Hurudana människor vill du jobba med?

Satt för en tid sedan och funderade över ett drömprojekt. Fantiserade om vilka personer jag skulle vilja ha involverade i det allra helst, om jag fick välja vilket team som helst. En av dessa personer var en som jag bara kände till ryktesvägen, men som jag uppfattar som en innovativ person som vågar satsa stort på nya projekt och har ledarerfarenhet. Jag insåg att ifall jag någonsin vill samarbeta med honom är det bäst att jag ser till att han blir medveten om min existens. Lyckades fiska fram hans e-post och sände honom några rader. Innehållet i mailet var beröm och en liten introduktion av vem jag var. Han sände ett svar och vi utväxlade några mail de följande dagarna där vi ventilerade tankar kring branschen. Känner att det börjar vara dags att lägga in en till stöt nu. Sände iväg ett mail till, med frågor om entreprenörsskap.

Tänkte igenom vilka egenskaper de personer jag plockade in i min dreamteam har. De är alla öppna för nya idéer, drivna, självgående, initiativrika, modiga och inspirerande. Antagligen finns det flera andra som mig där ute med drömprojekt som också siktar in sig på samma personer. Då insåg jag att om jag kan bli en sådan person som andra suktar efter att få jobba med behöver jag kanske inte ha en krutuppfinning själv för att lyckas. Krutuppfinnaren kommer att kontakta mig istället.

Vilka egenskaper har din drömarbetspartner?

Driv

"Miljonär innan 30" har skrivit ett intressant inlägg om driv. Han frågar sig var drivet finns hos folk i åldern 25-30 år eftersom han inte sett till det. Jag håller med. Precis som jag skrev i inlägget Generationen som vill ha allt, så tror jag att vår generation har haft det alldeles för lätt. Många i min generation kan inte tänka sig att spara utan vill ha allt nu, genast. De är som små tjutande ungar vid varuhusets godishylla. "Miljonär innan 30" betraktade sig själv som en person med mycket driv, liksom de flesta som kommenterade inlägget. En av kommentarerna löd så här:

Jag tycker också det stämmer att det är dåligt driv därute.. Det lilla driv jag ser ute i verkligenheten är mest löneslavar som försöker göra lite karriär och låta sig styras av andra. De är tvingade att jobba kan man säga, för de är så kassa på att "tänka större" som Trumph brukar säga. Hello boss here I am, vad vill du att jag ska göra idag? Inte styra över sitt liv. Knappt hinna med något annat än sitt jobb. Utan deras jobb tappar de sin identitet och är ingenting och vet inte vad de ska göra. Fårskocken som jag brukar säga, de gör som alla andra. Det är dock bra att de finns så man man utnyttja dem.

Hårt uttryckt, men sant i många fall. Jag ser mig själv som en person med stort driv, men ändå känner jag igen mig i beskrivningen ovan. Usch! På senaste tiden har mitt driv att uppnå mer frihet börjat växa sig allt starkare. Det tog fart då mitt ekonomiintresse började vakna. Innan det var en anställning med månadslön den enda modellen jag hade att följa. Det var så det skulle vara. Man skulle gå i skolan, studera och skaffa sig en anställning. Sedan skulle man vara en god arbetstagare och hoppas att någon uppskattade en så pass mycket att de ansåg att man var värd en löneförhöjning. Visst har jag alltid haft ett starkt driv att göra bra ifrån mig och erövra nya, utmanande arbetsuppgifter men terrängen utanför månadslönens trygga tillvaro var allt för oländig och vild för att jag skulle våga mig ut dit. Jag måste erkänna att jag har börjat känna mig aningen låst. Alla omkring mig suktar efter en fast anställning och i brist på andra mål, har även jag känt den längtan. Kanske det kommer att visa sig vara en stor portion lycka att jag ännu inte kommit i tur att få den stora äran att underteckna ett kontrakt om fast anställning.

Liknande inlägg:
Målmedvetenhet
Är vi en bortskämd generation?

Entreprenör eller inte?

