mera pengar är lite svårare men fullt genomförbart. Du kan studera till läkare eller jurist och få ett välbetalt jobb. Visst tar det länge, men det är fullt genomförbart. Du kanske måste plugga dygnet runt i fyra år för att klara inträdeskraven, men inom tjugo år står du antagligen ändå där med en examen och rätten att få en fet inbetalning på lönekontot varje månad. Om du inte orkar vänta så länge kan du kanske sälja din oskuld till högst bjudande över internet istället. Har du goda kontakter med fru Fortuna kanske du vinner på lotto. Fondsparande och aktiehandel kan också få pengarna att växa i en behaglig takt. Det finns många sätt att tjäna mer pengar på.
Nej, det svåra är inte att göra sig av med pengar eller ens att skaffa mer pengar, det svåra är att låta bli att göra av med pengar. Att lyckas hålla utgifterna nere trots ökade inkomster är nästan omänskligt svårt. Varför skulle någon överhuvudtaget vilja göra det? Jo, för att det är först då det blir pengar över så klart. Och det är försås överloppspengarna som ger oss svängrum. Det spelar ingen roll hur mycket pengar du drar in i månaden om du har en massa hål att fylla dem med eller hela tiden sysslar med att gräva nya hål som kan sluka framtida pengar.
Note to self: Skär ner på utgifterna!
Helvetesgapet
Förr kunde jag tänka på en avbetalningsplan som en möjlighet vid t.ex. soffköp, mobiltelefon eller dator. Visst var jag medveten om att det slutgiltiga priset är lite högre än om jag skulle ha betalt kontant men eftersom jag inte hade pengar just då verkde det smartare att dela upp betalningen på flera månader så att jag inte tog hela smällen på en gång.
Jag tänkte ungefär så här: Låt oss säga att en grej kostade 1000 kr och att den på sex månaders avbetalning får det slutgiltiga priset 1050 kr. Skillnaden är alltså 50 kr, inte så mycket. Vid inköp av en dyrare grej fanns det två alternativ för mig, betala kontant eller låna (avbetalning).
Men så slog det mig en dag att det faktiskt finns tre alternativ: Kontant, lån och sparande. Om jag sparat de 1000 kronorna på förhand har de samlat ränta. Låt oss säga att pengarna inklusive ränta är 1050kr. Om jag väljer att spara pengar regelbundet istället för att regelbundet amortera på en massa lån vinner jag inte bara den onödiga räntan ett lån skulle kosta utan jag får dessutom gratis pengar genom räntan mina besparingar ger. Skillnaden i det här exemplet är alltså inte 50 kr, utan 100kr! Ju dyrare grej jag ska köpa, desto mer vinner jag på att spara på förhand.
De flesta människorna tar flera lån och tvingas betala mycket pengar varje månad för att betala räntor och amorteringar på dessa och ändå påstår de att de inte har råd att spara. Levnadsstandarden stiger, bilen måste förnyas, huset byggas ut, semesterresor bokas och garderoben uppdateras. Sannolikheten att du ska ha flera lån att betala av på om 10 år än du har nu är väldigt hög. Om du inte tycker att du har råd att spara nu, hur ska du har råd att betala av på mera lån sedan? Ifall du istället sparar nu och får pengarna att växa med 10% i året kommer du att undvika mycket utgifter. Varje krona du sparar tjänar du pengar på och varje krona du lånar tjänar någon annan på.
Så nu har jag samlat mod, tagit sats och är mitt uppe i spånget över Helvetesgapet. Jag håller på att lämna beteendet som var förutbestämt att leda till en livslång avbetalningsplan bakom mig och siktar på ett ekonomiskt beteende som ska leda till frihet och passiva inkomster istället.
Leva smått eller jobba häcken av sig?
Jag hörde om en man som valt att bo löjligt billigt, enkel, smått, en bra bit utanför staden, på hyra, med minimalt antal tillhörigheter och ingen bil. Han hade ett välbetalt jobb men valde att jobba väldigt lite. Istället spenderade han mycket tid på att umgås med sina vänner. Han har nästan när som helst möjlighet att säga "ja, visst passar det att vi viker in på närmaste café och filosoferar i de närmaste timmarna".
Jag har funderat mycket på det där. Hur det skulle vara om vi sålde alla våra ägodelar och drog ner på utgifterna? Skulle det betyda att jag kunde stiga ur ekorrhjulet och spatsera omkring i min egen takt? Ökad konsumtion innebär onekligen att vi lägger på extra vikter på våra arbetsfotbojor och blir ännu mer beroende av vårt jobb som inkomstkälla. Jag vill inte vara beroende. Jag vill vara oberoende och ha friheten att välja att jag vill jobba.
