Hur kan ett högt pris ge en kick?

Hur kan det vara så skönt att köpa något riktigt dyrt? Det är sjukt egentligen då jag tänker på det, att jag får något ut av att köpa en riktigt dyr grej. Antar att det är detsamma som man kan känna i ett pokerspel. Man riskerar liksom något när man lägger mycket pengar i en grej. Har jag gjort ett bra köp eller inte? Jag brukar inbilla mig att det är väldigt hög kvalitet och att jag kommer att vara nöjd i evighet om jag köper en dyr grej. Ibland är ett högt pris onekligen kopplat till bra kvalitet men ibland är det tyvärr bara kopplat till dumma köpare.

Dåliga köp jag gjort:

• Köpte några dyra vandringsskor som jag bara använt ett par gånger. Min äventyrarkarriär tog inte den fart jag hade hoppats på.
• Köpte en brudklänning som jag lika bra kunde ha hyrt. Handlar inte om att jag skulle vara missnöjd med den, jag trivdes väldigt bra i den. Men nu ligger den där ovanpå klädskåpet och en brudklänning är inte den behändigaste saken att förvara. Kanske inte ändå skulle ha behövt lägga ut kring 10 000 kr på en klänning som jag bara använde en dag. Kan hända att jag skulle känna annorlunda för klänningen ifall förvaringsbiten inte skulle gnaga på mig. Vet att jag borde få den upphängd eller hitta en vacker låda till den. Nu ligger den i samma plastpåse som kemtvätten lade in den i och jag har förstått att det kan få tyget att gulna.
• Hyrde ett babyskydd (den där första bilstolen) som i slutändan blev nästan lika dyrt som om vi hade köpt ett nytt. När andra barnet kom köpte vi ändå ett babyskydd. Hade sparat massor på att genast köpa babyskydd.
  

Några bra köp:

• Betalade massor för bröllopsblommorna (över 4000 kr) och är fortfarande glad att jag hade en så speciell bukett. Skulle jag bara ha lagt ut hälften och varit bara halvnöjd skulle priset ha stört mig mer.
• Vår kakelugn kostade 30 000 kr, men har sparat in ca 8000 kr i året i värmekostnader och ger en otrolig mysfaktor. Med tanke på de sänkta elkostnaderna betraktar jag den som en investering.
• Vårt hus. Är så glad att ha ett egnahemshus och inte behöva oroa sig för att störa grannarna då vi känner för att spika upp ny väggpanel kl. 02:30. Jag är också väldigt glad att vi inte prutade på läget och köpte ett hus längre från centrum eftersom vi klarar oss med en bil. En andra bil skulle säkert placera sig på listan ovanför, för det finns få saker som är så dåliga investeringar som en bil.

Köpfri dag

Tänk om jag skulle ta och införa en köpfri dag i veckan. Målet är inte att dra ner 1/7 på utgifterna utan att få mig att planera mina inköp bättre.

Jag fungerar i alla fall så att genast jag stiger innan för dörrarna på en mataffär glider en massa onödigheter ner i shoppingkärran. Jag är sugen på än det ena och än det andra. Sedan inser jag att lite av det där och det där skulle inte vara helt fel och så står jag där vid kassan och blir lika förvånad varje gång över hur dyrt det kunde bli. Som vi lever nu är vi inte så värst planerande av oss. Man kunde t.o.m. sträcka sig till att säga att vi är extremt oplanerade. Det är oftast först då hungern börjar smyga sig på och vi öppnar kylskåpet inser att det är dags för ett butiksbesök. Och att handla då man är hungrig är som bekant aldrig så värst ekonomiskt.

Därför tänkte jag att ifall jag skulle införa en köpfri dag per vecka skulle vi i alla fall tvingas planera för den dagen på förhand. Vi skulle tanka bilen på förhand och maten skulle vara färdigplanerad. Tänkte mig att tisdag kunde vara en passande dag. När tisdagar fungerar utan utgifter kunde vi utvidga det till flera dagar. I min fantasi ser jag hur det här kunde leda till att vi i framtiden är en sådan där välstrukturerad familj som gör det till ett lördagsnöje att veckohandla tillsammans. Mataffärer kanske blir så exotiska för oss att det förvandlas till en trevlig utflykt där vi går hand i hand och ingen gnäller utan alla är lyckliga... eller så inte. Men mer ekonomiskt skulle det i alla fall bli.

Släpp fram den nya generationen

Det är inte bara byggbranschen som ligger risigt till. Bilindustrin krisar och DN skriver om att tidningsindustrin i USA ligger illa till. Varvsindustrin vacklar och snart lär väl turistorterna runt om i världen få dra åt svångremmen. Båtar, semesteresor, nya bilar och lyxigt boende hör till livets guldkant och är det första som ryker när vi måste börja prioritera ekonomiskt. Betyder det här då att företag som verkar i de här branscherna kommer att gå under pga den här ekonomiska svackan? Kommer det att finnas några byggföretag eller biltillverkare kvar när krisen härjat klart?

Nya produkter och nya produktionssätt utvecklas hela tiden, men jag tror det här krisfyllda ekonomiska klimatet, kommer att ge utvecklignen en ordentlig spark i baken. Konsumenterna börjar titta sig omkring på jakt efter alternativ till de produkter de har nöjt sig med de senaste årtionden. Krisen kommer t.ex. att driva på utvecklingen av de elektroniska tidningar.

Just nu finns de ett stort glapp mellan konsumenternas nerladdningsbeteende och branschens utbud. Kombinationen av att folk vant sig vid att få tag i filmer, dataspel och musik gratis, och mindre pengar i plånboken kommer knappast att leda till att folk slutar ladda ner och börjar köpa skivor igen.