Många ekonomibloggare förespråkar att man ska bli entreprenör. Jag har sett på mitt framtida ekonomiska oberoende som ett resultat av målmedvetet sparande. Nu har begreppet entreprenör börjat etsa sig fast i mitt inre. Det är något som trätt in som ett eventuellt alternativ i mina framtidsplaner. Är livet som entreprenör ett liv jag skulle vilja leva? På plussidan hittar vi frihet, potentiellt stora inkomster och äventyret. På minussidan hittar vi gigantiska mängder jobb och osäkerhet. Wikipedia definierar en entreprenör så här:

Entreprenör är ett begrepp för en företagsam person, ofta i betydelsen företagsgrundare. I vidare bemärkelse används termen om en person som är drivande och arbetar hårt för att nå framgång. Entreprenörskap kan definieras som "förmågan att identifiera möjligheter och skapa resurser för att ta tillvara dessa möjligheter". Entreprenörskapet får någonting att ändra riktning. Nya infallsvinklar hittas och utvecklas. En entreprenör skapar nya affärsverksamheter och organiserar marknaden på ett nytt sätt. Vanliga drag hos entreprenörer är nyfikenhet, kreativitet, en positiv syn på arbete, självständighet, envishet, hängivenhet, optimism och visionärt tänkande.

Hmmm... inte helt fel. För min del är entreprenörskap tätt sammanlänkat med försäljning av varor, vilket inte riktigt passar in i bilden av mitt drömjobb. Måste väl hitta en personlig definition på entreprenörsskap. För tillfället har jag en anställning, men kanske i framtiden? Tanken måste få mogna. Tills dess fortsätter jag öka på mitt sparande.

Lyssna och inspireras

En halv timme lång intervju med Timothy Ferriss som skrivit boken "The Four Hour Work Week".

Läs också:
"The Four Hour Work Week" del 1
"The Four Hour Work Week" del 2
Paretoprincipen

"The Four Hour Work Week" del 2

Den här boken delar ut en massa övningar som ska utföras under t.ex. 24 h frammåt från läsningstillfället. Eftersom det är en ljudbok och jag inte har möjlighet att ana när en övning närmar sig genom att se en lista eller ny rubrik närma sig på motstående sida, kastas jag in i dessa övningar mitt under promenader eller i bilen på väg till jobbet. Det är mycket "challenge your comfort zone" övningar där man t.ex. ska uthärda ögonkontakt med främlingar tills de viker bort blicken. Har tidigare haft perioder då jag försökt vara den vinnande parten i varje ögonkontaktsduell jag möter i vardagen, men det var en tid sedan och jag slås åter igen av hur lätt andra människor viker bort blicken. Visst kan det kännas lite jobbigt att hålla kvar blicken lite för länge, men när jag verkligen går in för det blir jag överraskad av hur snabbt de flesta viker undan. Om jag möter någon på cykelvägen resulterar det oftast i att de också stiger åt sidan. Det är ett enkelt sätt att klättra i social status. Jag antar att de här "comfort zone" övningarna är till för att få mig att bättra på mitt självförtroende och bli förberedd på att göra större förändringar.


Effektivera
Boken ger en massa tips på hur du kan effektivera ditt arbete och på så sätt minska stressen och få mer tid över för andra saker.

• Kolla din e-post max två gånger om dagen. 11-tiden (precis innan lunchen) och 16-tiden. Stäng av funktionen som genast meddelar då du fått ett mail så du slipper bli avbruten stup i kvarten. På det sättet har mailen hunnit samlas och och du koncentrerar ditt e-postande och blir på så sätt effektivare. Författaren Timothy Ferriss kollar sin e-post en timme i veckan, varje måndag morgon.
  
• Gör en sak i gången. Välj ut ett par, max tre grejer du vill få gjort i morgon. Om du känner att du borde få fler saker gjort ska du fråga dig "Om det här är den enda uppgiften jag får gjort i morgon, kommer det då att kännas som om jag fått mycket gjort?" om inte, så rekommenderar han att du stryker den från din "to do" lista. Koncentrera dig på en sak i taget.
  