En bekant till mig valde att jobba halvtid. Han blev upprepade gånger erbjuden heltid men vägrade konsekvent att jobba mera eftersom han, som han uttryckte det ville ha tid till att se ett Seinfeld avsnitt på morgonen då han vaknade om han hade lust. Jag kan avundas honom. Just nu bor han i ett varmare land och jobbar på sitt skrivande för att det är precis det han vill göra.
Jag tänker inte springa runt i ett ekorrhjul i framtiden, men om jag ska springa där vill jag själv vara den som bestämmer takten. Jag hoppas att jag i framtiden ska få välja exakt hur mycket jag vill jobba. Är väl ett typiskt exempel av generation Y som vill ha allt utan att behöva jobba för det? Kanske ;) Tidigare trodde jag att arbete betydde inkomster och att mer pengar därför innebar mer arbete. Jag var inte beredd att offra familjen och hälsan för att få mer pengar, som jag ändå aldrig skulle ha tid att använda. Nu har jag börjat inse att arbete och inkomst inte alls är några siamesiska tvillingar utan helt enkelt ett av många alternativ. Jag vill uppnå ekonomisk frihet utan att jobba häcken av mig. Är det en realistisk möjlighet eller en naiv utopi?
Pengar är roten till allt ont
Om pengar är så viktiga skulle det naturligtvis vara bra att ha en del kunskap i hur pengaflödet fungerar. Hur? Varför? Varifrån? Vart? Det är frågor som man antar de flesta skulle ha funderat över, med tanke på vilken central roll pengar spelar i vårt samhälle. Men nej! Eftersom pengar är så tabu är det få som tar reda på hur det verkligen hänger ihop. Pengarna är ett resultat av vårt arbete och vi konsumerar upp dem i samma takt som de anländer. Bäst att göra sig av med dem innan de kan göra oss giriga, verkar den allmänna tanken vara.
I skolan ska vi lära oss Europas floder och vad som hände Dagen D men ingen undervisar oss i ekonomi. Om jag vill bli en smed kan jag teckna ett läroavtal och bli undervisad av en erfaren smed men jag kan inte gå fram till en rik människa och börja prata om pengar. Det är fult. Det hör inte till god uppfostran. Hur i helskotta ska jag då lära mig? Visst kan jag studera ekonomi på högskola och visst finns det böcker på biblioteket. Men nu talar jag inte om att jobba som ekonom eller studera det på heltid. Jag talar om en ekonomisk allmänbildning. Jag talar om den ekonomiska grundkunskapen som gör att jag lyckas leva det liv jag vill leva. För att få köra bil måste jag först gå i bilskola och få ett körkort, men när lönen börjar trilla in på löne kontot krävs inga kunskaper av mig. Det är fritt fram att begå ekonomiskt självmord. Något som händer till höger och vänster.
Hemifrån får du förstås en uppfostran där synsättet på pengar ingår. Som barn får du ett ekonomiskt arv av dina föräldrar inbakat i uppfostran. Om föräldrarna lever ett liv inne i ekorrhjulet med en evig lånespiral är det förstås sådana råd du kommer att få av dem. Brist på ekonomisk undervisning i skolorna är därför ett rejält understöd till klassamhället där mycket pengar betyder mer pengar i framtiden och lite pengar betyder ännu mindre pengar i framtiden.
Jag önskar det skulle vara lättare att diskutera pengar, öga mot öga. Att det skulle vara ett naturligt diskussionsämne. Om tabustämpeln kunde tvättas bort och pengar skulle ses som det medel de är istället för symbolen för all världens ondska tror jag att fler människor skulle våga ta reda på mer och på det sättet bli bättre på att hantera dem. Pengar kommer naturligtvis alltid att vara ett laddat ämne eftersom de är så viktiga för oss. Men om de ändå skulle gå att diskutera, precis som religion eller politiska åsikter skulle det vara lättare för alla att lära sig något.
Pengar är inte något ont, de är bara papperslappar och metallbitar. Det är vårt förhållningssätt till dem och vårt hanterande av dem som kan göra dem onda.
Mysteriet med pengarna som försvinner
Siffror har aldrig varit uppeggande för mig. Matematik har varit ointressant och på något sätt har jag lyckats få till ett likhetstecken mellan matematik och ekonomi. Jag har inbillat mig att ekonomi är något invecklat och torrt som tar evigheter att sätta sig in i. Att pythagoras sats och andra kvadreringsregeln borde sitta i ryggmärgen för att man skulle få någon som helst klarhet i ekonomiska frågor. När jag började reflektera över mina ekonomiska beslut insåg jag att det inte alls var så invecklat (jo, det finns säkert en hel del jag aldrig kommer att förstå och det är inte för intet det finns ett Nobelpris i ekonomi, men det finns en hel del som vem som helst faktiskt kan förstå). Till min stora förvåning upptäckte jag att det kunde vara riktigt intressant och sprittande, t.o.m. spännande med ekonomi. Det är dessa upptäckter den här bloggen kommer att handla om.