"Nöden är alla uppfinningars moder" heter det. Nu knackar nöden på dörren, och uppfinningarna lär inte vänta på sig. Vissa företag måste få falla. Att de krisar nu är ett tecken på att deras produkter kanske inte längre passar in i den värld vi lever. Att hålla på och stimulera och rädda sådana företag bara för att rädda jobben för stunden, leder bara till ett utdraget lidande. Nej, fram med det nya!

Liknande inlägg:
Framtidsjobbet

Mina spartips

1. Lägg undan en summa pengar varje månad genast lönen anländer så att du vänjer dig av med pengarna. Åtminstone jag tenderar att konsumera upp de pengar jag har oberoende av hur mycket eller lite pengar det är frågan om. Det är ingen vits att försöka spara under månadens gång för att sedan se vad som finns kvar att lägga in på sparkontot i slutet av månaden.

2. Lägg undan pengar som skulle ha använts till något som av någon anledning inte blir av. Det dyker alltid upp tillfällen, som t.ex. att jag har tänkt gå på bio med några vänner men sedan blir någon av oss sjuk och biokvällen blir avbokad. Då var utgiften för bion tänkt att bli av. Ifall vi hade gått på bio hade jag gjort av med pengar på bio och kanske något smått och gott att äta. Nu lägger jag undan de pengaran istället för att bara konsumera upp dem. Jag tänker som så, att ifall vi skulle ha gått på bio skulle jag ha använt dem så jag kan ändå inte räkna med dessa slantar då jag t.ex. handlar mat eftersom de egentligen inte skulle ha funnits hos mig längre. Det är inte så att jag undviker att göra saker för att spara pengar, utan då något uteblir försöker jag se till att lägga undan pengarna som ändå skulle ha använts. Ibland kan det vara frågan om små saker, som att jag tänkt köpa en chokladplatta, men att min favoritsort var slut i affären så jag stod över. Ibland är det frågan om lite större saker som att vi tänkt renovera något här hemma och räknat med att det skulle bli mycket dyrare men att vi får rabatt eller att det inte krävdes ett så grundligt renoveringsingrepp som vi hade trott. Den här sparmetoden ger oftast bara små summor, men många bäckar små....

3. Sparkontot är heligt. Du får under inga omständigheter ta pengar från ditt sparkonto. Ifall du måste låna pengar ska du skriva en tydlig lapp med exakt hur mycket du lånat och försöka betala tillbaks det så snabbt som möjligt. Annars är det lätt att ge upp hoppet om de surt ihopsparade slantarna försvinner i ett svep då du inser att du behöver pengar till parkeringsböterna. Tänk att ifall du inte hade sparat pengar så hade de redan använts upp och då hade du tvingats hitta andra sätt att betala parkeringsböterna på. Använd de andra sätten att betala dem nu också, det är inte accepterat att använda sparade pengar. Det svåra är inte att lägga undan pengar. Du kanske kan spara halva lönen genast den kommer in på kontot, det är ingen konst. Det svåra är att låta bli att småäta från sparkontot. För att undvika det här är buffertkonton ett utmärkt alternativ.

4. Ha några buffertkonton. Jag har fyra konton. Ett konto där lönen rasslar in och därifran betalar jag räkningar, handlar och sparar. Sedan har jag ett annat konto dit jag har ett bankkort men som jag försöker undvika att använda. Varje månad betalar jag in en del pengar till det kontot och det fungerar som ett backup konto. Ifall pengarna är slut före nästa lönedag anlänt använder jag det kontot. Om jag kunnat undvika att använda pengar på det här kontot och det lyckats samlas en del där betalar jag över dem till ett tredje konto. Till det här tredje kontot har jag inget kort och inga internetkoder. Jag måste ta mig till banken under öppethållningstiderna och köa för att ta ut pengar. Det är dessutom ett högräntekonto där jag kan göra max fyra uttag i året utan att det börjar kosta pengar för mig. Hit betalar jag bara över pengar som jag är ganska säker på att jag kan klara mig utan. Det är också till det här kontot jag lursparar. Till mitt fjärde konto betalar jag in pengar som jag vill köpa aktier för. Nyckeln för mig är att göra det krångligt att komma åt pengarna jag sparat. Sparmotivationen får sig en rejäl törn om man sparat och sparat för att få ihop till en liten summa under en lång tid och så vips försvinner den då man är ute och fredagshandlar. Nej, sparpengarna måste få ligga säkra där borta bakom alla buffertkonton.

5. Ha några kuvert med pengar. Det här knepet har jag lärt mig av min mamma. Jag försöker alltid ha något kuvert med lite kontanter hemma. Det är här pengarna från punkt två hamnar. Det ska vara lätt att lägga undan små summor.

6. Använd kontanter. Försöker bättra mig på den här punkten. Ett svep med ett bankkort går så snabbt, men med kontanter blir det tydligare exakt hur mycket pengar jag gör av med. Har försökt använda mer kontanter den senaste tiden och summan känns större då jag räcker över några sedlar till än mitt bankkort i kassakön.

7. Köp presenter i tid. Julklappar och födelsedagspresenter som inhandlas i sista minuten blir ofta dyra och inte lika uttänkta. Måste erkänna att årets julhandel började i senaste laget, men annars försöker jag ha som mål att handla klappar och presenter när tillfälle dyker upp. Genom att året om ha ögonen öppna för presenter blir presenterna mer genomtänkta och oftast förmånligare. Ett annat tips är att försöka tillverka egna.