• Undvik möten. Be folk att i första hand kontakta dig via e-post för det tvingar dem att formulera sig tydligt och du undviker en massa kallprat (kanske extra viktigt i USA). I andra hand telefonkontakt och på en avlägsen tredjeplats att ni håller ett möte. Möten har en förmåga att svälla ut i oändligheten. Se till att du har en tid du måste passa ("jag måste ringa ett viktigt samtal om 15 min så kan vi avhandla mitt ärende först?") eller hitta på en orsak till att du måste lämna mötet en viss tid. Begär en agenda över vilka frågor ni ska ta itu med på mötet. Gå inte med på att diskutera vad problemet är på mötet, det ska vara klart på förhand.
• Försvåra för folk som vill avbryta dig i ditt arbete. Sitt alltid och jobba med hörlurar på, trots att du inte lyssnar på musik. Det här får en del människor att dra sig för att ställa en onödig fråga. Ferriss skriver att han brukar sitta med sådana där telefonhörlurar med mikrofon på sig hela tiden. Om någon vill honom något låtsas han att han är mitt i ett samtal. "excuse me, just a minute!" (till personen i telefonen) "Yes what do you want?" (till personen som avbröt). Här erbjuder den avbrytande personen sig oftast att återkomma. Men Ferriss insisterar att han gärna hör vad personen har att säga. Personen leverarar då en väldigt kort och koncis redogörelse av vad problemet är. Inget extra, effektivt och med ett minimalt avbrott i arbetet.
  
• Effektivera ditt arbete genom att tillämpa Paretoprincipen - 80/20 regeln.
• Sluta läsa dagstidningar och följa med nyheter. Det gäller att begränsa informationen du konsumerar. På så sätt fastnar desto mer av den lilla information du väljer att ta till dig. Men du är antagligen orolig över att missa något stort. "Tänk om ett tredje världskrig har brutit ut?!". Om något viktigt händer får du nog reda på det. Det är onödigt att lägga en massa tid på att ta in information om tråkigheter du ändå inte kan påverka. Hmmm... lite tveksam själv till denna punkt. Känns som en del av allmänbildningen att hänga med i vad som pågår ute i världen. Men försöker som bäst utföra en av uppgifterna i boken att undvika dagstidningar och nyheter under en vecka och begränsa TV tittandet till en timmes nöjestittande per kväll (har inte riktigt lyckats). Men till den grad det har lyckats har det känts väldigt befriande. Den här bloggen skulle säkert inte heller vara tillåten att upprätthålla i effektivitetens namn. Men där tänjer jag på gränserna.
• Avbryt istället för att slutföra. Alla har vi fått lära oss att slutföra det vi påbörjat, men Ferriss uppmanar dig att avbryta det du håller på med ifall det inte ger dig något. Om du ser en dålig film eller läser en dålig bok, stäng av TV:n eller lägg ner boken. Spola framåt, hoppa över några kapitel. Din tid är värdefull. Om du utför en uppgift på jobbet som du inser inte kommer att ge så mycket i slutändan, avbryt vad du håller på med i mån av möjlighet. Slutför inte en uppgift för slutförandets skull.
  

Första dagen jag försökte tillämpa de här reglerna på jobbet gjorde jag det arbete som normalt tar 8h på 5h. Jag åkte hem från jobbet med en härlig känsla av effektivitet. Nästa vecka ska jag effektivera ännu mera. Ska ta mig lite tid att paretoopitmera mitt arbete.

Läs också:
"The Four Hour Work Week" del 1

Paretoprincipen - 80/20-regeln

Paretoprincipen är en empirisk regel som säger att 20% av orsakerna står för 80% av verkan. Det här betyder alltså att det är endast 20% av ditt arbete som resulterar i hela 80% av resultatet. Det var italienaren Vilfred Pareto som i början 1900-talet upptäckte att det var 20 % av befolkningen som ägde 80 % av egendomen. Han grävde djupare i det här och upptäckte att 20-80 förhållandet dök upp även på andra platser. I stora odlingar visade det sig t.ex. att det var 20% av plantorna som stod för 80% av skörden. Enligt paretoprincipen är det även 20% av av felorsakerna som orsakar 80% av felen. Denna princip används idag världen över vid olika analyser och går att tillämpa på det mesta. Här är några exempel:

• 20 % av marknadsföringen bidrar till 80 % av försäljningen.
• 20 % av ditt arbete ger 80 % av resultatet.
• 80 % av klagomålen kommer från 20 % av kunderna.
• 20 % av kunderna ger 80 % av intäkterna.
• 20 % av säljarna står för 80 % av försäljningen.
• 80 % av utfört arbete görs på 20 % av den slutgiltiga tiden.
• 20 % av din personal står för 80 % av problemen.
• osv. osv.