8. Renovera långsamt. Om du äger hus eller lägenhet vet du antagligen att renovering kan sluka i princip hur mycket pengar som helst. Vi köpte hus och tänkte att vi skulle lyckas spara ihop till renoveringskostnaderna och klara oss utan att ta lån för dem. Jo, ja vet att vi var naiva och blåögda. Nu har tre år gått sedan husköpet och det som räddat oss från att ta lån för renovering är vår lathet. Vi hade stora renoveringsambitioner men de har förverkligats i en så långsam och småskalig takt att vi faktiskt lyckats spara ihop pengarna innan vi fått tid och uppbådat kraft och vilja att riva ner tapeter, måla och inhandla nya golvplankor. Om vi hade renoverat allt innan vi flyttade in hade det blivit mycket dyrare och vi hade antagligen fått pruta på materialen för att få allt att rymmas i budgeten. Precis som med presenterna blir det mer genomtänkt och billigare (eftersom vi gör arbetet själva och har tid att gå på auktioner och nappa på erbjudanden som dyker upp) att renovera långsamt.

9. Spara på förhand istället för att ta lån. Här finns det stora pengar att spara och det här har jag redan tidigare skrivit om i inlägget Helvetesgapet.

10. Investera. Se till att placera dina sparade pengar så att de börjar skapa mera pengar. Om vikten av att placera dina pengar och att börja redan idag har jag skrivit ett inlägg här.

Tiden f.Kr och e.Kr

Jag undrar om den kommer att ha någon inverkan i det långa loppet, finanskrisen alltså. Just nu ser hotbilden enorm ut, det är bara fantasin som sätter gränser. En del pratar om överlevnadsstrategier efter Krisen, som skulle passa in i vilken hollywoodkatastroffilm som helst. Här ingår samhällets sönderfall, upplopp på gatorna och en återgång till jägar- och samlarsamhället. Andra lägret pratar om finanskrisen som en liten förarglig snuva och att tiden efter krisen kommer att vara en fortsatt behaglig frammarch för kapitalismen. Just nu vet ingen riktigt säkert hur det kommer att sluta.

För mig har det här finanskrishotet gjort att vissa ord blivit kopplade till en liten varningslampa. Det är harmlösa små ord som tidigare varit helt neutrala men nu gått och dragit på sig en laddning. Exempel på sådana här ord är: konsumera, unna, vardagslyx och platt TV. Om texten i en reklam lyder: Unna dig lite vardagslyx. Den här platt TV:n är du verkligen värd. Ja, då blinkar mina inre varningslampor och jag tänker: Hur dum tror du att jag är?

Undrar ifall vi om tio år kommer att reagera likadant på ett foto från 2007 där två vanlig Svenssons stoltserar med sina Gucci väskor som vi nu reagerar på en reklamposter från 50-talet där mannen sitter i sin fåtölj och glatt röker på sin cigarr medan den strålande vackra och euforiskt lyckliga frun damsuger? Kommer vi att skratta överseende och konstatera att dessa stackars oupplysta krakar inte visste bättre?

Nu kan vi avgöra åldern på en film genast filmkaraktärerna sätter sig bakom en dataskärm eller viftar med en mobiltelefon. Kommer vi i framtiden att kunna avgöra om filmen utspelar sig före eller efter Krisen på basen av hur dyr bil och hur stort hus karaktärerna har? Eller kommer den här finanskrisen att vara lika bortglömd som den fruktade Y2K om ett par år?

För Marc Fabers version av framtiden kan du kolla här.

Stimulanspaketens vara eller icke vara

Som ekonomirookie är det vissa saker som verkar självklara men sedan visar det sig att de inte alls är det. En sak som jag inte riktigt har fått kläm på är de här stimulanspaketen som det flaggas för här och var.

För mig verkar det självklart att om man pumpar in mer pengar i systemet genom att stimulera diverse haltande företag och instutioner, faller pengarnas värde och inflationen rusar vilket inte är bra. Med det resonemanget blir min slutsats att stimulanspaket är en risky business. Inget är svart-vitt och det är klart att lite stimulans här och där inte sitter fel, men allt i lagom doser. För mycket stimulans gör bara att den lilla människan får lida av högre levnadskostnader när inflationen väl har rusat iväg

Läste en artikel som påstod att medan USA sänkt sina räntor för att stimulera konsumtionen har Europa satsat på att höja sina räntor för att stävja inflationen och det här kommer att leda till att USA klarar sig ur det här medan Europa har en lång och djup depression framför sig. Ser inte logiken i detta. Om överkonsumtion och hejvilt utlånande av pengar har försatt oss i den här krisen, hur kan då en fortsättning på samma beteende vara lösningen på problemet? Varför skulle höjda räntor och en dämpad inflation störta oss i fördärvet?

Förstår att hjulen måste rulla och att stimulanspaket är ett bra smörjmedel, men det måste väl ändå finnas någon hejd på hur snabbt de tillåts rulla? Att Europa hållit på sig och inte stimulerat in absurdum låter ansvarsfullt och vettigt i mina öron.

Spanien - finanskrisens europeiska epicentrum

Hörde av spanska bekanta att krisen nu börjar bli väldigt djup i Spanien. Eftersom många blivit arbetslösa och matpriserna gått upp har det nu blivit en märkbar ökning av stölder i mataffärer. Min vän som bor i England inflikade att en butik nära hans hem också hade haft inbrott och blivit bestulen på allt kött. Redan för flera flera månader sedan berättade de spanska bekantingarna om folk som inte klarade av amorteringarna på huslånen desperat ville bli av med sina hus. Stort utbud och ingen efterfrågan ledde till att folk fick hitta på nya sätt att sälja sin bostad på. En person som insåg att han aldrig skulle få ett tillräckligt högt pris på sin lägenhet för att täcka lånet bestämde sig för att starta ett lotteri. Han sålde helt sonika tillräckligt många lotter á 5€ för att täcka den kvarvarande lånesumman och drog sedan en lycklig vinnare som alltså fick en lägenhet för endast 5€.



Är det här ett framtidsscenario här också eller kommer vi att klara oss lindringare undan?

Ekonomiskt bedrägeri

Om du är lagd åt det luriga hållet kan du göra som som i Förmera bloggen och lurspara åt dig själv. Insåg att jag själv också lursparar. Har ett konto där jag då och då sätter in en summa pengar. Det är inte alls frågan om stora summor utan mer så att då jag betalat alla räkningar kollar jag vad jag har kvar på kontot och jämnar ut saldot så att det blir en jämn summa genom att betala över några udda slantar. Det här kontot ser jag inte desto mer av förutom då det dimper ner ett kontoutdrag en gång i året som en överraskande nyhet. Jag har ingen koll på hur mycket pengar som ligger på det här kontot just nu. Det är så små summor det är frågan om att det inte alls känns som om det här skulle vara något medvetet sparande. Visst kan man tycka att det är onödigt att ha ett extra konto, men för mig fungerar det här som alldeles utmärkt sparande. Jag har inget bankkort till det här kontot utan måste släpa mig till bankkontoret och köa för att ta ut pengar härifrån vilket gör det ganska bökigt. Någon gång när oförutsedda utgifter dyker upp blir det köande och uttag, men det är så sällan att sparandet ändå tuffar på i maklig takt.

Mera ekonomiskt självbedrägeri åt alla! Det förespråkar jag.

"Kill your darlings"

Hittade denna video på den här bloggen. Kan bara applådera och hålla med *applåderar*



...eller hur!

Värdelösa pengar

Pengar har alltid varit likställt med sedlar och mynt för mig. Nu för tiden blir det en hel del elektroniska slantar för min del men de riktiga pengarna har ändå alltid varit sedlar och mynt. Valutor stiger och sjunker i värde. Inflationen stiger i långsammare och snabbare takt och pengar har varit måttet på hur mycket de här faktorerna rör på sig. Sedan ställdes min definition av pengar på ända då jag började upptäcka att sedlar och slantar inte alls är det samma som pengar.

Pengar är det som alla varor och tjänster mäts i, värdet av allting. Varken euron, dollarn, kronan eller pundet är särskilt bra måttstockar. De flaxar hit och dit i värde och det är svårt att jämföra en produkts värdi i en valuta om man t.ex. vill jämföra dagens pris med priset för fem år sedan. Jo visst, ta med inflationen i beräkningen så landar du någorlunda rätt, men valutor är definitivt ingen vidare referens.

Om sedlar och mynt inte är riktiga pengar, vad är det då? Riktiga pengar utgörs av något som inte ändrar i värde, något som hålls relativt konstant. Det gör att man kan mäta allt annat gentemot detta. Se tillbaks på alla sagor du läste som barn. Vad var det alla var på jakt efter (förutom prinsessan och halva kungariket då)? Det var guldskatten. Oberoende av hur länge sjörövarskeppen hade legat begravda på havets botten var guldet lika åtråvärt. Så är det än idag. Guldet ser ut att stiga kraftigt i värde, men egentligen är det tvärt om. Värdet på guld hålls nästan alltid konstant, medan valutornas värde just nu sjunker lavinartat vilket orsakar inflation. Priserna runt om oss rusar i höjden, men gentemot guldets värde hålls nästan alla priser stabila. Här finns en upplysande video om guldvärdets historia.

Äger jag något guld då? Nej. Funderade i somras på att jag borde köpa några små guldpengar, men sedan fegade jag ur. Det kändes så miffot. Ingen går liksom ut och köper guld. Var gör man sånt? Går man till guldsmedsaffären och köper ett guldhalsband eller? Nu har jag lärt mig att guld kan man sälja och köpa på Tavex, som fungerar som en slags guldbörs. Har ändå inte vågat ta steget ut. Måste undersöka lite mer och spara ihop mera pengar. Avvaktar och väntar på att någon jag känner ska komma och säga att "hej, jag köpte förresten två kinesiska pandaguldslantar igår" så att det skulle kännas vanligare. Jag vill att det ska kännas mer som att köpa en ny familjebil med taklucka (vanligt, men ändå speciellt) än att åka till månen på sportlovsresa, vilket det fortfarande känns som för mig.

Sitter nu här med något som lika bra kunde vara Kalle Anka pengar eller sedlar från monopolspelet, och som stadigt sjunker i värde. Fegt? Jo. Återvänder med rapport om mitt personliga guldläge när jag samlat mer mod.

Ekonomisnack kring kaffebordet

Just nu snackas det en hel del kring det ekonomiska klimatet på kafferasterna. Mest är det huslån som diskuteras. Alla verkar vara rörande överens om att många unga människor tar på sig allt för stora huslån. En lagom lång stund ägnas alltid åt att oja sig över hur folk kan vara så pantade, så från vettet att de tar ett huslån på över 2000000kr då de arbetar som sjukskötare och elmontörer. Sedan övergår man till att konstatera att det inte finns många hus att köpa för mindre än så... förutom 100km utanför Stockholm där alla stora herrgårdar med 15ha betesmark och stall med tio hästplatser går för halva priset.