Tänk över ditt arbete och gör en paretooptimalitet. Vilka arbetsuppgifter är det som ger dig 80% av ditt arbetsresultat? Vilken 20% av resultatet är det som kräver 80% av din tid och arbetsinsats? 20% reultat är naturligtvis också ett resultat, men vad skulle hända ifall du plockade bort så mycket av den 80% delen av ditt arbete som möjligt och var beredd att gå miste om denna femtedel av resultatet? Och istället koncentrerade all din tid och energi på den mest produktiva femtedelen av ditt arbete? Skulle ditt resultat fördubblas? Hmmm... kanske. Värt ett försök i alla fall.

"The Four Hour Work Week" del 1

Lyssnar för tillfället på ljudboken "The Four Hour Work Week" av Timothy Ferris. Den handlar om hur du effektiverar ditt arbete så att du kan tjäna mer pengar på kortare tid. Har nått ett par kapitel in i boken och än så länge är den en ganska vanlig "förverkliga dig själv" bok, men den har några intressanta frågeställningar.

Tänk dig att pension inte är ett alternativ. Tänk om det inte finns några gyllene pensionsår som väntar på dig där borta vid horisonten efter alla år av slit. Skulle du ändra på något du gör just nu?

Han förespråkar att man hela tiden ska ta små minipensioner. Om Ferris jobbar i två månader, tar han en månad ledigt. Det är ingen vits att jobba ihjäl sig och åldras i förtid. Vi orkar mycket längre och njuter mycket mer ifall vi ser till att återhämta oss då och då säger han. Det är en självklarhet. Varför gör vi inte det då?

Det största felet du kan göra är att göra precis som alla andra. En självklarhet som tål att upprepas. Se dig omkring. De flesta människorna omkring dig är inte rika och framgångsrika. De flesta människorna omkring dig är antagligen hårt jobbande, sönderstressade människor som försöker få livspusslet att gå ihop. Om du följer den allmänna mallen kommer du högst antagligen också att hamna där. Det är precis som med aktier. Köper du aktier då de flesta gör det och säljer då massorna säljer gör du en garanterad förlust. Köper du en aktie ingen annan villl ha betyder det naturigtvis inte en automatisk vinst haha, men du förstår säkert vad jag menar. Vad skulle hända om du gjorde tvärt emot vad alla andra omkring dig gör?

Läs också:
"The Four Hour Work Week" del 2

Ekonomi - den nya innehobbyn?

Är det bara jag eller HAR unga människor blivit mer intresserade av ekonomi? Kanske har det att göra med att vi bombaderas med information om finanskrisen i alla nyhetssändningar eller kanske det helt enkelt beror på mitt eget nyväckta intresse. Nåja, hur det än hänger ihop ser det i alla fall från min utsiktsplats ut som om många unga människor blivit mer och mer intresserade av ekonomi under det senaste året. Någon annan som upplevt samma fenomen?