Att folk vid min arbetsplats (där den enda som har en arbetsuppgift som har något med ekonomi att göra är löneutbetalaren) funderar så mycket på ekonomi tyder för mig på att de stora massorna verkligen har blivit medvetna om finanskrisen. Och att ekonomiskräcken har borrat in klorna stadigt nu. Ändå har jag inte personligen blivit drabbad av krisen (förutom sjunkande aktiekurser, vilket jag inte ser som en ensidigt negativ grej). Arbetsplatsen känns lika säker som förr, jag känner ingen som blivit av med sitt jobb, inga monsterräntor på bostadslånet har gjort entré. Det är bara de mörka finanskrismolnen som tornat upp sig och ser hotande regntunga ut. Kommer det ett skyregn med åskstorm eller blir det bara duggregn? Ingen aning. Faktumet att folk verkar så medvetna är ett positivt tecken. Det tyder på att folk inte fortsätter ta lika idiotiska lån, vilket är bra.

Medierna är inte kända för att leverera underdrifter så det skulle tyda på att det åtminstone inte skulle bli värre än de scenarier medierna målat upp åt oss. Ingen som vet, ingen som vet (som i låten "vart tog den söta lilla flickan vägen..."). Intressant är det i alla fall att sitta som en fluga på väggen i kafferummet och ta tempen på det ekonomiska klimatet.

Tänk om...

Tänk om dina föräldrar hade sparat 100kr i månaden från att du föddes tills att du fyllde 18 år. Då skulle du ha haft 34 486,80kr (räknat på att föräldrarna skulle ha lagt in pengarna på ett högräntekonto med 5% ränta) och om vi tänker oss att de skulle ha investerat pengarna (de dittills sparat ihop) på börsen när du var 15 år (ränkar med en ränta på 5% från 0-15 år, och 10% från 15-25 år), och fortsatt betala in 100kr i månaden fram tills du var 18. Då skulle du ha haft 79 035,58kr vid 25 år. Det skulle vara helt ok, men nu är det förstås ingen vits att fundera vad som kunde ha varit då verkligheten inte ser ut så.

Fantisera istället att du just nu är 65 år och går i pension. Gör följande tankeexperiment:

Tänk om du inte hade sparat några pengar alls före du fyllde 25 år men sedan sparat 1000kr i månaden fram till din 65 års dag och lyckats få en årlig värdeökning på i medeltal 10%. Då skulle du ha 5 842 221,73kr nu. Synd att du inte gjorde det.

För fler "tänk om" scenarier kan du testa den här ränta på ränta kalkylatorn.

Ekonomiskt oberoende

Det är bra att ha mål. Regel nummer ett i alla "nå-dina-mål-självhjälps-böcker" är att målet måste vara mätbart och tydligt definierat så att man tydligt vet när man uppnått målet. Mitt mål är att bli ekonomiskt oberoende. Hur mycket pengar är det då? En miljon? Tio miljoner? Nej, min definition av ekonomiskt oberoende är ingen exakt summa. Jag definierar det ungefär som i den här bloggen. Ekonomisk oberoende blir jag när mina passiva inkomster överstiger mina utgifter.

Alltså när en summa pengar som överstiger alla mina utgifter fortsätter trilla in på bankkontot oberoende vad jag gör. Det ska inte spela någon roll ifall jag faller i koma eller tar ledigt från jobbet i tre år. Tillräckligt mycket pengar för att jag ska få det att gå runt ska ändå fortsätta rulla in. För att det ska vara möjligt måste det vara pengar som kommer någon annanstans ifrån än mitt jobb. Det är pengar som inte är beroende av att jag aktiverar mig. Min plan för att få det här trolleritricket att bli verklighet är att kontinuerligt investera pengar. När avkastningen på mina investerade pengar överstiger mina utgifter har jag nått mitt mål.

Pension - en myt?

Tidigare har jag alltid litat på att den dag jag går i pension kommer staten att ta hand om mig. Jag kommer att få min pension inbetald på mitt konto som tack för alla de år jag arbetat. Då kommer jag att vara ledig hela dagarna och få njuta av den pension jag kämpat för hela mitt arbetsliv.

Nu börjar jag inse att det antagligen inte kommer att se ut så. Vi kommer att vara allt för många pensionärer och allt för få arbetare som betalar skatt för att det ska räcka till vår pension. Dessutom kommer vi att leva längre än tidigare generationernas pensionärer gjort. Mindre pengar att fördela på längre tid är ingen stigande kurva. Visst kommer vi säkert att få någon form av pension inbetald men frågan är hur pass långt från fattigdomsstrecket den kommer att placera oss. Inte så långt är min gissning. Som det ser ut nu är det vid 65 års ålder de flesta går i pension. Kommer pensionsåldern att tvingas upp i framtiden för att staten ska få råd med allas pension? Eller har de någon annan plan? Vet inte vad staten planerar, men just därför vill jag gärna ligga steget före och ha en egen plan för min pension. Jag ser det som att det är mitt ansvar att se till att jag har sparat ihop tillräckligt med pengar till min pension. De pengar jag eventuellt får av staten är plus, grädden på moset, en glad överraskning.

Vad gör jag åt det då? Använder mig av bankens pensionssparande? Nej, varför i hela friden skulle jag göra det? Då låses mina pengar hos en bank och jag har ingen möjlighet att flytta mina besparingar ifall ett bättre alternativ skulle dyka upp. Jag försöker amortera på huslånet och investera mina pengar själv så slipper jag dessutom betala för att banken ska utföra den tjänsten åt mig.

Lilla ekonomi parlören

Det är inte alltid så lätt att hålla koll på vad alla konstiga ekonomiska termer egentligen betyder. Här kommer lite hjälp på traven från mig och Wikipedia, för att du ska kunna boosta din status som allmännbildad bland dina vänner.

Konjunktur - Tidsperioden mellan två låg- respektive högkonjunkturers klimax kallas konjunkturcykel. Vanligtvis är en konjunkturcykel mellan fyra och åtta år lång.

Inflation - Penningmängden ökar vilket gör att pengarnas värde faller och priserna ökar. Det här kan hända ifall staten har en massa skulder och löser det genom att trycka mera pengar att betala av sina skulder med. Då får staten bort sina skulder men samtidigt blir det mera pengar i omlopp vilket gör att värdet sjunker. För att dra nytta av en kraftig inflation måste du ligga tidigt i kedjan så att du får tillgång till mer pengar innan de har hunnit sjunka i värde. Förlorarna är de som nås allra sist av de ökade pengarna t.ex. arbetsgrupper som har svårt att få till en löneförhöjning. Inflation kan också drivas fram genom att alla förväntar sig en inflation och garderar sig mot den genom att höja löner och priser. En inflation kan minskas genom höjda skatter och minskade offentliga utgifter. Det land som lider av allra högst inflation just nu är Zimbabwe där prisnivån ökade med hela 2 790 000 000 000 000 000% från den 5 januari 2007 till 31 oktober 2008. Om du vill kolla vad mormors farmors veckopeng skulle vara värd i dagens mått kan inflationsräknaren räkna ut det åt dig.

Deflation - Penningmängden minskar vilket gör att pengarnas värde ökar och priserna faller. Om tiderna blir riktigt dåliga och arbetslösheten ökar är det många som inte har råd att konsumera och då tvingas priserna ner. Deflation gynnar dem som sparat pengar eftersom deras pengar plötsligt blir mer värda, medan den skadar de som lånat. Nu är deflation i och för sig ungefär lika vanligt som en vit noshörning, d.v.s. visst finns den men den är inte alls lika allmänn som den gråa inflationsnoshörningen, så det kan hända att det här är ett ord du inte kommer att kunna stila med lika lätt som de andra. Eller så går det att imponera desto mer eftersom de flesta hört ordet men inte vet vad det betyder.

Recession - Mild lågkonjunktur, synonymt med avmattning och nedgång. Tecken på en recession kan vara minskad BNP-tillväxt, minskade investeringar och ökad arbetslöshet. Stora recessioner har ofta följt s.k. bankpaniker då förtroendet för bankväsendet har minskat och penningpolitiken blivit ifrågasatt. Bankpaniker uppstår då bankernas reservkvot d.v.s. tillgångar inte täcker upp de lån man har etmot sina fodringsägare. Låter det bekant?

Depression - Svårare lågkonjunktur.

Bonusord som med fördel kan användas ifall någon annan i sällskapet försöker överglänsa dig i ekonomiskt ordförråd:

Kapitalomsättningshastighet - Årets fakturering dividerad med genomsnittligt sysselsatt kapital eller genomsnittlig balansomslutning. Måttet visar hur mycket kapital verksamheten kräver, d.v.s. hur kapitalitensiv den är.


Liknande inlägg:
Investeringsklockan
Hur uppstår inflation?
Vad betyder nyemission?

Recession - Survivalkit

Hur överlever man en ressesion?

- ta inga nya skulder
- bind dina lån (ifall det blir inflation)
- köp guld (vid inflation då värdet på pengar sjunker stiger värdet på guld eller rättare sagt det hålls konstant medan pengarnas värde rasar)

Bankmannens profetior

I går dammade jag av partyskorna och fick mig min årliga dos av kroglivet. Mammalivet bjuder inte på så mycket glam och glammour men igår fick min man med sig sin partypingla då han skulle ut. Det visade sig att jag satt bredvid en ung man som kunde titulera sig som någon sorts chef på en av de större bankerna. Jag pepprade på med frågor om hur han ser på det ekonomiska läget och vad han tror kommer att hända.

Han trodde t.ex. att folk överlag har för höga löner just nu för att maskineriet ska kunna fortsätta rulla på. Det här kommer att rättas till genom deflation där lönerna minskas drastiskt. Enligt honom kommer arbetslösheten att öka, men inte nå de höjder vi såg i början på 90-talet. De företag som klarar sig genom den här ekonomiska snålblåsten är de som handlar med basvaror som t.ex. livsmedel och energi. Varvindustrin ligger däremot risigt till.

Internationellt ansåg han att USA kommer att klara sig ur striden, något haltande kanske, men fortfarande vid gott mod, tack vare sin import. Makten kommer att omfördelas och USA får ge bort en del. Han gissade att Ryssland och Kina kommer att ligga risigt till inom en snar framtid, och att Kina litar för mycket på sin export.

Han sa också att han tidigare varit anhängare av tankesättet att folk måste få ta ansvar för sin egen ekonomi, men att han nu som bankanställd var förbluffad över hur mycket bakom flötet, folk är då det kommer till ekonomi. Han var också överraskad över vilka korkade ekonomiska beslut folk gör. Just nu har han t.ex. fullt upp med att försöka hindra folk från att sälja alla sina aktier. De flesta kommer in på banken med panikartad blick och är stint inställda på att göra sig av med allt vad aktier heter ögonblickligen. Jag associerade genast till ICE AGE där dronterna försöker rädda sin sista melon och allt slutar med att alla dronter faller ut över ett stup.