Kamikaze ekonomi

Jag har ett riktigt dålig ekonomisk egenskap, ett riktigt ruttet ägg som slunkit med i mitt mångfacetterade ekonomiska jag. Ibland kan jag köra sista veckan före lönedagen i riktig kamikazeanda. Oftast börjar det med att jag är väl medveten om att pengarna börjar sina och att jag borde dra in på alla onödiga... eller ja, egentligen alla utgifter som inte har med den direkta överlevnaden att göra för att få det att gå ihop till slutet av månaden. Först gör jag det. Det blir havregrynsgröt på måndag och mannagrynsgröt på tisdag. På onsdag gräver vi efter konserver bak i köksskåpen. I det här läget undviker jag att kolla saldot på mitt konto och handlar bara på bankkortet. Korttidsminnet verkar få sig en däng eftersom jag blir oförmögen att hålla koll på vilka summor jag just betalade med kortet. Har ingen koll på hur mycket som är kvar på kontot eller hur mycket jag har handlat för. Ju längre det här pågår, desto värre blir mina övertramp. Glappet mellan vad jag långt där bak i skallen antar att jag har på kontot och hur mycket jag handlat för bara ökar och minustecknet dyker snabbt upp. Det är som om jag skulle ha drabbats av ekonomiskt tourettssyndrom. Men vad gör man? Man inväntar lönedagen, väntar på att ordningen återställs på kontot och öppnar sedan ögonen igen. Får väl tacka någon högre makt för att jag aldrig gått och skaffat kreditkort så att jag skulle kunna börja göra någon allvarlig skada.

Som ekonomibloggare är det här förstås en dödssynd. Borde inte erkänna sådant här beteende egentligen. Är väl en del av tourettssyndromet som får utlopp. Återvänder med vettigare, mer ansvarsfulla inlägg inom kort.

Barack Obama - räddaren i nöden?

Tittade på Barack Obamas presidentinstallation och kunde inte låta bli att fundera på vad världsekonomin förväntar sig av honom. Har förväntningarna någonsin varit så höga på en enda stackars liten människa? "Synd att Martin Luther King dog, men tur att vi har fått en ny" verkar folk tänka. Kriget i Irak kommer äntligen att få ett slut, Guantanamo bommas igen, finanskrisen blir ett minne blott och växthuseffekten var bara en ond dröm. Listan på inprickade storverk är lång, men knappast tålamodet.

Han har pratat om att chockstarta ekonomin med 800 miljarder dollar. 800 miljarder dollar som ska lånas någonstans ifrån. I sitt installationstal pratade han en hel del om vilka svåra tider det amerikanska folket har framför sig och att folket ska förbereda sig på att borsta av sig dammet och ta nya tag.

Jag tror det viktigaste för den amerikanska ekonomin just nu är hoppet. Den allmänna inställningen till ekonomin blir en självförverkligande profetia. Om folk tror på en ljus framtid kommer ekonomin automatiskt att stimuleras medan låga förväntningar saktar ner de ekonomiska kugghjulen. I det avseendet är det kanske bättre att ta i för mycket än för lite när det gäller storleken på paketet. Ett halvdant försök skulle betyda ett säkert misslyckande medan ett super sized stimulanspaket kanske har en chans att lyckas. Oberoende hur lyckat och stimulerande det skulle bli är det ändå skattebetalarna som får stå för notan. Så man får bara hoppas att när hjulen väl har börjat snurra så pass hårt och folk inser det, att ekonomin fortsätter snurra vidare av sig själv. Om det 800 miljarder dollar stora stimulanspaketet blir en flopp lär nog Obama rusa förbi Bush på listan över USA:s impopuläraste presidenter.

Än så länge hejar jag hoppfullt med i slagropen "YES WE CAN!", håller tummarna och hoppas att åtminstone amerikanerna känner att Barack Obama är räddaren i nöden.

Hur blir år 2009 ekonomiskt?

Ett nytt år för alltid med sig tillbakablickar och sammanfattningar av det gångna året och gissningar på hur det nya året ska bli. Många tidningar rapporterar om att trots det dystra ekonomiska klimatet kommer du att få mer pengar över under 2009 än tidigare, så länge du har ett jobb förstås. "Ut och konsumera nu bara!" verkar löpsedlarna skrika ut.

Jag försöker hela tiden öka min ekonomiska allmännbildning men skulle inte våga mig på att påstå att jag skulle vara insatt på något sätt. Det finns en massa saker jag absolut inte förstår mig på. En sak jag inte förstår är hur detta att vi ska gå ut och konsumera mera och på så sätt rädda ekonomin från depression går ihop. Det verkar inte Karl Denninger heller som också skriver om att lösa ett problem orsakat av för stora lån med att ta nya lån så här:

"The economic pain inherent in such a process cannot be avoided, it can only be delayed and with each delay the total damage that must be absorbed to restore balance to the economy grows."