Nåja, vi får se vilka profetior som slår in och vilka som inte gör det. Intressant i alla fall att få diskutera ekonomi med någon som brinner för det. Men nu är min kroglivskvot uppfylld för ett tag framöver. Kanske borde ta en mingelrunda på några bolagsstämmor istället för att insupa mer ekonomisk kunskap.

Marknadsekonomi vs. Solidaritet

Roligt inlägg från bloggen Tores sagor från verkligheten om olika syn på ekonomi haha

Det mest skrämmande med det här inlägget är att jag själv antagligen skulle ha tänkt som den upprörda kvinnan gör för ett par år sedan. Ju mindre jag visste om ekonomi, desto mer svart-vitt såg världen ut. Sakta men säkert har gråskalorna smugit sig in och nu har jag börjat förstå att saker som jag tidigare trodde var svarta t.o.m. inte bara är gråa utan kan vara riktigt vita. Skönt att inse att jag lärt mig något på vägen hit.

Trivia

Hittade ett blogginlägg med kul fakta. Ta t.ex. Bill Gates. Att han var rik visste man ju, men tänk att en människa kan ha så mycket pengar. Det är tydligen så att det endast finns 18 länder på jorden som är rikare än herr Gates.

Finansflunssa

Amerikanerna har utropat sig själva till kung över världen och oberoende om tycker det är rätt eller fel är det bara att acceptera att USA har en enorm inverkan på världsekonomin. Mellan världskrigen i början på förra seklet använde sig USA av en isoleringsstrategi och försökte därmed distansera sig från Europa. Trots detta hade börskraschen på Wall Street en enorm effekt på den sköra europeiska ekonomin och det är i faggorna av den kraschen det kända uttrycket "When America sneezes Europe cathces the cold" myntades.

Nu ser det inte bättre ut än att USA gått och dragit på sig en lunginflamation. Här i Europa rinner snoret och vi försöker hinna snyta bort snorlobborna innan de orsakar bihåleinflamation. Vad är det som pågår där borta då? Finns det risk för följdsjukdomar? Är allt det som nu händer bara symptom på något mycket allvarligare? Eller har den rätta medicinen blivit ordinerad redan så att vi nu kan se framemot en tid av tillfrisknande innan vi är på benen igen?

En som har tankar kring USA:s ekonomi och de åtgärder som hittills vidtagits är Fred Thompson. Han är utbildad jurist och var länge en av frontfigurerna i den republikanska presidentvalskampanjen. Jag har lite svårt att ta honom helt på allvar. Det är något plastigt över hans uppträdande. Kanske det beror på att han vid sidan av senatorskapet och presidentaspirationerna också satsat på en skådespelarkarriär. Men lyckas man bara se bort om den plastiga ytan har han en del vettigt att säga. Inga stora nyheter förstås men en fint paketerad sammanfattning av nuläget i alla fall.

Många försöker ställa diagnos på ekonomiflunssan just nu. För oss gäller det bara att snällt tacka och svälja de piller som ordineras.

Optimistens syn på finanskrisen

Ordet finanskris låter så deprimerande. Det låter ganska hopplöst, ungefär som den bekanta som såg ett fyllo ramla omkull och slå upp ett hål i huvudet som började spruta blod. Vad gjorde han? Han gjorde naturligtvis det alla goda medborgare och barmhärtiga samariter skulle ha gjort i dessa HIV tider. Han sprang fram, föll på knä och pressade händerna mot såret för att hindra blod och hjärnsubstans från att sippra ut. Ambulansen kom. Den stackars skadade mannen åkte iväg till sjukhuset i ilfart. Ett par timmar senare fick min bekanting ett samtal från en läkare som undrade om han haft kontakt med den nu avlidne mannens blod. Och det hade han ju. Rätt så mycket faktiskt. Det var inte så bra fick bekantingen veta, eftersom mannen hade haft hepatit C.

Ungefär så som han kände sig i det ögonblicket... ungefär så låter ordet finanskris. Men som tur är hade bekantingen planerat in en resa till sydamerika och därför nyligen vaccinerat sig mot en massa olika sorts hepatit. Så kan man också se på finanskrisen. Den kanske inte är så dålig som den verkar vid första anblicken.

Tänk dig att det finns en tröja du väldigt gärna skulle vilja köpa men absolut inte har råd med. Så plötsligt faller priserna och din tröja får en 60% rabatt. Du har inte bara råd att köpa den tröjan, du kan köpa samma tröja i fem olika färger. Lite så är det med finanskrisen. En del priser faller men precis som på en grym rea blir det kaos och man får rota genom en massa klädhögar för att hitta de där riktiga kapen.

Vad är din hobby?

En del samlar på frimärken. Andra spelar Max Payne. Jag sparar (och så gör jag en massa andra mer sprittande saker också, men nu handlar den här bloggen om ekonomi... och sparande kan vara nog så sprittande ska jag säga dig).

För åtta år sedan, som fattig studerande, gick det upp ett ljus för mig. "Man måste ha pengar, för att tjäna mer pengar." Efter att ha kommit till den här insikten kanske många öppnar plånboken och konstaterar att "Nej, den var tom!" och fortsätter lunka på i samma spår, i tron att de aldrig kan tjäna pengar på sina pengar eftersom de inte har några. Jag konstaterade istället att om jag samlar ihop lite pengar, kanske jag kan tjäna lite pengar på dem. Tillsammans blir det lite mer pengar, som jag tjänar lite mer pengar på, som jag tjänar mer, som blir mycket. Till sist har jag samlat ihop tillräckligt mycket för att ha pengar. Och då sitter jag där och kan tjäna pengar på mina pengar.