Ungefär som att, kraschen blir hårdare ju mer du gasar. Låter ganska logiskt tycker jag. Han lyckades förutspå förra årets ekonomiska händelser skrämmande exakt vilket gör hans gissningar inför 2009 extra intressanta. Det är en dyster lista på händelser och han önskar inget hellre än att han själv skulle ha fel:

"...this is a list I hope proves to be entirely incorrect. Perhaps there really is a Unicorn that craps skittles even though I've yet to find it - this is one round of predictions I'm willing to take a zero score on come December 09."

Enligt Denninger befinner vi oss just nu ungefär halvvägs i det stora husprisraset (i USA) och att många andra priser kommer att följa med. Deflationen står i farstun och trampar. Börsen har inte bottnat ännu och kommer att vara ett minfält även för långtidsinvesterare under 2009. Han tror inte att dollarn kommer att kollapsa. Inte p.g.a. den skulle vara en stark valuta utan för att resten av världens stora valutor ligger ännu pissigare till, speciellt pundet och euron. Så här skriver han om London:

"The City" (London to be precise, Britain generally) will be recognized as getting it "worse than we are" (in America.) This will be the first of many validations of my thesis "we're screwed, they're gang-raped."

Ja, vad ska man tro? Värre än 2008 tror jag att det blir, det måste det. Tror inte den ekonomiska verkligheten nått den stora allmännheten ännu. På börsen försöker folk hela tiden förutspå framtiden, och så länge den rusar upp och ner ser framtiden inte bra ut. Nu i början av året har det varit många positiva skutt på börsen men antagligen kommer de att rättas till snart. När börsen långsamt börjar klättra uppåt kanske ljusare tider och större ekonomisk framtidstro finns att vänta.

Platt TV censuren

P.g.a. datastrul har min webbåtkomst varit begränsad under senaste tiden och jag har därför inte hunnit uppdatera den här bloggen. Men här kommer äntligen något nytt.

Skrev i inlägget Tiden f.Kr och e.Kr om hur orden platt TV blivit kopplade till en liten varningslampa inne i mig i dessa finanskristider. Jag är tydligen inte den enda. I Bryssel har både sirener och varningslampor tydligen gått heta eftersom det t.o.m. blivit tal om en bannlysning av plasma TV. Enligt den här tidningsartikeln kommer plasma TV:n att bli förbjudna redan under våren 2009.

Den eviga kompromissen

I Hur jag blev rik skriver Jakob om att de flesta framgångrika företagarna jobbar över 50 timmars arbetsvecka. "Visst" tänker jag. Det är klart att om man vill vinna måste man vara beredd att satsa. Som yngre tänkte jag att alla har möjlighet att lyckas. Att det är upp till var och en att välja om du är beredd att satsa det som krävs för att lyckas med det du vill. Alla har vi ett val att lyckas. Jag har vid flera tillfällen valt att satsa massor och visst har det lyckats. Men nu är det inte lika svartvitt längre.

Som 22-åring blev jag mamma och nu med familj blir ekvationen genast svårare. Ibland funderar jag på hur det skulle vara att vara egenföretagare. Låt oss säga att jag satsar 130% på jobbet just nu ett par år och sedan kommer den hårda satsningen att ge utdelning i framtiden. Men om jag satsar 130% på jobbet nu kommer min kontakt med barnen att bli sämre. De vänjer sig vid att jag nästan aldrig är hemma och vänder sig automatiskt till pappa istället för mamma när de vill få stöd eller berätta något roligt. Det är något som inte går att reparera då barnen är äldre. Några år senare, efter att jobbet är avklarat går det inte att kompensera och skapa gemensamma roliga barndomsminnen åt barnen längre, den tiden är förbi. Fina tonnårsminnen eller vuxenminnen kan jag skapa tillsammans med dem i framtiden men barndomsminnenas tid är förbi. Kommer de att finnas där och vilja ha kontakt med mig då, efter att jag varit frånvarande hela barndomen?