Då jag började smått, menar jag verkligen smått. Det kunde vara 30kr i veckan vissa veckor och 200kr i vecka andra veckor. Nu, åtta år senare får jag ungefär lika mycket i passiva inkomster per år som jag lyckades spara ihop under det där första fattiga studieåret. Det gav mig insikten att det alltid går att spara. Egentligen är inte summan jag sparar så viktig, huvudsaken är att jag alltid försöker lägga undan lite varje månad. Det är sparbetéendet som är det allra viktigaste.

Nej, jag är inte snål. Jo, jag köper ibland onödigt dyra saker. Ja, jag unnar mig en massa. Det handlar inte om att spara sig galen. Det handlar om att göra det lika självklart att lägga undan lite pengar till sig själv som att betala telefonräkningen. Nyckeln är att lägga pengarna åt sidan genast lönen anländer, att inte använda pengarna och tänka "jag försöker hålla tillbaks och så ser jag vad som lämnat över i slutet av månaden" för det är lika med noll kronor. Det ska vara en summa pengar man vänjer sig av med.

Jag ser på sparandet som min hobby. Jo, jag vet att det låter torrt haha. Jag lägger undan en del pengar och betraktar dem som spenderade, förbrukade precis som om jag skulle ha använt dem på vilken annan hobby som helst. Sedan investerar jag dem. Där ligger de och samlar ränta och det är räntan jag räknar som inkomst. Det är en dyr hobby, men en hobby som ger mer och mer pengar allt efter att tiden går. I slutändan hoppas jag att den kommer att ge långt mer än den kostat.

Kapitalist? Javisst!

Eller är det så? Är jag en kapitalist?

Jag tycker att jag i min jakt på ekonomiskt oberoendeskap är skyldig att ställa mig den frågan. De tvättäkta kapitalisterna (Donald Trump och hans kompisar) säger att man aldrig ska nöja sig med att bara leva ett bekvämt liv. Man ska alltid sträva efter mer. Den inställningen får jag inte riktigt att passa in på mig själv. Har försökt trycka in den med våld, fila lite på kanterna, vänt på den och bankat på den, men den vill ändå inte passa. Jag kan bara inte köpa scenariot att jag aldrig någonsin skulle bli nöjd. Mer pengar finns det alltid. Som pensionär vill jag inte sitta där i min pengabinge och stirra på min lyckoslant. Nej, jag vill vara lycklig. Egentligen vill jag vara nöjd med min ekonomiska situation nu. Men det är jag inte. Visst finns det ljusglimtar, som t.ex. spänningen att faktiskt vara tvungen att arbeta och vända på slantarna för att inte gå i konkurs. Nu tror du jag är ironisk, men det är jag faktiskt inte. Jag tycker verkligen det är ganska spännande. Har du sett filmen Firman? I början lever huvudkaraktären och hans fru skralt. Sedan blir han anställd av en maffig advokatbyrå, får stort hus och snygg bil på köpet. Längre in i filmen saknar paret sitt gamla liv. De låtsas att de lyckats hitta några bortglömda slantar och firar med att beställa pizza, precis som förr.

Jag tror på den uttjatade klichén att man måste uppskatta det man har för att kunna uppskatta det man får. Precis på samma sätt som jag tror man måste lära sig att spara medan man har lite pengar för annars spelar det ingen roll hur mycket pengar man får, de kommer alltid att rinna ur händerna på en genast.

Paulo Coelho skriver i sin bok ”Häxan från Portobello” (s. 169-171):
"... det räcker med att förändra sin inställning: jag söker inte lyckan längre. Från och med nu är jag fullkomlig oberoende, jag ser världen med mina egna ögon och inte med andras. Jag ska söka äventyret i att leva [...]
Varför söker jag inte lyckan, när jag har lärt mig av människorna att det är det enda målet som är värt att ha? [...]
Pengar ger lycka. Nå, då skulle alla människor som lever i överflöd sluta att arbeta. Men de fortsätter, än mer frenetiskt, som om de var rädda att förlora allt. Pengar lockar pengar, det är sant. Fattigdom kan skapa olycka, men inte tvärtom.
Jag sökte lyckan under en lång tid av mitt liv - nu är glädjen det enda jag önskar mig. Glädjen är som den sexuella leken, den har en början och ett slut. Jag vill ha njutning. Jag vill vara nöjd - men lycklig? Den fällan går jag inte i längre.
När jag umgås med människor och bestämmer mig för at provocera dem med en av de viktigaste frågorna i vårt liv, säger de alla: 'Jag är lycklig.'
Jag fortsätter: 'Men vill du inte ha mer, vill du inte fortsätta växa?' Och alla svarar: 'Givetvis.'
Men jag insisterar: 'Då är du inte lycklig.' Och alla byter genast samtalsämne."

Tidigare i inlägget skrev jag att jag vill vara lycklig. Jag tar tillbaka det. Jag vill ha glädje. Jag gillar det Coelho skriver. Att man ska sträva efter glädje istället för lycka. Lycka låter som futurum, glädje är presens. Glädjen är flyktig, men underbar. Jag vill bli ekonomiskt oberoende (vilket försås också utspelar sig i framtiden), men jag vill inte fortsätta jaga rikedom i all evinnerlighet. Om man aldrig blir nöjd tror jag att man är dömd till ett liv i otillfredsställdhet. Måste fila lite mer på det där med min inställning till min nuvarande brist på pengar. Kan jag någonsin få mycket pengar ifall jag samtidigt försöker känna glädje i att vända på slantarna? Betyder min fascination av att klara mig månaden till slut utan att saldot på bankkontot föregås av ett minus att jag inte är kapitalist? Hmmm... måste fundera lite mer över det där.