På ålderdomens höst, då jag inte jobbar längre, kommer jag att njuta av allt arbete jag gjort då? Nej inte om jag förlorat min familj i processen. Det är klart familjen måste gå före allt annat. Det är den eviga kompromissen. Till min fördel har jag att vi bildade familj som unga och när de flesta jämnåriga om några år är mitt uppe i småbarnsstressen, där tiden aldrig verkar räcka till kommer mina barn att vara äldre och jag har mer tid att satsa på jobbet. Dessutom har jag tack vare min man haft möjlighet att satsa massor på mitt jobb och skaffa en examen även som småbarnsmamma. Hittills är det jag som gjort karriär och försörjt vår familj till största delen. Men nu börjar hans karriär ta fart och hur mycket jobbsatsande som helst rymms inte in i en och samma familj. Det gäller att hela tiden göra avvägningar och följa med vems karriär som avanserar mest och så får vi försöka fixa det så att den personen har möjlighet att satsa just då. För tillfället får jag jobba på mitt sparande, planera för framtida företag och njuta av familjelivet vid sidan av mitt intressanta 40h/vecka arbete.

Tid är pengar

Att tid är pengar är vi alla väl medvetna om. När det gäller sparande är kopplingen mellan tid och pengar oerhört stark. Oftast ser det ut så här:

Kort tid = Lite pengar
Lång tid = Mycket pengar

Kort tid och mycket pengar är en riskabel ekvation. Det är många som ser på investeringar som stora risktagningar eftersom de bara tänker på alternativet "kort tid och mycket pengar". De kanske avstår från att investera eftersom de inte är villiga att ta den stora risk det verkar innebära.

Om du har tiden på din sida, sitter du med en hel del trumfkort när det gäller att tjäna ihop pengar. Räntans makt är stark. Den fungerar som ringar på vattnet, ringarna blir större och större ju längre tiden går. Det här har jag skrivit om i inlägget Tänk om... och Jakob har skrivit några väldigt bra inlägg om det i sin blogg Hur jag blev rik.

Har du ingen tid gäller det att chansa och eventuellt våga bluffa för att lyckas. Men om du är beredd att lägga 20-40 år på att få dina pengar att växa har du möjlighet att rida ut lågkonjunkturer och ekonomiska krasher. Vikten av att pricka in rätt inköpstillfälle och försäljningstillfälle (köp i låg- och sälj i högkonjunkturer) minskar eftersom investeringen ändå ökat så mycket i värde under den långa tidsperioden.

Jag vet inte hur det är med dig, men jag vill hellre ha en stor möjlighet att få mycket pengar på lång tid än en obefintlig chans att få mycket pengar på kort tid.

Vem ska jag heja på?

När det gäller världsekonomi försöker jag helat tiden, precis som i filmer och dokusåpor, lista ut vem det är som är starkast, godast, ja helt enkelt vem som är bäst. Vilket lag är det man ska heja på och vem är "the bad guy"? Vem kommer att vinna nästa rond av ekonomimatchen? Ett stalltips kommer från Björn Sundell som skrev i Hufvudstadsbladet 5.1.2009. Jag är förstås ingen linjedomare men jag tycker USA verkar ligga ganska risigt till.

Stora obalanser i världsekonomin bidrog till finanskrisen

En viktig orsak till den internationella finanskrisen var de amerikanska bankernas lättsinniga utlåning till folk utan regelbunden inkomst. Amerikanerna själva lyfter gärna fram en annan orsak, obalansen i världsekonomin. Finansministern Henry Paulson kritiserade i fredags kinesernas ovilja att konsumera och investera.

USA har länge kört med stora underskott i bytesbalansen, alltså de sammanlagda affärerna med utlandet. Euroområdet har som helhet varit i balans. Stora överskott uppvisar Japan och Kina.

[...]

Kinas överskott exploderade 2005 på grund av växande export. Landet har "samlat pengar på hög" och har världens största valutareserv.

[...] Slutsatserna beror på vem som analyserar fakta. Bär amerikanerna skulden till finanskrisen för att de levt över tillgångarna? Eller är det kineserna som bär skulden för att de inte importerat varor, utan istället byggt upp överskott som de placerat i amerikanska obligationer - vilket i sin tur sporrat amerikanerna till att konsumera ännu mer? Är överdriven sparsamhet lika illa som hejdlös konsumtion?

Det finns inget entydigt svar. Klart är dock att en långvarig obalans är skadlig. Det problemet löses inte av att amerikanerna nu stimulerar sin ekonomi, utan av att Kina och Japan gör det.

På tal om olyckskorpar och glädjehysteri...

Skrev i ett tidigare inlägg om bankmannens profetior och hur han förgäves försöker hindra folk från att göra förhastade ekonomiska beslut i dessa gungiga finanstider. Upplevde för en tid sedan något liknande själv.

Pratade med en bekant som förklarade att hon hade slutat pensionsspara i fonder. Beslutet i sig är det inget fel på, men orsaken förvånade mig. Som jag skrivit om i inlägget Pension - en myt? har jag inte mycket till övers för statens planer inför mina pensionsår eller för ett pensionssparande där man låser upp sina pengar till en bank utan att själv ha möjlighet att investera dem. Men orsaken till att hon sagt upp sitt pensionssparande var att fonderna hade rasat så mycket i värde under det senaste året. Enligt mitt sätt att se på saken får man mer fondandelar för sina månatliga inbetalningar nu än tidigare tack vare att priset sjunkit så drastiskt och detta är en positiv sak. Hon sa att de på banken inte försökt övertala henne att fortsätta pensionsspara utan att de verkade få en hel del såna här samtal just nu och verkade ha gett upp kampen.

Tänk på de som inleder sitt sparande i fonder och aktier just nu och får handla till halva priset. Tänk vilken värdeökning de antagligen får inom några år.

Köpa billigt och sälja dyrt

Det låter så enkelt och självklart. Man ska köpa aktier när de är skitbilliga och sälja dem oförskämt dyrt. Ändå gör de flesta tvärt om. Hur kan det komma sig?

Bottnen infinner sig ungefär när alla olyckskorparna flaxar som värst och framtiden ser cementerat dyster ut. Just då alla säger att det allra dummaste man kan göra är att gå och slänga bort sina pengar på börsen, precis då bottnar den. Toppen dyker förstås upp då framtiden ser solklar ut och det är köphysteri på börsen.

Det säger sig självt att alla inte kan bli rika samtidigt. Pengarna måste komma någonstans ifrån och om det var lätt att göra pengar på börsen skulle naturligtvis alla vid sina sinnes fulla bruk göra det. Därför kan du vara ganska säker på att ifall du gör precis som alla andra kommer du att köpa dyrt och sälja billigt.

Nej, det knepiga är onekligen att köpa billigt och sälja dyrt.


Liknande inlägg:
Investeringsklockan
Varför förlorar folk pengar på aktier?

You.se

Ett nytt ekonomiforum har sett dagens ljus :)

Julen gör mig fartblind

Mitt julhandlande består av fyra faser. Just nu håller jag på att vakna till insikt om att jag befinner mig i fas fyra. Usch och fy! Undrar om det finns avgiftningskliniker för sådana som mig.

När julklappsinköpssäsongen närmar sig stiger jag in i fas ett. I den första fasen lägger jag upp en budget för mig själv. Hur mycket kommer jag att spendera på en klapp i genomsnitt. Allt är klart. Sedan skriver jag ner några julklappsförslag, åker en runda och handlar en del klappar, sitter på pysselkvällar med kompisar och tillverkar några egna. Efter det här stiger jag in i fas två, vilket innebär att jag har svårt att hitta passande klappar åt några på min lista och därför höjer pristaket jag hade tänkt mig för att hitta klappar de ska tycka om. I fas tre har jag förträngt min julklappsbudget och börjar plötsligt hitta en massa fina klappar och njuter av att tänka på hur glada alla kommer att bli. Ju närmare julafton kommer, desto ivrigare blir min jakt på de perfektaste klapparna och de presenter jag inhandlade i fas ett kompletteras med mina egenhändigt tillverkade klappar. Julafton kommer och går. Då är det dags för fas fyra där julen gjort mig fartblind och jag fortsätter att handla i samma takt tills väggen kommer och jag återupptäcker knäckebröd och gröt.